Telefonen dog. Tvärdog.
Första dagen på påsklovet, första dagen på landet efter vintersäsong då ön inte varit nåbar. Nix. Ingen telefon. Ingen kan ringa. Ingen kan messa. Jag kan inte spela Sudoku. Inte Instagramma.
Påsklovet fortsatte sedan på nästa ö – Storbritannien. Jag tog med kameran istället för telefonen och såg till att hålla barnen under uppsikt så att jag inte hade anledning att ringa dem.
I måndags, efter tio dagars avhållsamhet fick jag en lånetelefon som jag kunde föra över det mesta till från iCloud.
Och nu till den viktiga frågan – vad det bra eller dåligt att vara utan telefon?
På plussidan:
- jag slapp ducka för telefonsamtal jag inte vill ha. Samtal jag överhuvudtaget inte vill ha och samtal jag för tillfället inte vill ha. Ibland är mobiltelefonen ett tortyrredskap. Detta med att alltid vara nåbar och att folk förväntar sig svar inom kort tid. (Fast jag gör som de unga, sms svarar jag nästan omedelbart på, svarar i telefonen gör jag när det passar.)
- jag insåg att det borde gå att göra en hacka på att göra något liknande e-cigaretten fast för mobilen. Det är ju så att mobilen nu har blivit en förlängning av oss själva, den är som en del av kroppen. Unga människor tar upp telefonen fler än 100 gånger dagligen. Mobilanvändandet har blivit en del av vårt ”naturliga” rörelseschema. Våra rörelser med mobilen är vad sugandet på cigaretten är för rökaren. Det är helt enkelt svårt att veta vad man ska göra av händerna.
På minussidan:
- jag saknade kameran i mobilen. Den är alltid där. Den är opretentiös. Den är duktig. Den är lekfull.
- jag saknade samtalen som förs.
- jag saknade nyhetsflödet.
- jag saknade poddarna, Netflix och SVTPlay.
- jag ylade av saknad när jag insåg att jag inte kom in på en banks webb för att jag inte kom åt det Mobila BankID:et.
Kort sagt – jag saknade inte telefonen men saknade världen i den.
*parafraserat från Pippi Långstrump. Fast det är väl bara jag och några 60-talister till som förstod det. Jag får ursäkta.
juliann66 säger:
Klockrent! 🙂
april 16, 2015 — 8:49 f m