Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Månad: november 2023 (sida 1 av 1)

Julklappar till 80-talsfrälsta

”Stranger Things” och ”Sex Education” är några av de serier där 80-talet är påtagligt. I samtiden kan vi se att midjorna på jeansen har åkt upp igen och att bakfickorna vilar ganska högt uppe på skinkorna. Åttital igen. Turkosa träningsoverallsjackor och mintgröna skidjackor säljs för höga priser på secondhandaffärerna. Axelvaddarna. Ja, de är tillbaka. För att inte tala om de uppvikta ärmarna på kavajerna. Som dessutom är stora. Både kavajerna och ärmarna.

Klart som korvspad att 80-talsnostalgikerna behöver ännu mer åttiotal. Sådant som bara vi som levt igenom det decenniet kan ge dem. Här kommer de absolut bästa tipsen. Var redo!

  • ”War games”, en film om åttiotalets kalla krig och teknologi, fast otroligt spännande och roligt. Kolla in datorerna! Politikerna! Militärerna! De smarta kidsen! Kanske kan kompletteras med en egen berättelse (på rim) om hur nära det slutgiltiga kriget vi faktiskt var, om vad MAD stod för och vad Fuldapasset betydde.
  • Butlers kokbok. Revolutionen som den stod för. Både när det gäller kokboksestetiken och intresset för andra kulturers mat. Fast på ett enkelt och lustfyllt sätt. Helt nyskapande! Inget hushåll är komplett utan ett exemplar av denna banbrytande och nydanande livsstilskokbok. Den lade grunden för så mycket mer än vi då visste om. Carl Butlers egen syn på mat, att det är viktigt att ta hand om de intryck vi tar med oss genom resor och att vi faktiskt frågar, att vi har ett nyfiket förhållningssätt till de som tillagar det vi upplever som nytt och spännande. Ove Pihls påverkan på hela kokboksrevolutionen kan det nog inte pratas tillräckligt om, hans sätt att formge kokböcker blev stilbildande. ÄR stilbildande. Påverkar fortfarande. Fotografen Jan Bengtssons matbilder i Butlers kokböcker bildade ny skola.
  • ”American Psycho”. Batman, alltså Christian Slater som visitkortsgnidande yuppie som yxmördar snyggingar i sin minimalistiska Manhattan-lägenhet. Han är så snygg och framgångsrik i ett sammanhang där alla är besatta av yta och pengar så även när han berättar vad han har gjort tror alla bara att han konverserar på ett nytt, spännande sätt. Eller läs den. Nästan ruggigare som bok. (Jo, jag vet att både boken och filmen är från andra decennier men visst är det 80-tal?)
  • ”Fredrik och Charlotte – fint folk från vaggan till graven” av Cecilia Hagen. Jag skulle säga att den boken slog ner som en bomb i den svenska folksjälen, i det svenska folkhemmet. I den här boken fick vi plebejer lära oss hur folk på Östermalm och på Djursholm (ja, det heter ”på”) beter sig, vart de semestrar, hur de hälsar, hur möblemangen ser ut och vad som hänger i garderoberna. Och vi förstod att de här människorna är riktigt annorlunda, ja kanske till och med en annan sort. Vi fick skratta en hel del. Och det vet jag att de själva också gjorde, jag hörde dem göra det.
Även om brudparet dansar på Riddarhuset ser de inte så dyra ut. Så var det förr i tiden. Det dyra skulle inte synas men anas.
  • ”Wall Street”, filmen där Michael Douglas i rollen som finansmannen Gordon Gekko slänger ur sig one-liners till höger och vänster. ”Greed is good”. ”Lunch is for wimps.” Ibland när jag tänker på 80-talet så inser jag att det var det årtionde Sverige miste sin oskuld. Men när det hände var det mest fnissigt. Och litet sexigt. Axelvaddarna och girigheten och yuppiesarna. Det skamlösa i det överdrivna. Behöver jag säga något om frisyrerna? Nej, ni vet redan.
  • ”Working girl”. En ambitiös tjej från förorten med enormt hår och likaledes enorma axelvaddar klipper sig och förför sin chefs pojkvän med sin ”body made for sin” och sina klipska idéer. Harrison Ford, Sigourney Weaver, Melanie Grffiths och stora mängder hårsprej. Samt Carly Simon och New York.

Fördelar med att leta fram böckerna och filmerna ur sina egna lådor eller på loppisar/secondhand/Tradera/Bokbörsen är att du bidrar till en cirkulär ekonomi men främst till att du får en möjlighet att reflektera och berätta om ditt åttiotal. Kanske får du insikter om förändringar som är viktiga, både i ditt liv och i vårt samhälle.

Jag återkommer mer till 80-talet. Och har redan börjat fundera på julklappar till 70-talsnostalgikern. Och så kom jag på att jag glömde ”Breakfast Club”. Ackackack, vilken blamage!

när facebook utser en till contentproducent

De senaste månaderna har Facebook börjat gulla med mig, uppmanat mig att göra innehåll, gett mig tillgång till statistik över mina inläggs räckvidd och dessutom möjligheten att marknadsföra mina inlägg.

Jag har förvandlats från en icke ont anande (inte riktigt, jag har ju länge vetat att jag är i Metas klor) privatperson till en innehållsproducent som går Facebooks vägnar.

Det handlar väl om att människor överger Facebook för andra plattformar (eller i bästa fall för verkligheten) eftersom de känner att allt de får sig till livs är annonser och sponsrade inlägg. Så vi gamla gnetare som ibland tycker det är kul att säga något på Facebook och i bästa fall få litet reaktioner, vi har fått en ny status. Av Facebook.

Eftersom jag arbetar, både för lön och ideellt, med digital kommunikation tycker jag att det här är enormt fascinerande. Jag är inte klar över analysen, det här kommer jag nog att skriva mer om.

Det som jag i alla fall förstått är att jag verkligen har en plattform. Facebooks algoritmer hjälper mina inlägg på traven. I och med att jag kan mäta hur inläggen fungerar kan jag också börja planera. Om jag skulle vilja.

Verifierad av MonsterInsights