Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen - Issadissas blogg

White trash + zombie-turism = ?? #blogg100

Dags för två bokrekommendationer. En och samma författare. Tjocka böcker. .

Trashigt.
Övergivet.
Det stora landet i väster efter millennie-bubblan och efter Lehman Brothers och subprime-lånen.
Utan hopp.

Detta land har fått sin uttolkare i Gillian Flynn. Jag får dåliga tänder och smuliga golv bara av att läsa hennes böcker, ”Mörka platser” och ”Gone Girl”. Kläderna börjar klia som om de var av dålig syntet och apelsinjuicen smakar syntetiskt och beskt fast jag vet att jag köpte den näst dyraste.

Så pass går hon in under skinnet, Gillian Flynn. Det är en av hennes specialiteter. Den andra är att hon är rasande skicklig på att snickra ihop en berättelse. Det finns inget slumpartat i hennes skrivande, det är uttänkt, så uttänkt. Hon drar med oss på ett utforskande som leder in i insikter vi aldrig skulle trott på från början.

Jag vill inte spoila något, så jag slutar här. Läs! Och berätta gärna just vad du tyckte.

Ps. Zombie-turism kan man utöva i Detroit, staden från vilken hälften av invånarna flyttat. Jag kommer att återkomma till ämnet. Ds.

Pps. Ett klipp från Youtube som både handlar om första april och zombies – vilken femetta! Sammanfattar två dagars inlägg i ett. Ds.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=5IOSVhfG79U&w=560&h=315]

#viralt #globalt #1april #aprilfools #blogg100

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=9bPUaLpNcMY]

Här var det Playstation som hade roligt och roade fler än sig själva.

Jaha. Igår upptäckte jag ännu en gång att hela världen sitter ihop. Och att aprilskämten har fått en nytändning. Eller så är det jag som varit blind och döv de senaste åren.

com.google — Och några på Google hade riktigt skojigt. Du ser väl vad jag googlade på?

Här i Sverige var Upplev Skåne och Norrlands Guld som lyckades med att delas och gillas. Och för oss kulturtanter så slog nyheten om tidningen SKREVA ner som en bomb.

Vill du läsa mer om den nya tidningen, gör det här.

Och så förtjänar väl Polarbröd med sina klämmor, bland annat en hipster-klämma för Södermalmsbor och Beckers med sin randiga färg att nämnas. Samt Radiotjänst som numera ska pejla licensskolkare med drönare.

Nu får det räcka!

Nejnej. För sedan var det ju Polisen i Örebro också.

Fem kökssaker du måste ha #blogg100

Klart att vi alla måste ha smörknivar som heter Terapi

1. Lattevisp. För att jag vill svepas med i det mjuka sojamjölksskummet varje morgon. (Det finns en utomordentligt pålitlig visp från Teknikmagasinet. Den kostade som ett halvkilo plockgodis till ordinarie pris.)

2. Potatisskalare. Kan även skala kiwi, kålrötter, palsternacka, morötter, persiljerot, äpplen. En mångsidig liten gynnare som kan inhandlas i de flesta livsmedelsaffärer. Och som man står sig slätt utan.

3. En bra stavmixer. (Läs mitt inlägg om vilken stavmixer du absolut INTE ska köpa).

4. En hushållsassistent. Jag fick min i 40-årspresent. Den är av samma modell som den mina föräldrar fick i bröllopspresent. Jag har knådat alla slags degar i den, tunga rågdegar, oändliga mängder vetebrödsdeg, glutenfria experimentdegar och någon surdegsdeg långt innan det blev hippt. När jag blir större ska jag uppgradera assistenten med köttkvarn, mandelkvarn och korvhorn. (Bosch MUM6-varianten med degkrokar i botten)

5. En burk pepparkakor.

Fast du har säkert några helt andra idéer om vad som ska finnas i ett kök. Ja, vadå?

Apropå bilder #blogg100

Ja, det är mina bilder i min blogg. Något undantag och då försöker jag beskriva var jag hittat bilden. Men annars – bara mina bilder. Om du tycker de är fina blir jag glad och kan bara säga att jag haft de bästa lärarna. I många, många år har jag tittat på bilder, tolkat bilder, försökt para ihop bilder med kommunikativa syften – kort sagt, jag har varit bildredaktör. Jag hade turen (och skickligheten) att jobba på Sveriges bästa bildbyrå, Bildhuset och i arkivlådorna fanns bilder av Tuija Lindström, Gunnar Smoliansky, JH Engström, Dawid, Björn Keller, Åke E:son Lindman, Jonas Karlsson och många andra vars namn inte är lika kända men som försett oss med makalösa bilder.

Det är så. Det enda sättet att lära sig göra bra bilder är att titta på andra bra bilder. Och så tänka litet. Kameran spelar faktiskt ingen roll. Datorn spelar ingen roll. En hyfsad mobil är allt som behövs i utrustningsväg. Sedan är det ditt seende som avgör.

