Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: den nya ekonomin (sida 2 av 2)

Apropå second-hand #blogg100 dag 79

Ibland blir jag helt berusad av att höra om bra idéer. En väldigt genial köp- och säljsajt heter ”Exboyfriendjewelry” med undertexten ”You don’t want it. He can’t have it back.”. Här säljer före detta flickvänner, fästmör och gifta kvinnor förlovningsringar, halsband, armband men också väskor och motorcyklar. Det senare under kategorin ”Stuff that should have been jewelry”.

Det intressanta är att den som lägger ut ett föremål för försäljning på sajten måste skriva en text som berättar en historia om föremålet. Bara det gör sajten värd en titt. Jag avslutar med att visa en motorcykel som ligger ute för försäljning just nu (Obs! Denna text publicerades för första gången för ett antal år sedan, så försök inte hitta hojen), med en text som ungefär berättar: Pojkvännen övertalade mig att köpa en motorcykel. Han lämnade mig. Nu har jag ingen att köra tillsammans med = ingen anledning att behålla den.

Motorcykeln är körd ungefär 10 mil.

27401a

Bilen behöver inte stå parkerad #blogg100 dag 78

Jag hade inte mer än andats frågan om varför bilar mest står stilla så tipsade min kollega mig om Flexidrive (numera Snappcar). En webbtjänst där bilägare som vill tjäna miljön och litet pengar möter folk som behöver hyra bil. Just nu fanns det bara två bilar att hyra i min lilla småstad, jag hoppas att jag kan vara med och påverka så att det blir fler.

Tänk att nätet har möjliggjort en återgång till den perfekta marknaden, där samspelet mellan många små aktörer skapar det ”sanna” priset på en vara eller tjänst. Där ingen stor aktör kan utnyttja sitt informationsövertag eller sin makt för att påverka priset. Där det ”sanna” priset är en återspegling av tillgång och efterfrågan. De mest inbitna mikroekonomerna borde vara saliga av hänförelse över denna nya värld.  Jag är litet mer försiktigt glad, jag tillhörde aldrig de mest exalterade mikroekonomerna under min ”karriär” som nationalekonom. Vad jag mest gläder mig åt är att vi kan spara resurser och att vi kan DELA på det som finns.

Jag börjar med recepten. Eller?

Nu har jag ju redan berättat vad min blogg kommer att innehålla under Blogg100-perioden – gammal skåpmat. Men med ”staying power” som WordPress säger eftersom inläggen läses om och om igen. Av mer eller mindre nytillkomna besökare.

Bara för att det är roligt har jag nu förfärdigat en snabbenkät. Så var med och påverka i vilken ordning jag tar mig an de teman som jag tycker att jag skrivit om. Har jag glömt något – kommentera!!

[polldaddy poll=9314875]

Världen vid mitt köksbord

vardag

Fast det här är inte en Airb’n’b-gäst som sitter vid köksbordet. Det är Valkyrian a.k.a. Aktivisten. Om en nu ska hålla sig till sanningen.

Det här med att vara Airb’n’b- värd, det började jag ju med av pengaskäl, men nu har det blivit ett behov. Av att då och då få en dos nytt perspektiv. Så där som vissa gör när de ger sig ut och reser (och då menar jag RESER, inte bara far någonstans i världen och håller sig på pool-området) eller betalar dyrt för inspirerande seminarier och föreläsningar.

En morgon hade jag ett samtal till frukosten som handlade om marknadsföring i Asien med en kinesisk-australiensiska som jobbar som projektledare på en reklambyrå som bland annat har Apple som kund. Hon sa att det fortfarande var lätt att syssla med vanlig reklam i Kina eftersom ”kineser fortfarande tror på budskapen”. Hon hänvisade både till den politiska historien och till att Kina nyligen blivit en marknadsekonomi och att kineserna därför inte lärt sig att ha på något reklamfilter ännu. En stor utmaning som hon såg i sitt jobb just nu var att övertyga företagsledningar om att de måste anpassa sina logotyper så att de fungerar i mobilen. (”Mobile First” är verkligen på riktigt nu.)

En annan dag visade det unga paret från New Zeeland de små orter de växt upp på på Google Maps. De zoomade på kartan och visade husen där deras föräldrar fortfarande bor. De visade de vackraste ställena på Sydön och varför det blåser så mycket i Wellington. På en halvtimme fick jag en virtuell rundvandring på Nya Zeeland som gjorde att jag förstod både ekonomi, historia och regionalpolitik. Och om jag bara haft en liten längtan dit tidigare så eldades den på ordentligt.

En kväll diskuterade jag med en webb-AD från Frankrike. Hon suckade över att besluten ofta är så långsamma inom större företag – ”NU vill de finnas på Facebook. Det sa vi för tre år sedan att de skulle vara, men nu är ju Facebook dött för företagen!”. Hon var luttrad i all sin ungdom – ”In France, most advertising is ugly and boring. Most people who works in advertising are like this: ”We make crap for crappy people. But we’re well paid.”” (Och då tänkte jag på den väldigt intressanta inifrån-boken ”GBP 6.99(Formerly GBP 9.99)” av Frédéric Beigbeder. Han blev sparkad från annonsbyrån Young & Rubicam efter att ha skrivit boken. Behöver jag väcka mer intresse?)

Och det kan jag ju lugnt säga, att det är inte de tråkiga människorna som reser. Som tur är. Det är de intressanta och de intresserade. De som ser och reflekterar och som nyfiket vill ta till sig mer. Dessutom är alla unga, oberoende av ålder.

 

Apropå inspirerande föreläsningar, om en vecka drygt ska jag på ”Robotdagen” som arrangeras av Institutet för Framtidsstudier. Det ser jag verkligen fram emot. Och såklart kommer jag att blogga om det. Jag twittrar väl de bästa citaten också. Och kanske lägger upp nåt kul på Instagram (öppen profil). Kommenterar snabbt på Facebook (öppen profil och oftast offentligt innehåll). Så håll koll!

Verifierad av MonsterInsights