En lista som står för sig själv
Kategori: välbefinnande
"I just came back from my shrink"
Det är bara i vissa grupper och på vissa ställen på jordklotet som det är tillåtet, ja, tillochmed påbjudet att gå till terapeuten. Om man är med i en Woody Allen-film exempelvis. Eller om man skulle förekomma i någon sitcom som utspelar sig i en intellektuell miljö på Manhattan. Annars är det ju inget som höjer ens värde i sällskapslivet.
Fast nu när jag sprungit in i väggen pangbom! och blivit ordinerad att träffa en stressterapeut då känns det alldeles rumsrent att prata om det. Intressant. Är det för att en sådan terapi är så klart länkad till ett tillstånd som bör vara övergående. Ett tillstånd som dessutom tagit sig kroppsliga uttryck. Och därför inte alls signalerar (å, huga) sinnessjukdom.
Kommer Gordon att bli en i gänget? #blogg100
Dag 98 och inlägg 100
Sitter, cyklar, diskar, tvättar och promenerar fnissande. Allt på grund av Carl Mörck, hans assistenter Rose och Assad och nu den märkliga gossen Gordon. Carl Mörck med följeslagare utgör avdelning Q, en avdelning inom Köpenhamnspolisen som ska syssla med ouppklarade fall. Avdelning Q huserar i polishuset källare där det luktar unket och dit dagsljuset inte når. Carl Mörck är en ytterligt besvärlig typ som inte så många människor orkar med. Han är separerad (och numera skild) från Vigga. Han bor i ett hus tillsammans med den inneboende, matlagande Mårten med Playmobilsamling och muskulös pojkvän som också är sjukgymnast. Han (sjukgymnasten) tränar Carls före detta kollega Hardy som också bor i hushållet och som ligger förlamad efter en skottlossning där en tredje kollega dog. Viggas son och tillika Carls plastson bor också i huset.
Det är figurer som lever, som bökar och stökar och vill saker. I detta går Carl Mörck och är trött och skuldtyngd. Han längtar efter att få sova middag med fötterna på skrivbordet i lugn och ro. Men även på jobbet stökas det och bökas. Hans assistent Assad är en hemlighetsfull man från Mellanöstern som med troskyldiga bruna ögon ständigt levererar arabiska talesätt som alltid innehåller kameler och som på löpande band missförstår Carls nordiska uttryck. Rose har snövit hy, korpsvart hår, svarta kläder och är måttlöst självtillräcklig.
Både Assad och Rose har tvingats på Carl. Från början ville han allra helst framleva sina dagar i källaren med att sova sig igenom dem med fötterna på skrivbordet. Från början såg han Assad och Rose som straff, som hinder för hans välförtjänta tupplurar, men med de lösta fallens gång så börjar han lita på dem, bli beroende av dem. Ja, till och med tycka om dem.
Jag har blivit beroende av Jussi Adler-Olsens deckare. I den som jag lyssnar på nu, Marcoeffekten har en ny figur adderats till avdelningen. En lång och ranglig pappas pojke som snart är färdig jurist. Han är i vägen, han klampar i klaveret, han har sex med Rose i hennes arbetsrum, han är son till den förhatlige chefens bästa vän. Carl vill bara ha bort honom. Men jag misstänker att han har kommit till avdelning Q för att stanna. Gordon bidrar helt klart till gruppdynamiken.
Det är Stefan Sauk som läser ljudboken. Först hörde jag bara Stefan Sauk. Å, det var Stefan Sauk som pratade och pratade och manierade sig och jag såg honom framför mig och det var Stefan Sauk och Stefan Sauk och Stefan Sauk. Men sedan blev både Assad och Rose och Gordon och Carl Mörck själv alldeles levande. Och jag fnissar opassande både här och där.
De fem böckerna om avdelning Q
Kort och underfundigt #blogg100
Dag 91 och inlägg 93
Kort därför att jag inte orkar skriva så mycket och underfundigt för att idén är så bra. Det är några kockar och evenemangspersoner som har startat en restaurangverksamhet i London. ”Mile high”. En middag som påminner om 60-talets flygäventyr eller i alla fall om våra föreställningar om dåtidens flygvärdinnor, stewarder och de reseupplevelser de var med om att leverera.
När man beställer biljett (bokar bord) vet man inte på vilket ställe man kommer att äta på. Det handlar om en ”pop-up experience”, ett evenemang som uppstår litet här och litet där.
Combine food with art, music and interactive theatre and you have a memorable evening.
Add one of London’s most exciting young chefs to the mix and you have an unforgettable evening.
Top up with strong liquor and you have Mile High.
skriver de på sin hemsida. Låter så bra.
Våren #blogg100
Dag 85 och inlägg 87
Jag tyckte om att det var en så kollektiv upplevelse. Alla var förundrade över skönheten. Många fotograferade. De flesta stod eller gick mycket långsamt.
Insåg att det var första gången jag sett blomningen på nära håll. Fast träden har tydligen stått där de står sedan 1998.
