[youtube https://www.youtube.com/watch?v=TI2Gst05m68]
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=aVx6cXf5Liw]
Låter det vara bra så. Puss och kram.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=TI2Gst05m68]
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=aVx6cXf5Liw]
Låter det vara bra så. Puss och kram.
Eller hur du sliter dina barn från skärmen del två. (Del ett här.)
När jag var liten bodde jag i Örebro. En ganska tråkig halvstor småstad och det var en tid mellan dåtid och nutid som inte visste vart den var på väg. Kändes det som. På söndagarna anordnades det tipspromenader till höger och vänster. Familjer, de piggare pensionärerna, ja, alla utom de hippaste mopedungdomarna gick på tipspromenad. Det var inte som att orientera utan mera som att söndagsflanera i skogen. Så klädseln var ledigt elegant. Men med gummistövlar och regnjacka vid tveksamt väder. Inga löpartajts, barfotaskor eller funktionsmaterial här inte! Byxdress gärna.
Nu har jag hittat vår tids tipspromenad – geocaching. Såklart att det var Aktivisten som kom med idén. Nu förtiden är det fritt fram för funktionsmaterial men det som geocaching har gemensamt med tipspromenad är att det är en väldigt social aktivitet och att det innehåller ett spänningsmoment.
Jag insåg att när jag blev personlig så ökade intresset för bloggen, så jag vill dela med mig av påskaftonens aktivitet som naturligtvis inbegrep letandet efter den enda geocachen på ön där det hyrda huset ligger och planerandet av utläggning av flera geocacher. Det här är en hyfsat stor ö med ganska mycket allmän mark, så det finns möjligheter.
Vad är då geocaching? Jag citerar från Geobloggen:
Geocaching, som uttalas ”geo-cashing”, är en sport, lek eller helt enkelt en hobby där vem som helst ger sig ut i stad och natur för att leta efter så kallade ”geocacher”, eller bara ”cacher”. Enkla förklaringar lyder ofta ”skattjakt med GPS” eller ”man letar efter plastburkar i skogen”. Det kan låta underligt, men det är faktiskt grundidén.
Eftersom jag jobbar med digital kommunikation och är intresserad av hur nyttjandet av den nya tekniken påverkar oss så ser jag geocaching till viss del som en del av det som kallas ”gamification”, där man alltså använder speltanken till att uppnå andra mål. Som i det här fallet, komma ut och upptäcka sina omgivningar, både i staden och ute i naturen. Geocaching lägger som ett nytt lager över den synliga verkligheten som bara är upptäckbar genom GPS-en på mobilen och den app som behövs för att hitta skatterna.


Jag har massor av idéer, men ett visst motstånd mot att skriva ihop längre texter. Jag hoppas att detta är ett övergående tillstånd eftersom jag tänkt mig att slutföra utmaningen Blogg100 för tredje året i rad. Idag blir det bara en tillståndsuppdatering med bildillustrationer.
Påskhelgen tillbringar jag med Aktivisten och Pojken, i det hyrda huset. Vi har tillslut fått upp värmen, fått igång pumpen och varmvattenberedaren och så kokade jag några ägg och ”färskpotatis” samt öppnade ett par burkar köpesill. Godis har vi haft i överflöd. Påskfriden är stor.
Det här med att göra reklam för ett land. Inte lätt. Ibland blir det riktigt roligt när man använder det gamla vanliga fantastiskt vackra, sitt rykte om att vara ett svindyrt land samt den inhemska kulturens stora ikon. Kort sagt – det går att göra en bra Norge-historia om Norge:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=2BdULu4tI5M?rel=0]
Och i samma anda kan man fråga sig om inte ”Hinterland” är sponsrad av Wales Turistorganisation. Vilken makalös naturporr! Jag är helt kär i Wales efter att ha sett två avsnitt. Tyvärr gör den här trailern inte serien full rättvisa, så titta på Netflix och dröm! Men vad den här trailern har är walesiskan – vilket språk. Låter som Björk skulle prata med Arwen ungefär. Vackert, sagoaktigt.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=1RcCiL2rkmU?rel=0&w=560&h=315]
Jag har skrivit om den förut, ”Top of the Lake” som är rena rama reklamfilmen för Nya Zeelands vidunderliga, ta-andan-ur-dig natur (Sydön, antar jag att det är). En hemmasnickrad (?) trailer som gör den hyfsad rättvisa:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=FKMzxrNMC4k?rel=0]
I samma anda skulle jag då vilja utnämna Volvos senaste reklamfilm till den svenska motsvarigheten till ”Hinterland” och ”Top of the Lake”.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=3KquHpO2VWI?rel=0&w=560&h=315]
Och därmed undra om Visit Sweden haft något med det hela att göra.

