Kategori: välbefinnande

Om Maria och Fredrik #blogg100

Dag 41

Ibland är det väldigt roligt att läsa statistik. Särskilt när de som har samlat in och bearbetat den presenterar siffrorna insiktsfullt och i det här fallet lekfullt. Det är Statistiska Centralbyrån som givit ut en skrift som helt enkelt heter ”Medelsvensson och topplistor”. Träffande illustrerat med en silvergrå V70 på omslaget.

Detta berättas bland annat om familjen Medelsvensson:

Maria och Fredrik Johansson är gifta med varandra. Hon är 42 år gammal och han är 40. Deras barn heter Oscar (14 år) och Julia (11 år). Sedan kommer litet mer intima fakta som dessa:

  • Marias hushåll handlar underkläder för 258 kronor i månaden.
  • Marias hushåll som består av fyra personer spenderar 475 kronor på hygienartiklar.
  • Maria läser böcker oftare än hennes man.
  • Varje vecka äter Marias hushåll 1,2 kg godis, eller 3 hg per person. Utöver detta konsumerar de lika mycket kaffebröd/konditorivaror.
  • Marias man är något överviktig, men det är inte Maria.

Skriftens andra del är topplistorna. Namn, yrkesval, lönenivåer, valdeltagande. Återkommer till dem. Det är skillnad i Sverige.

Skratta kanske #blogg100

Dag 39

För jag kan ju inte skriva ”Skratta!!”. Tror jag. Här är ett klipp från ”The Big Lebowski”. En film som jag ännu inte sett tillräckligt många gånger men som jag i minnet hämtar fnissiga känslor från när det behövs.

 [youtube http://www.youtube.com/watch?v=Fl7o1EB0sYI&w=560&h=315]

Travel often #blogg100

the_holstee_manifesto
The Holstee manifesto

Dag 33

Var på några seminarier på en mässa om Online marketing och e-handel i Kista. Deeped Niclas Strand och Sarah Larsson Bernhardt sa åt oss att våga. Utan kreativitet kommer ingen att lyssna. Utan kreativitet kommer ingen att komma ihåg oss eller våra budskap.

Det som är på bilden är the Holstee Manifesto. Litet carpe diem-varning men ändå – jag blir upplivad och vill köpa deras halvrosa (ingen färg jag tror att jag passar i) t-shirt bara för att det står litet snyggt ”Always ask why” och för att det är Holstee som har gjort den. Och jag ska nog slå mig lös på den svarta lilla plånboken också. Den är gjord av återanvända plastpåsar. Tillverkad i Indien.

Travel often. Getting lost will help you find yourself.

Mer om Felicia #blogg100

Dag 26.

Jag lade upp en bild på pocketböckerna jag köpt och någon mätt kommentar om vad mysigt det skulle bli att läsa allt det där. Och det är klart att det blev.

En del av böckerna har jag skrivit om, men en av dem har vållat mig en del huvudbry. ”Felicia försvann” av Felicia Feldt. Av två anledningar har jag haft problem att skriva om den.

1. Min högsta chef skrev att hon tyckte att det skulle bli spännande att se vad jag tyckte. Då fick jag helt plötsligt tanke- och skrivstopp. Prestationsdjävulen klev in med myndiga steg.

2. Vad är det för en bok egentligen? Biografi, skönlitteratur, debattbok?

Nåja. Lika bra att ta tjuren vid hornen.

Den var lättläst.
Det mesta kändes som om jag redan läst eftersom jag läst debatten.
På några timmar var den utläst, den var ju effektivt berättad – korta, kondenserade kapitel som frös viktiga ögonblick.

Jag undrar hur det hade varit att läsa den utan all uppståndelse? Och utan att veta något om Anna Wahlgren? Det kommer jag aldrig att kunna veta.

Min egen skepsis mot Anna Wahlgren gjorde väl att jag direkt ställde mig på Felicias sida. Jag läste ”Barnaboken”, eller delar av den när mitt första barn var litet och jag kände mig ifrågasatt av boken och dessutom som en dålig kvinna och mor. Jag ställde inte ut barnvagnen på tidningspapper på altanen och lugnt satte mig vid köksbordet och skrev texter. Jag hade inte tankar på att inskränka middagarna till att bara bestå av kyckling, tomatsås och ris i små portioner. Anna Wahlgrens sätt att prata om barn att de ska in i flocken var inte i linje med mina mindre dogmatiska idéer om en bra uppväxt.

Så. Kontentan?
En intressant replik. Ett behövligt inlägg.
Läs den. Läs ”Barnaboken”, litet här och där.
Tänk själv.

Varför blogga varje dag? Andra inlägget. #blogg100

Dag 22.

