Dag 69
Fan ta mig för att jag antog utmaningen om att blogga i hundra dagar. Och fan ta mig för att jag är en duktig flicka. Och fan ta mig för alla dessa skuldkänslor som kommer att jaga mig om jag inte bloggar i hundra dagar. Och fan ta den där elaka smådjäveln på axeln som bara väntar på att jag ger upp en dag och som då ska skrocka rakt in i örat:
– Ja, det visste jag väl att du inte skulle kunna fullfölja ett sådant projekt.
Vem bryr sig?
Som de små liven säger nuförtiden.