Dags för två bokrekommendationer. En och samma författare. Tjocka böcker. .
Trashigt.
Övergivet.
Det stora landet i väster efter millennie-bubblan och efter Lehman Brothers och subprime-lånen.
Utan hopp.
Detta land har fått sin uttolkare i Gillian Flynn. Jag får dåliga tänder och smuliga golv bara av att läsa hennes böcker, ”Mörka platser” och ”Gone Girl”. Kläderna börjar klia som om de var av dålig syntet och apelsinjuicen smakar syntetiskt och beskt fast jag vet att jag köpte den näst dyraste.
Så pass går hon in under skinnet, Gillian Flynn. Det är en av hennes specialiteter. Den andra är att hon är rasande skicklig på att snickra ihop en berättelse. Det finns inget slumpartat i hennes skrivande, det är uttänkt, så uttänkt. Hon drar med oss på ett utforskande som leder in i insikter vi aldrig skulle trott på från början.
Jag vill inte spoila något, så jag slutar här. Läs! Och berätta gärna just vad du tyckte.
Ps. Zombie-turism kan man utöva i Detroit, staden från vilken hälften av invånarna flyttat. Jag kommer att återkomma till ämnet. Ds.
Pps. Ett klipp från Youtube som både handlar om första april och zombies – vilken femetta! Sammanfattar två dagars inlägg i ett. Ds.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=5IOSVhfG79U&w=560&h=315]
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=9bPUaLpNcMY]
Här var det Playstation som hade roligt och roade fler än sig själva.
Jaha. Igår upptäckte jag ännu en gång att hela världen sitter ihop. Och att aprilskämten har fått en nytändning. Eller så är det jag som varit blind och döv de senaste åren.

Här i Sverige var Upplev Skåne och Norrlands Guld som lyckades med att delas och gillas. Och för oss kulturtanter så slog nyheten om tidningen SKREVA ner som en bomb.
Vill du läsa mer om den nya tidningen, gör det här.
Och så förtjänar väl Polarbröd med sina klämmor, bland annat en hipster-klämma för Södermalmsbor och Beckers med sin randiga färg att nämnas. Samt Radiotjänst som numera ska pejla licensskolkare med drönare.
Nu får det räcka!
Nejnej. För sedan var det ju Polisen i Örebro också.

1. Lattevisp. För att jag vill svepas med i det mjuka sojamjölksskummet varje morgon. (Det finns en utomordentligt pålitlig visp från Teknikmagasinet. Den kostade som ett halvkilo plockgodis till ordinarie pris.)
2. Potatisskalare. Kan även skala kiwi, kålrötter, palsternacka, morötter, persiljerot, äpplen. En mångsidig liten gynnare som kan inhandlas i de flesta livsmedelsaffärer. Och som man står sig slätt utan.
3. En bra stavmixer. (Läs mitt inlägg om vilken stavmixer du absolut INTE ska köpa).
4. En hushållsassistent. Jag fick min i 40-årspresent. Den är av samma modell som den mina föräldrar fick i bröllopspresent. Jag har knådat alla slags degar i den, tunga rågdegar, oändliga mängder vetebrödsdeg, glutenfria experimentdegar och någon surdegsdeg långt innan det blev hippt. När jag blir större ska jag uppgradera assistenten med köttkvarn, mandelkvarn och korvhorn. (Bosch MUM6-varianten med degkrokar i botten)
5. En burk pepparkakor.
Fast du har säkert några helt andra idéer om vad som ska finnas i ett kök. Ja, vadå?
Ja, det är mina bilder i min blogg. Något undantag och då försöker jag beskriva var jag hittat bilden. Men annars – bara mina bilder. Om du tycker de är fina blir jag glad och kan bara säga att jag haft de bästa lärarna. I många, många år har jag tittat på bilder, tolkat bilder, försökt para ihop bilder med kommunikativa syften – kort sagt, jag har varit bildredaktör. Jag hade turen (och skickligheten) att jobba på Sveriges bästa bildbyrå, Bildhuset och i arkivlådorna fanns bilder av Tuija Lindström, Gunnar Smoliansky, JH Engström, Dawid, Björn Keller, Åke E:son Lindman, Jonas Karlsson och många andra vars namn inte är lika kända men som försett oss med makalösa bilder.
Det är så. Det enda sättet att lära sig göra bra bilder är att titta på andra bra bilder. Och så tänka litet. Kameran spelar faktiskt ingen roll. Datorn spelar ingen roll. En hyfsad mobil är allt som behövs i utrustningsväg. Sedan är det ditt seende som avgör.
Här kommer några av mina bilder som jag gillar:





