Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen - Issadissas blogg

Begreppsförskjutning och tolkningsföreträde, två intressanta företeelser. Del 1. #blogg100

Dag 13.

Jag tar itu med begreppsförskjutningen först och tar ett väldigt vardagligt exempel för att beskriva vad som händer med begreppen ibland. Ett lutande plan. Uppåt eller nedåt?

Ta begreppet ”sallad.” När jag växte upp betydde det salladsblad, gurkskivor och tomatklyftor. Salladsbladen var mjuka, gurkskivorna halvknapriga och tomaterna hårda och ljusröda (smaklösa, alltså). Väl inblandad i salladen var dressingen; Maille-vinäger och Matolja (vidare definition onödig på den tiden), salt och vitpeppar. Alltid vitpeppar på den tiden.

Femton år senare hade begreppet ”sallad” utvecklats till att betyda en bädd av isbergssallad på vilken det tronade; tomat-, gurk- och paprikabitar. Och några majskorn. På toppen låg ost-och-skinka, räkor eller tonfisk-och-ägg. Min kompis som sommarjobbade på ett litet försäkringsbolag vid Berzelii Park brukade äta lunch på Smuggler. Då kunde man sitta ute på Östermalmstorg och knapra isbergssallad. Som ju var huvudingrediensen.

Nu när människor säger ”Jag åt bara en sallad till lunch” så innebär det ofta en portion pasta, en portion bulgur, ett lass kokta bönor, ett halvt fetaost-paket, ett halvt kokt ägg, en stekt kycklingfilé i strimlor och en knapp deciliter dressing av majonnästyp. Och just det – några ärtskott också.

”Where’s the beef?” var en slogan som användes av en amerikansk hamburgerkedja för många år sedan och som sedan blev ett talesätt. Kanske dags att mynta begreppet ”och var är tomaten?”?

Och här är reklamfilmen från Wendy’s när Clara Peller för första gången skrek ”Where’s the beef?”

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=R6_eWWfNB54&w=420&h=315]

Om dumma kvinnor. #blogg100

Dag 12.

Sanningen är att den kvinnoroll som pådyvlas oss från vår första stund på jorden är en kapitalisternas dröm. Vi jobbar billigt, vi köper deras skit och det var jävligt länge sedan vi höjde våra röster.

Citatet är hämtat från en krönika i Proletären. STOPP! Låt inte orden ”kapitalisternas” och ”Proletären” avskräcka dig från att läsa vidare. För det är en väldigt rolig och tänkvärd text. Den heter ”Dumma kvinnor?” och är skriven av Jenny Tedjeza.

Känner du igen dig? Du är inte ensam. Nu har jag skrivit om det. Det är första steget.

Så blir jag osäker – tänk om mina kollegor läser det här? Och de jag kanske någon gång i framtiden ska söka jobb hos? Får jag vara feminist utan att bli straffad? Kan jag länka till Proletären utan att människor ska börja se mig som paria i den borgerliga förorten där jag och mina barn bor? Måste jag balansera det här inlägget med att skriva om värdet av en ofärgad vaxpenna när man lägger rött läppstift på 50-åriga läppar?

Att skriva är att tänka. #blogg100

Dag 11.

Utan de människor jag lärt känna genom kärleken till nätet skulle jag inte få den inspiration och de nya tankarna som jag har blivit beroende av. Här är en brutal uppmaning att skriva. Den är laddad med tunga argument. Utan Inger R hade jag inte fått länken hit som Nicklas Lundblad hade i sin sammanfattning av Ben Hammersleys intressanta föreläsning om vad dagens arbetsliv gör med oss.

Kanske kom denna bloggpost mer att handla om nätkärlek än om skrivande? Rättning i ledet!

Skriv för att tänka. Så enkelt är det. Varför inte börja med Julia Camerons ”Morning pages”?

En hyllning till öppna landskap. #blogg100

Dag 10.

Å, vad jag gillar att sitta i kontorslandskap!