Skratta med tanterna! #blogg100
Dag 82 och inlägg 84
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=K4y04zQaUFQ&w=560&h=315]
Är det bara jag som tycker att det här är helt makalöst roligt?
Får kvinnor vara småfulla och fnissiga?
Och prata i TV?
Men det är klart – kan man dricka rödvin med is i och fortfarande vara respekterad?
Mycket användbara recept #blogg100
Dag 80 och inlägg 82
En yoghurtsås som är bra till nästan allt
Tjock yoghurt (2-3 dl)
Rivet citronskal (av en ekologisk, tvättad citron)
1. Rör ihop
2. Servera till grillat, kött, fisk eller grönsaker. Eller till stekt lax och kokt potatis. Eller till en mustig köttgryta.
Tsatsiki
Tjock yoghurt (2-3 dl)
1 vitlöksklyfta
salt
1/2 gurka
1. Riv gurkan.
2. Låt den rinna av i en sil en kvart eller så
3. Blanda yoghurten, gurkan, vitlöksklyftan som du pressat och litet salt
En efterrätt som är beroendeframkallande
Tjock yoghurt (1-1,5 d)
1 digestivekex
Flytande honung
1. Lägg yoghurten i ett snyggt glas
2. Smula över digestivekexet
3. Ringla över honung
4. Titta på underverket en stund innan du blandar alltihop till en beroendeframkallande smaskighet
Gör köttfärssåsen ståndsmässig #blogg100
Dag 63
Jag lyckades krydda den vanliga köttfärssåsen så att både S och P (13 och 10) sa att vardagsrätten antagit nya dimensioner. De var inte bara artiga, de bevisade vad de sa genom att äta ordentligt. P brukar annars sluta äta så fort vrålhungern är stoppad, för då är det omedelbara behovet tillfredsställt och han kan då åter rikta sitt intresse mot det som ger hans liv mening.
Vilka var de magiska ingredienserna förutom köttfärs, lök, vitlök, tomatpuré, krossade tomater, buljongtärning, salt och peppar? Helt enkelt detta:
en slurk rödvin (1 dl kanske till 500 gr köttfärs och 1 kartong krossade tomater)
en halv riven muskotnöt (inte mer)
ett lagerblad
en liten bit (100 gram) riven rotselleri
timjan
Hur gör du för att vara effektiv på arbetet? #blogg100
Dag 61
Satt idag på jobbet och stirrade på ”att-göra-listan” som hade alldeles för många punkter. Några av dem var små irriterande saker som jag borde göra bäst i att snabbt åtgärda. Samtidigt visste jag att den mentala energin jag har på morgonen bäst används till de tyngre problemlösande punkterna. För det har jag ju läst mig till.
När dagen sedan närmade sig sitt slut hade jag kapat listan med några punkter, men naturligtvis hade det ju också tillkommit lika många punkter.
Och den där stora insatsen – ska jag egentligen inte hugga upp den i flera, mer hanterbara bitar? Enligt Scrum. Enligt uttrycket som har blivit modernt om att elefanten bara kan ätas en bit i taget (typ så).
På cykeln hem fortsatte jag fundera över hur jag bli mer effektiv. Jag hade avslutat dagen med att skriva och då lyssnade jag på Beethovens samlade symfonier i mitt halvdåliga headset som tillhör telefonen. Hörde om lurar med aktiv brusreducering – det är nog svaret på alla mysterier! Om jag bara hade ett par sådana lurar skulle min koncentrationsförmåga och därmed min effektivitet skjuta i höjden. Jag lutar mig mot denna undersökning.
Wordfeud och kontakter man inte vill ha #blogg100
Dag 45
Att spela Wordfeud är jättekul, tycker jag. Jag spelar ofta med min kusin Tantspridd. Så chattar vi litet då och då. Det är trevligt. Ibland på tunnelbanan hem upptäcker jag att hon inte hunnit göra sitt drag under dagen. Då försöker jag hitta någon annan motspelare. Hösten 2011 hade jag väl bara behövt ställa mig i tunnelbanevagnen och ropa:
– Jag söker en motspelare i Wordfeud. Vem är på?
så hade jag fått ett gäng nya motspelare.
Men nu är det 2013. Så jag kör på ”Find random player”. För det mesta hittar den flitiga lilla gubben i molnet andra korsordslösande tanter i min ålder. Vi kan våra zenit, assegaj och aztek. Vi tackar varandra för god match och gratulerar till snygga drag.
Så dök det upp ett riktigt troll. Han lade bara ord som anal, fitta och knulla. Det var riktigt, riktigt obehagligt. Jag tryckte på ”pass” och slutade spela Wordfeud i några månader. Varför ge sig in i fredade zoner som Wordfeud? Hade inte match.com funkat? Hans äckliga fingrar krafsade nästan på ytterdörren. Fy tusan. Håll er på er planhalva, troll!
Numera trycker jag sällan på ”Find random player”. Bara om jag är riktigt uttråkad på väg hem.
