Dag 23.
Sveriges, ja, världens slit-och släng-företag par excellence IKEA har förstått att de inte kan stå utanför längre och erbjuder nu en annonsplats där begagnade IKEA-möbler får nya hem: Livethemma. Annonserna läggs upp på Blocket samtidigt som de läggs upp på Livethemma. Är du IKEA Family-medlem lägger du upp annonser gratis.
Dag 22.
Naturligtvis handlar det dagliga bloggandet om DELANDE. Att jag får dela med mig av saker jag har hittat, om det så är roliga filmklipp, tänkvärda krönikor, ljud som har hela våren i sig, fenomen som är märkliga, avskyvärdheter, egna eller andras idéer.
Delande. Skriver jag gärna om.
Kraften i ett bra begrepp. Skriver jag också gärna om.
Här är delandet och ett bra begrepp sammanförda:
Collaborative consumption. Kan uttolkas som tillgång till istället för ägande.
Vad betyder det då?
Tänk bilpooler. Air b’n’b. Lånegarderoben.
Men också Myrorna. Refurn. Emmaus.
Det är en ganska revolutionär tanke att vi inte måste äga för att ha tillgång till något. Från det allra enkla, vardagliga och kända som att låna ett sommarhus av en kompis, att låna böcker på närmaste bibliotek eller den självklara gemensamma tvättstugan i ett flerfamiljshus till det litet nyare i samma genre; att upplåta sin misskötta trädgård till en stadsbo med gröna fingrar eller att hyra ut en soffa till en backpacker som vill se just din stad.
IKEA, H&M, Diane von Furstenberg, Salomon, Volvo eller Fjällräven behöver inte producera i denna makalösa takt för att vi ska kunna klä, transportera eller möblera oss. Det finns andra sätt att göra det på. Om tingen vi har omkring oss är av tillräckligt god kvalitet kan de skifta ägare många gånger under sin livstid. Eller, om vi vänder på tanken, många människor kan ha tillgång till detta ting under dess livstid.
Jag kommer att återkomma till tanken på tillgång framför ägande många gånger. Läs under tiden bloggen Köpdigfri som handlar om kvalitet, hållbar och rättvis utveckling och om vår konsumtion, så som vi tar den för given idag. Susanne Helgeson och Ingrid Sommar är entusiastiska, arga, stringenta, handlingskraftiga, optimistiska och ger oss råd.
Dag 21.
Det är sommar, det luktar pors, du står vid en insjö, det är kväll. Lyssna – vad är det märkliga du hör?
Dag 20.
Börjar du tröttna? Synd. Jag har inte tröttnat. Jag fortsätter i 80 dagar till.
Mundiarré. Det var någon där långt, långt tillbaka i tiden som använde uttrycket och jag lade det på minnet. Det är inget vackert ord, det ger en bild i huvudet som är riktigt äcklig. Men nu undrar ju jag om det är orddiarré jag är drabbad av?
Varför skriva när man kan prata?
Dag 19.
Dag 18.
Nu är det definitivt dags att starta uppropet. Jag har legat och såsat alldeles för länge. Pratat om det men inte gjort något. Samlat några spridda själar till en liten trupp. Men nu gäller det!
Härmed startas uppropet ”Vi kräver bättre bilder omkring oss!”
Förr i tiden, på 90-talet typ, var reklam något som var roligt. Ganska ofta. Texterna kunde vara fnissframkallande eller tankeväckande och förhållandet bild och text kunde ge upphov till riktiga aha-känslor. Bilderna i sig kunde vara vackra, frånstötande, konstiga.
Men nu. Herregud. Hur slätstruket är det inte? Tittade i Dagens Nyheter några dagar bort. All reklam (utom för olika bolag som påstår sig kunna hjälpa oss med pensionen) var enligt standardformat 1A:
Oberoende om det gällde bilar, telefoner, datorer, resor, vin, friluftsattiraljer, jobb.
Vardagens gråa blekhet
Inga läsvärda texter och framförallt inte en enda spännande bild! Och absolut inga spänstiga relationer mellan text och bild.
OK. Så nu är jag igång. Jag tänker följa åtminstone två spår:
Det intressanta är ju att bildkommunikationen har blivit var mans egendom och rättighet. Många i tonåren har gått över från att umgås på Facebook till att umgås på Instagram, det vill säga helt umgås via bilder och kryptiska stödord. Att kommunicera om sitt liv och sina tankar i bild har blivit en självklarhet, samtidigt har bildkommunikationen i reklamvärlden gått tillbaka till 50-talet.
Möjliga förklaringsmodeller:
Och om någon säger: ”Jaja, men annonserna i print är ju så få nu för tiden, så vem bryr sig?” då säger jag ”Vänta bara tills jag tar mig an bilderna i den digitala världen. Där står klichéerna som spön i backen.”
Upp till kamp för en bättre visuell värld!
