Häromdagen ondgjorde jag mig över den polariserade debatten kring tv-spel och skola. Där jag naturligtvis intagit en på det hela taget inte särskilt nyanserad ställning. Jag tycker mer om tv-spel än läxtragglande. Eftersom jag fortfarande kommer ihåg min skolgång (jag har väldigt bra minne) och all den plågsamma tråkighet den innebar för att inte tala om känslan av meningslöshet som inte har blivit mindre med åren. Jag lärde mig engelska genom att läsa, böcker som ”The Diary of a Rock’n’Roll Star” av Ian Hunter och ”Scruples” av Judith Krantz. Historia lärde jag mig först när jag läste ekonomisk historia på universitetet, innan dess hade ingen lärare lyckats göra ämnet så spännande att det faktiskt fastnade. Svenska har jag lärt mig för jag har läst, läst och läst och skrivit, skrivit och skrivit. De höga betyg jag skaffade mig har jag aldrig använt. Så. Jag borde satsat mer på den sociala biten under skoltiden. Men. Det var ju inte mig det skulle handla om. Det skulle handla om nutid.
Överväldigad av dåligt samvete skulle jag slita Pojken (11 år) från skärmen häromkvällen. Nu var det den mellanstora skärmen (datorn) han satt vid, absorberad. Det var dags att plugga engelska glosor. Men så tittade jag faktiskt på vad jag skulle slita honom ifrån. Och då insåg jag att han var mer betjänt inför framtiden att sitta kvar och titta än att gå till Glosmästaren och traggla glosor som ”block of flats” och ”bagpipes”. Det här var vad han tittade på:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rqEIxlv0UTE&w=560&h=315]
Vad jag insåg:
1. han förstod allting
2. han hade roligt
Om inte betygen vore så förbenat viktiga nu för tiden så skulle jag låta honom sitta kvar vid Youtube. Jag skulle sitta med honom litet nu och då för att prata om vad han tittar på, få ta del av hans värld. Men jag inser att tids nog måste han lära sig ett märkligt uttryck för hyreshus och vad säckpipa heter på engelska. Mina känslor inför detta är delade.
Johanna Hellman säger:
Jag håller med dig! Svenska lärde jag mig av att läsa, läsa och läsa. Engelska likaså, det flytande talet kom i högstadiet och gymnasiet då jag spelade world of Warcraft och pratade med engelsmän och amerikaner på ventrilo och teamspeak. Vissa fattade inte ens att jag var svensk utan trodde att jag var brittisk…
Varför inte utnyttja de fantastiska resurser som finns tillgängliga idag?
Min son är 2,5. Han älskar att titta på film och spela spel på ipaden. Vi reglerar såklart användandet till en nivå som är rimlig, men minst 90% av det han tittar på är sånt som han lär sig massor av!
Nä, jag är all in för mer interaktivt lärande, både hemma och i skolan!
Med vänlig hälsning, Johanna, mamma till två fantastiska pojkar.
mars 11, 2014 — 4:18 e m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Hur ska vi kunna påverka, undrar jag? Skolsektorn är så långsam. Det känns inte som om barnen lär sig för den värld som de kommer att finnas i som vuxna, knappt ens för den värld vi lever i nu.
Vi får prata ihop oss. 🙂
mars 11, 2014 — 7:22 e m
AktivaDagar säger:
Intressant point i debatten…! Har själv en hel del vånda på temat…
mars 12, 2014 — 3:11 e m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Ja. Vånda. Rätt ord. 🙂
mars 12, 2014 — 6:16 e m
Pernilla Sundström säger:
Är engelskalärare på högstadiet och uppmuntrar alla elever att se på film, spela spel, surfa, twittra etc så mycket de kan – jättebra för att lära sig engelska! Som förälder är jag kanske lite mer splittrad… 🙂
mars 14, 2014 — 1:04 f m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Ja, det är inte lätt! 🙂
mars 14, 2014 — 6:12 f m