Eftersom jag är så nyfiken och har selektivt god hörsel är jag mycket välinformerad. Av småsnuttar av samtal kan man uttyda en hel del. Särskilt om man lägger ihop vad man kan snappa upp i ett fikarum med vad man hör utanför ett mötesrum och så pusslar man ihop det med ett papper någon har glömt i skrivaren. Toppar man det med ett brottstycke ur ett telefonsamtal, då är det ganska lätt att ha full koll på vart ens organisation är på väg och vilka frågor som är mest brännande.

Om jag kan jobba effektivt i kontorslandskap?! Mja. Men vem kan det. Läs mer här, en sammanfattning av vissa rön kring det moderna arbetslivet med titeln ”Vi arbetar oss dumma”.

Sälja sin själ eller ett enkelt utbyte. #blogg100

5779c292747711e2b2dc22000a9f14bd_7 — ”Blodsmagi” av Tessa Gratton

Dag 9.

När den litterära PR-verksamheten Booked satte igång hängde jag på direkt. Att få en alldeles nyutkommen bok (en inbunden!) att ta i och lukta på och läsa och sedan bli tillfrågad om vad jag tycker. Vilket utbyte! Jag tyckte att jag bara kom ut som en vinnare.

Efter några böcker började jag bli tveksam: känner jag mig köpt eller tycker jag på riktigt om böckerna? Då hade jag läst ”Tivoli” av Kim Kolliander (pseudonym för Erik Wijk ), lyssnat på ”Ön” av Lotta Lundberg, hetsläst ”Rör mig inte” av Tahereh Mafi och fnissat mig igenom ”Blått blod” av Lars Ragnar Forssberg. Som tur var anslöt sig fler och fler till Booked som hugade läsare, så jag blev utan böcker i några månader.

Men så fick jag turen att läsa ”Blodsmagi” eftersom jag för en gångs skull var snabb att kolla mejlen och därför kobrasnabb att trycka på ”jag vill ha”-knappen. Jag har nog inte lämnat tonåren när det gäller läsningen, jag hetsläser och blir gärna förförd av en bra historia. Vampyrer har jag just inget för, jag läste aldrig Ann Rices böcker, har inte sett Twilight-filmerna och gäspade mig igenom några avsnitt av ”True blood” men magi är jag svag för. Har jag förstått med åren. Den inre kraften och det goda mot det onda. Ja, ni vet.

Jag vet inte om den lämnar några djupare spår, men ”Blodsmagi” är ett fint hantverk. Just inga lösa trådar, kärlek, syskonskap, ren ondska och den oupptäckta kraften som kommer till liv. Att upptäcka sanningen om sin egen familj och sin egen historia. Det är spännande hela vägen.

Nu ska jag lämna boken vidare till trettonåringen. Ska bli spännande att höra om den griper tag i henne.

Har jag sålt min själ? Så tusan jag har. Det här går jämnt upp.

Du måste se "Bully", #blogg100

Dag 8

Idag blir det kort. Bara en rekommendation att se Dox-dokumentären ”Bully” på SVTPlay. Eftersom jag vet att du har en smartphone kan du lika gärna titta på ”Bully” när du åker kollektivt till och från jobbet eller skolan. Det finns ingen ursäkt att inte se den. Men du måste snabba dig på, den ligger bara kvar på SVTPlay några dagar till.

Se klart den – den slutar i nätkärlek och visar vad som kan åstadkommas om vi gör saker gemensamt. Men vägen till slutet är smärtsam. Det som upprörde mig allra mest var de vuxnas handfallenhet och förmåga att prata sig bort från ansvar. Det hade varit skönt om jag kunnat konstatera att de amerikanska skolmänniskorna varit helt olika de svenska.

Det var märkligt att i en film som handlar om så smärtsamma saker så finns det bilder som är så vackra. Flera gånger intervjuas människor sittande i kvällsljus utomhus med den stora amerikanska naturen närvarande.

