Jag har varit i Monika Fagerholm-land. Typ. I finska skärgården utanför Helsingfors. Nu tror jag att hennes böcker utspelar sig på västra sidan av Helsingfors-skärgården och jag var på östra. Men jag föreställer mig att omgivningarna påminner om varandra.
För. Hela upplägget var ju påtagligt likt Sverige. Björkar, granar, tallar, lingonris, blåbärsris och vattenspeglar. Blå himmel, färgstarka septemberlöv och vita moln. Grusvägar som vindlar in i skogen. Som ”hemma”, var nu det är.
Men. Så skulle vi handla mat. Och då insåg jag att vi lika gärna hade kunnat vara i Istanbul eller Ulan Bator. Jag fattade ingenting. Varumärkena var helt okända och språket gav inte en enda ledtråd. I de flesta europeiska länder har jag ledsyn, jag kan gissa mig till innehåll genom litet kunskaper i spanska, franska, tyska och engelska. Men finska – inga ledtrådar! Jag fick gå på utseende. Vilket också visade sig svårt eftersom varumärkena var helt nya. Och förpackningsdesignestetiken kändes annorlunda.
Vilken tur att jag tillslut hamnade framför godishyllan. Fazer, Haribo och Malaco. Tutti Frutti, Gott & Blandat, Piratos. Hemma!
Jag återkommer till Finland eftersom jag sedan läste en roman av Kjell Westö som heter ”Lang”. Den fanns i bostadsrättsföreningens gemensamma bibliotek och verkade som menad för mig när jag kom från Finlandsfärjan med en kasse full med godis, en Mumin-mugg och en Marimekko-mugg.
Bra exempel på hur varumärken fungerar som genvägsknappar i vår hjärna. En tankelek: om du hade hittat ett varumärke som du kände igen från Sverige, men egentligen ogillade, skulle du ha valt det före de okända? Var går gränsen mellan kännedom och attityd? Och hur stor roll spelar vanor och situation? 10 000 till den som kan svara 😉 Terveisin Therese
Jag har funderat på tankeleken, Therese och inser att jag bara det inte varit varumärken av Eldorado-nivå skulle jag nog hellre köpt de kända än de finska okända. Eller skulle jag köpt Eldorado för någonslags trygghets skull?
Nej det är ju inte så konstigt att du inte begrep ett dugg. Det enda språk finskan är besläktat med är ungerskan. Den finsk-ugriska språkstammen. Har inget som helst gemensamt med vare sig de germanska eller de romanska språkstammarna.
Jag kan inte finska, mer än några enstaka ord. Vet en liten liten smula OM språken. Om inte jag minns alldeles fel har finskan bl.a. inte mindre än 15 kasus och ungerskan 22. Och det kan inte vara både hårda och mjuka vokaler i samma ord. Vet inte om det finns några undantag. Så bevandrad är jag inte.
Som min pappa – kan lite om mycket.
Som mig själv – kan mycket om vissa saker.
HAHAHAHA
Men finskt surdegsrågbröd är vansinnigt gott.