Issadissas blogg

Imorse var jag en åldrande kvinna som tog ett välgörande morgondopp före kaffet. Det kalla vattnet som jag klöv igenom med några simtag och som omslöt mig med sin friskhet, som väckte mig på alla sätt. Inte minst vaknade jag själsligt. Ingenting var kvar av den där luddighetskänslan, vad-ska-vi-hitta-på-idag-jag-har-inga-idéer-känslan. Jag kände en allmän optimism och förväntan. Jag behövde två mackor till kaffet efter badet. Kroppen var alldeles nöjd. Den log tillsammans med själen.

Vad det helt enkelt ett föryngringsbad jag tog?

För sedan har jag varit bokslukande tolvåring. Äntligen har jag givit mig på Harry Potter. Bara första boken än så länge, men jag inser att jag kommer att plöja dem alla. Jag vet att jag är sist ut, men vad spelar det för roll – den här underbara upplevelsen har legat och väntat på att tidpunkten skulle bli rätt och det är den nu.

Förutom att jag åkt fram och tillbaka mellan åldrarna har jag gjort ett sommarlov på några dagar. Jag har slappnat av med barnen så att vi alla sovit tio-elva timmar varje natt. Och jag har känt igen mig – ”Så här är det att sova! Det här är sömn. Det här är det som behövs för att själen och kroppen ska fungera. Just det!”

Jag har läst Harry Potter, jag har lyssnat på Roslund/Hellströms senaste ”Tre minuter”, jag håller på att läsa ”Jägaren” högt för oss allihop (inga djupa tungkyssar än så länge, de är så jobbiga när en läser högt). Vi har spelat spel, om att bli rik på bönor, om att få kortet med prinsessan och så det där eländiga spelet Fluxx där reglerna ändras hela tiden.

Då, igår när vädret spelade upp sig som den allra vackraste av svenska sommardagar, då badade vi hela dagen, kändes det som. Det är klart, ibland var vi uppe vid huset, men det var liksom bara för att vi snart skulle ner till klipporna och bada igen. Först var det nästan obehagligt kyligt att gå ner i vattnet, men så inträffade det där som jag nu minns från barndomen, att det helt plötsligt blir jätteskönt, att det går att simma och vara i hur länge som helst.

Klart att vi har plockat fästingar och legat vakna av irriterande flugor, men myggen har inte kommit ännu. Mycket märkligt.

Läst. Badat. Högläst. Spelat spel. Ätit godis. Kvällspromenerat med fågelsång och nattviolsdoft som sällskap. Eldat brasa. Gjort litet nytta.

Det absolut bästa med känslan av sommarlov är inte vädret. Är inte aktiviteterna eller bristen på dem. Det är känslan av att ledigheten är oändlig. Och full av möjligheter. Även om det är dimma. Även om kassan är skral.

(Jag skrev det här igår, dagen efter midsommardagen, om det är någon som blir förvirrad av väderreferenserna.)