Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Etikett: Finland (sida 1 av 1)

Förändring är det enda vi kan vara säkra på.

En bild från en resa i Finland när jag var åtta år gammal. Det var 1970.

PICT0008

Forntid? Nej, bara min barndom.

Jo, det är klart att det går att avfärda bilden ovan med att jag är gammal. Och det är jag väl på något vis. Men på samma gång är jag i högsta grad med i det samhälle vi är idag. Här stod jag och tittade på industrialismens ungdom. På timmer som är på väg nerför en älv till sågverk och massafabriker. Timmer som inte forslas med lastbil eller tåg utan på vattnet.

Jag som arbetar med och i det digitala samhälle vi har idag stod, för inte så längesedan, och tittade på arbete som utförts på samma sätt under en hundraårsperiod eller mer men som nu definitivt tillhör den ekonomiska historien.

För att veta var vi är idag måste vi kunna en del historia, vill jag härmed ha sagt. När jag nu ändå slår ett slag för teoretiska ämnen vill jag med bestämdhet också hävda att utan antropologi och etnologi är vi rökta. Vi måste FÖRSTÅ, inte bara registrera. Om vi bara iakttar och extrapolerar utan att reflektera, då kommer vi att besluta fel och ge usla råd.

Det här med Finland – nära och långt borta

finland

Vacker solnedgång, granar och vatten.

Jag har varit i Monika Fagerholm-land. Typ. I finska skärgården utanför Helsingfors. Nu tror jag att hennes böcker utspelar sig på västra sidan av Helsingfors-skärgården och jag var på östra. Men jag föreställer mig att omgivningarna påminner om varandra.

För. Hela upplägget var ju påtagligt likt Sverige. Björkar, granar, tallar, lingonris, blåbärsris och vattenspeglar. Blå himmel, färgstarka septemberlöv och vita moln. Grusvägar som vindlar in i skogen. Som ”hemma”, var nu det är.

Men. Så skulle vi handla mat. Och då insåg jag att vi lika gärna hade kunnat vara i Istanbul eller Ulan Bator. Jag fattade ingenting. Varumärkena var helt okända och språket gav inte en enda ledtråd. I de flesta europeiska länder har jag ledsyn, jag kan gissa mig till innehåll genom litet kunskaper i spanska, franska, tyska och engelska. Men finska – inga ledtrådar! Jag fick gå på utseende. Vilket också visade sig svårt eftersom varumärkena var helt nya. Och förpackningsdesignestetiken kändes annorlunda.

Vilken tur att jag tillslut hamnade framför godishyllan. Fazer, Haribo och Malaco. Tutti Frutti, Gott & Blandat, Piratos. Hemma!

Jag återkommer till Finland eftersom jag sedan läste en roman av Kjell Westö som heter ”Lang”. Den fanns i bostadsrättsföreningens gemensamma bibliotek och verkade som menad för mig när jag kom från Finlandsfärjan med en kasse full med godis, en Mumin-mugg och en Marimekko-mugg.

Verifierad av MonsterInsights