Avsiktsförklaring del 2. #blogg100

Dag 7

Jag tänkte att jag skulle skriva en lista över ämnen jag vet att kommer att beröra under de här 93 dagarna som återstår av #blogg100-satsningen. Sagt och gjort:

kärleken till Internet
de magiska orden
böckerna, utan vilka livet skulle vara så mycket fattigare
genusfrågor
scouting
sociala medier
barn och ungdomar och sociala medier
bildkommunikation
fotografi
alla människors rätt att hitta sitt uttryckssätt (därmed inte sagt att man har rätt att säga vad som helst)
önskan att göra världen litet bättre
mitt ambivalenta förhållande till nationalekonomi
mat, recept och matupplevelser
resor
smultronställen i närområdet och längre bort
arbetsplatser som arena
storytelling
….och så kommer jag nog att klaga en del på usel och tjatig reklam, det är så svårt att hålla sig ifrån det

Verkar något alldeles urtråkigt?
Är det något jag glömt bort?

Att blogga dagligen utan att ha något att visa upp. #blogg100

Dag 6

Dags för en avsiktsförklaring. Ett ”letter of intent” som jag har lärt mig att det heter i affärssammanhang.

Att blogga varje dag i 100 dagar ställer nya krav på skrivandet och publicerandet. Det kan inte bli så eftertänksamt, det måste bli mer direkt och mer av dagsaktuella funderingar. Eftersom jag är varannanveckasmamma blir det mindre ambitiöst varannan vecka och får så vara.

Men det är så roligt! Det känns bra att ha en uppgift. Jag hoppas kunna inspirera till samtal. Jag hoppas kunna mejsla mig framåt till en ännu tydligare och egen röst. Det korta formatet är intressant i sig. Ett tankespår får räcka.

Vad kan jag visa på bild som är roligt? Dagens inköp från Willys på Lidingö? Kan det vara något? Lägga upp mjölkpaketen litet läckert, arrangera potatisen och löken fotogeniskt, bygga spännande skapelser av torskblock och köttfärspaket?

Vi får väl se.

Varför litteratur behövs. #blogg100

Dag 5.

Aase Berg skrev om E L James storsäljande böcker en lördag i Dagens Nyheter (130209). Bland annat skrev hon:

”För det finns ingen oskyldig litteratur. Den som publicerar en text har alltid ett ansvar för hur denna text påverkar samhället. Masskultur och underhållning har ingen frisedel som neutral, även om den, och även konsumenterna av den, gärna vill saluföra den tanken. Verklighetsflykt är också ett sätt att forma vår gemensamma verklighet.
Den ogestaltade litteraturen banaliserar och avförtrollar subversiva drömmar. Den fråntar oss förmågan att läsa och reagera på undertexter, även samhällets. Till slut tror vi att det på riktigt är viktigt att köpa piskor på fnissiga homepartyn, spela golf, odla bin på balkongen och, som kronan på verket, iscensätta parmiddagstrivsel med fasader om spännande och lyckade – inte lyckliga – äktenskap.”

Javisst. Om vi bara läser E L James och tittar på Hollywood-fruar och låter våra parmiddagar blir excesser i renoveringsprat och lever som om vi inte har några inre behov, då blir vi kanske zombies tillslut. Levande i kroppen, men själsligt alldeles tomma.

Läs ”Korparna” av Tomas Bannerhed om du orkar. Eller ”Yarden” av Kristian Lundberg. Eller ”Konsten att vara kvinna” av Caitlin Moran som är så arg, så arg men så vansinnigt rolig. Eller om du vill ha en romantisk och nationalromantisk klassiker; ”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf.

Flickor är och pojkar gör. Är det så? #blogg100

Dag 4.

Man behöver inte läsa artikeln – titta på inslaget istället. (Jag försökte bädda in klippet men jag kunde inte ge mig själv beröm (ännu) för att fixa det med SVTs klipp).

Min kommentar:
Uppfostrad och uppmuntrad i att vara, inte göra har jag inte trott att jag kunde förändra någonting, varken hos mig själv eller ute i världen. Jag var duktig, å, så duktig. Klarade allt i skolan (utom gympa och teckning, förstås) galant. Kände att jag inte kunde någonting alls som var användbart utanför skolans väggar. Det har tagit många år att förstå min egen kraft.

Gör inte samma sak med dina och andras barn.