Naturligtvis handlar det dagliga bloggandet om DELANDE. Att jag får dela med mig av saker jag har hittat, om det så är roliga filmklipp, tänkvärda krönikor, ljud som har hela våren i sig, fenomen som är märkliga, avskyvärdheter, egna eller andras idéer.

Delande. Skriver jag gärna om.

Kraften i ett bra begrepp. Skriver jag också gärna om.

Här är delandet och ett bra begrepp sammanförda:

Collaborative consumption. Kan uttolkas som tillgång till istället för ägande.

Vad betyder  det då?

Tänk bilpooler. Air b’n’b. Lånegarderoben.

Men också Myrorna. Refurn. Emmaus.

Det är en ganska revolutionär tanke att vi inte måste äga för att ha tillgång till något. Från det allra enkla, vardagliga och kända som att låna ett sommarhus av en kompis, att låna böcker på närmaste bibliotek eller den självklara gemensamma tvättstugan i ett flerfamiljshus till det litet nyare i samma genre; att upplåta sin misskötta trädgård till en stadsbo med gröna fingrar eller att hyra ut en soffa till en backpacker som vill se just din stad.

IKEA, H&M, Diane von Furstenberg, Salomon, Volvo eller Fjällräven behöver inte producera i denna makalösa takt för att vi ska kunna klä, transportera eller möblera oss. Det finns andra sätt att göra det på. Om tingen vi har omkring oss är av tillräckligt god kvalitet kan de skifta ägare många gånger under sin livstid. Eller, om vi vänder på tanken, många människor kan ha tillgång till detta ting under dess livstid.

Jag kommer att återkomma till tanken på tillgång framför ägande många gånger.  Läs under tiden bloggen Köpdigfri som handlar om kvalitet, hållbar och rättvis utveckling och om vår konsumtion, så som vi tar den för given idag. Susanne Helgeson och Ingrid Sommar är entusiastiska, arga, stringenta, handlingskraftiga, optimistiska och ger oss råd.

Varför blogga varje dag? #blogg100

Dag 20.

Börjar du tröttna? Synd. Jag har inte tröttnat. Jag fortsätter i 80 dagar till.

Mundiarré. Det var någon där långt, långt tillbaka i tiden som använde uttrycket och jag lade det på minnet. Det är inget vackert ord, det ger en bild i huvudet som är riktigt äcklig. Men nu undrar ju jag om det är orddiarré jag är drabbad av?

Varför skriva när man kan prata?

  • Sammanhanget kanske inte passar. Nu har vi ganska bra blandning på samtalsämnena kring fikabordet, men alla är inte lika intresserade som jag av fantasy, sopsortering, IKEAs märkliga storhet, sociala medier, böcker, reklam, bilder och fågelsång.
  • Någonting händer med tankarna när man skriver. Punkt. Så är det bara.
  • Jag vill ”prata” vid en tidpunkt när andra inte är vakna eller håller på med annat. Själva idén med det skrivna – det finns kvar, det binder ihop oss och ger oss en historia. Det skrivna är utanför tiden.
  • Jag kan skriva något som är viktigt för mig och som någon annan som jag inte känner hittar. Då kan oväntade saker hända.
  • Och så är det så enormt roligt.
  • Dessutom är det en utmaning jag antagit. Vem är jag att lägga ner vapnet då?

 

En hyllning till öppna landskap. #blogg100

Dag 10.

Å, vad jag gillar att sitta i kontorslandskap!

Eftersom jag är så nyfiken och har selektivt god hörsel är jag mycket välinformerad. Av småsnuttar av samtal kan man uttyda en hel del. Särskilt om man lägger ihop vad man kan snappa upp i ett fikarum med vad man hör utanför ett mötesrum och så pusslar man ihop det med ett papper någon har glömt i skrivaren. Toppar man det med ett brottstycke ur ett telefonsamtal, då är det ganska lätt att ha full koll på vart ens organisation är på väg och vilka frågor som är mest brännande.

Om jag kan jobba effektivt i kontorslandskap?! Mja. Men vem kan det. Läs mer här, en sammanfattning av vissa rön kring det moderna arbetslivet med titeln ”Vi arbetar oss dumma”.

Internetkärlek genom ryggskottsbot, #blogg100, dag 3

Dag 3.

Tänk om jag kunde göra lika gott med mina blogginlägg som naprapat Fredrik Jensen har gjort genom att lägga ut en video om hur man kan träna bort sitt ryggonda. Hans rörelser och rekommendationer funkar. Inget hokus-pokus. Han vill inte samla pengar till något eller sälja en dyr träningsvideo.

Han har delat med sig av sig kunskap. Alldeles gratis. Och han hjälper. Mycket mer än Vårdguiden. Det är vackert.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=5iVZlpVc6G8]

Verifierad av MonsterInsights