Min (”vår” för er som vet om min tvillinglösa status) första bästis kom och hälsade på i veckan. Vi har inte setts på några år eftersom hon bor utomlands och vi har definitivt inte sovit i samma hus på närmare 30 år. Men nu sågs vi, en eftermiddag, en kväll och en morgon.
Vad skulle vi äta?
”Vet du, vad jag är sugen på”, sa Anna-Lisa. ”Din mammas fisksoppa”.
Och så kom det sig att jag för första gången på trettio år lagade den fisksoppa jag är uppvuxen med. Den har ingenting med bouillabaisse att göra, ingenting med finsk laxsoppa att göra. Det här är en riktig 70-talssoppa, tillochmed färgerna är 70-tal – orange och ärtgrönt. Den är snygg, mustig, nyttig och jättegod. Kan vara riktigt billig också.
Till tre personer och en rejäl matlåda:
1 purjolök
2 ordentliga morötter
smör
curry
cayenne eller paprikapulver
tomatpuré
1 fiskbuljongtärning
1 grönsaksbuljongtärning
vatten
torskfilé eller liknande (jag tog trepack torskryggsfilé från frysdisken)
2-3 dl gröna ärtor
räkor – en extra lyx till helgen
Gör så här:
Gör rent purjolöken och skär den i centimetersringar.
Skala morötterna och skär dem i slantar (3-4 mm)
Smält en klick smör i en gryta, lägg i purjon och morötterna och låt bitarna mjukna på ganska svag värme
Pudra över curry (2 tsk – 1 msk) och cayenne (1/2 tsk, om du tar paprikapulver kan du ta 1-2 tsk), häll i 1 msk tomatpuré, rör runt och låt fräsa litet försiktigt några minuter.
Häll på 7-10 dl vatten och buljongtärningarna.
Koka upp och låt koka lugnt i 5-10 minuter, så att morötterna har blivit mjuka.
Häll i de gröna ärtorna. Låt koka någon minut till.
Dags för torsken som fått tina litet och som du skurit i tunna bitar. Lägg ner i grytan och dra grytan av värmen. Låt stå 4-5 minuter, fisken tillagas av sig själv i den varma soppan.
Strö över en näve fina räkor som du skalat själv.
Servera med pain riche (baguette för er som är födda på 70-talet eller senare) med smör och pålägg.
Här har jag mätt mig själv med hjälp av mobilen. Den första skärmdumpen visar en natts sömn som mätts av mobilen liggande på madrassen med ”ansiktet” nedåt. Den andra skärmdumpen visar vilopulsen när jag sitter i sängen på kvällen och skriver i bloggen. Pulsen mäts antingen genom att kameran läser av ansiktet eller genom att jag sätter fingret vid kameran och blixten lyser upp fingret. Magi i båda fallen, misstänker jag.
Den första appen heter Sleep Time (gratis på Appstore) och den andra heter Cardio (också gratis).
Vad är då meningen med det här förutom att det är allmänt skojigt?
Jo. Sleep Time försöker väcka mig vid en tidpunkt när jag störs som minst av att bli väckt. Inom ett tidsspann som jag angivit (i mitt fall 25 minuter) väcks jag av en stillsam musikslinga. Hittills har det varit behagligt. Ingen morgon har jag vaknat med den där svettiga paniken som en vanlig väckarklocka eller mobiltelefon kan åstadkomma när man rycks abrupt ur en dröm.
Själva analysen av sömnen – ja, jag vet inte vad det ger. Kanske ett kvitto på att jag verkligen sovit gott när jag redan känt att jag gjort det. Och en möjlighet att förstå mitt eget sömnbeteende. Som jag inte riktigt har jobbat med än.
Pulsmätaren har varit ett sätt för mig att förstå vilopulsen. Men det som var absolut mest häpnadsväckande var att meditation (sittande Zen-meditation i ynkapynka tjugo minuter) fick ner min vilopuls med 12-13 procent medan Yoga Nidra (yogisk sömn – djupavslappning) inte får ner den mer än några få procent.
Såklart har jag tidigare överanvänt RunKeeper. Men just nu struntar jag i att mäta promenader, cykelturer, obefintliga löprundor, skridskoturer och annat som kan kvantifieras med hjälp av allt det som ryms i en mobil. För fortfarande behöver jag fjärma mig från tanken att prestera märkbart. Mätbart.
Men tydligen kan jag inte avhålla mig från att tävla med mig själv i sömn och vilopuls. Eller?