Dag 17.
Idag blir det en lista från mina tonår. Jag och min förlorade tvilling brukade lista tjocka och mycket läsvärda böcker. Det var viktigt att de var tjocka för det innebar en förlängd njutning.
1. ”Bara en mor” av Ivar Lo-Johansson
2. ”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf
3. ”Scruples” av Judith Krantz
4. ”Mästaren och Margarita” av Michail A. Bulgakov
5. ”Kvinnorummet” av Margaret French
”Å, forna tider kvinnor!”. Parat med riktigt präktigt tantsnusk om den rundhyllta Wilhelmina Winthrop som blir den slanka tjusiga Billy Ikehorn som får ligga. Bredvid Rya-Rya vars inåtpekande tår hade gjort sig bättre på en spröd överklassdam men som nu badade naken och därmed beseglade sitt öde för all framtid. Medan Mira lever Mad Men-fruliv och gör uppror mot det. Och över Moskva och resten av världen svävar trickstern djävulen. Är det inte han som skipar rättvisa?
Obs! Listan är ingen topplista. Se böckerna som sinsemellan likvärdiga. I vår tonåriga värld var de det.
Dag 16.
Jag drabbades av den här reklamfilmen på bio i London i mitten av åttiotalet. Reklamfilmen kommer aldrig att lämna mig, men vad det var för film jag sedan såg, det kommer jag inte ihåg.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=_SsccRkLLzU&w=420&h=315]
Den här bilden på Shoshone Lodge & Guest Ranch används med tillstånd av TripAdvisor
Dag 15.
2017, mer bestämt den 21:a augusti kommer det att bli total solförmörkelse som kan ses i USA. Eller i alla fall på en del väl valda ställen i USA.
Det här har jag fått lära mig via en sajt jag hamnade på efter ett tips. På nätet, såklart. Sajten är ganska ful men full av intressanta fakta. Det finns kartor som visar hur smalt bandet är där man ska befinna sig för att uppleva den totala förmörkelsen. Jag förväntar mig inget mindre än något liknande den fasa som sprider sig i ”Solens tempel” (när Tintin är i Latinamerika, oklart vilket land) när solen försvinner.
Kanske är det dags att börja spara pengar, att boka rum på Shoshone Lodge utanför Yellowstone National Park för att bila genom parken den där måndagen i augusti om fyra och ett halvt år för att framåt eftermiddagen se till att vara i det område där det blir mörkt.
Via sajten hittade jag en karta som är kopplad till Google Maps så att det går att närstudera det område man planerar att befinna sig i. Just där jag hade tänkt mig att vara är det mest berg och en del skog. Inte så mycket byggnader. Bäst att äta en rejäl frukost på Shoshone Lodge, helt enkelt. Vilket verkar lätt gjort, om man kollar in deras meny.
Dag 14.
I veckan som gick blev jag uppmärksammad på en debattartikel om matematikens inte-så-nödvändighet av en Facebook-kompis. En professor i Linköping, Stellan Welin skriver bland annat:
Satsa mer på spännande naturvetenskap än att traggla matematik med ointresserade elever.
Och det här skriver han i polemik med ett antal företrädare för näringslivet och utbildningsväsendet som har satt samman och startat Mattekommissionen. De tar upp och fortsätter prata om att svenska skolelever i gemen eller i medeltal har sjunkande mattekunskaper. Särskilt i jämförelse med barn och ungdomar runt om i världen.
Det kanske är sorgligt. Men, säger Stellan Welin:
Att inte kunna läsa och förstå olika språk är ett betydligt större handikapp i vardagslivet än att inte kunna så mycket matematik. Många elever tycker matematik är svårt och jobbigt. Inte så konstigt eftersom de flesta inte använder sina färdigheter utanför skolan.
Jag är inte av åsikten att allt lärande måste vara lika roligt som att spela dataspel, men om det går att göra det spännande så är det toppen. Jag, en numera väldigt nyfiken människa som söker kunskap och samband i det mesta var efter tolv år i skolan ganska säker på att det inte fanns något roligt att lära sig. Ett av mina värsta ämnen var historia som bara blev årtal som jag kunde hålla i minnet tillräckligt länge för att skriva rätt på proven, men inte mer. Och när jag sedan läste ekonomisk historia på universitetet var det som en helt ny värld öppnade sig. Det fanns sammanhang! Det fanns utvecklingstendenser! Det fanns förklaringsmodeller! Det fanns skeenden som hängde ihop!
Svaret på allt är inte mera pluggskola, hur mycket Jan Björklund än tjatar om det. Det värsta är att ju oftare han säger det, desto mer blir det till en sanning. Jag vet av egen erfarenhet att pluggskolan mest är av ondo. Den dödar nyfikenheten och premierar kortsiktigt lärande. Det går att hitta tillbaka till sin egen kunskapstörst, men hur många orkar?