Här kommer några av mina bilder som jag gillar:

roy andersson — Från mitt Instagramflöde

DSC_0536ros — Skåne, i närheten av Höör.

broninsta — Ännu en bild från Instagramflödet – telefonen är ju alltid med

tulpaninsta — Instagram. Jag var litet närgången.

Rose-Maries berömda fisksoppa #blogg100

Min (”vår” för er som vet om min tvillinglösa status) första bästis kom och hälsade på i veckan. Vi har inte setts på några år eftersom hon bor utomlands och vi har definitivt inte sovit i samma hus på närmare 30 år. Men nu sågs vi, en eftermiddag, en kväll och en morgon.

Vad skulle vi äta?

”Vet du, vad jag är sugen på”, sa Anna-Lisa. ”Din mammas fisksoppa”.

Och så kom det sig att jag för första gången på trettio år lagade den fisksoppa jag är uppvuxen med. Den har ingenting med bouillabaisse att göra, ingenting med finsk laxsoppa att göra. Det här är en riktig 70-talssoppa, tillochmed färgerna är 70-tal – orange och ärtgrönt. Den är snygg, mustig, nyttig och jättegod. Kan vara riktigt billig också.

Till tre personer och en rejäl matlåda:

1 purjolök

2 ordentliga morötter

smör

curry

cayenne eller paprikapulver

tomatpuré

1 fiskbuljongtärning

1 grönsaksbuljongtärning

vatten

torskfilé eller liknande (jag tog trepack torskryggsfilé från frysdisken)

2-3 dl gröna ärtor

räkor – en extra lyx till helgen

Gör så här:

Gör rent purjolöken och skär den i centimetersringar.

Skala morötterna och skär dem i slantar (3-4 mm)

Smält en klick smör i en gryta, lägg i purjon och morötterna och låt bitarna mjukna på ganska svag värme

Pudra över curry (2 tsk – 1 msk) och cayenne (1/2 tsk, om du tar paprikapulver kan du ta 1-2 tsk), häll i 1 msk tomatpuré, rör runt och låt fräsa litet försiktigt några minuter.

Häll på 7-10 dl vatten och buljongtärningarna.

Koka upp och låt koka lugnt i 5-10 minuter, så att morötterna har blivit mjuka.

Häll i de gröna ärtorna. Låt koka någon minut till.

Dags för torsken som fått tina litet och som du skurit i tunna bitar. Lägg ner i grytan och dra grytan av värmen. Låt stå 4-5 minuter, fisken tillagas av sig själv i den varma soppan.

Strö över en näve fina räkor som du skalat själv.

Servera med pain riche (baguette för er som är födda på 70-talet eller senare) med smör och pålägg.

Att mäta – hjälp eller stress? #blogg100

Här har jag mätt mig själv med hjälp av mobilen. Den första skärmdumpen visar en natts sömn som mätts av mobilen liggande på madrassen med ”ansiktet” nedåt. Den andra skärmdumpen visar vilopulsen när jag sitter i sängen på kvällen och skriver i bloggen. Pulsen mäts antingen genom att kameran läser av ansiktet eller genom att jag sätter fingret vid kameran och blixten lyser upp fingret. Magi i båda fallen, misstänker jag.

Den första appen heter Sleep Time (gratis på Appstore) och den andra heter Cardio (också gratis).

Vad är då meningen med det här förutom att det är allmänt skojigt?

Jo. Sleep Time försöker väcka mig vid en tidpunkt när jag störs som minst av att bli väckt. Inom ett tidsspann som jag angivit (i mitt fall 25 minuter) väcks jag av en stillsam musikslinga. Hittills har det varit behagligt. Ingen morgon har jag vaknat med den där svettiga paniken som en vanlig väckarklocka eller mobiltelefon kan åstadkomma när man rycks abrupt ur en dröm.

Själva analysen av sömnen – ja, jag vet inte vad det ger. Kanske ett kvitto på att jag verkligen sovit gott när jag redan känt att jag gjort det. Och en möjlighet att förstå mitt eget sömnbeteende. Som jag inte riktigt har jobbat med än.

Pulsmätaren har varit ett sätt för mig att förstå vilopulsen. Men det som var absolut mest häpnadsväckande var att meditation (sittande Zen-meditation i ynkapynka tjugo minuter) fick ner min vilopuls med 12-13 procent medan Yoga Nidra (yogisk sömn – djupavslappning) inte får ner den mer än några få procent.

Såklart har jag tidigare överanvänt RunKeeper. Men just nu struntar jag i att mäta promenader, cykelturer, obefintliga löprundor, skridskoturer och annat som kan kvantifieras med hjälp av allt det som ryms i en mobil. För fortfarande behöver jag fjärma mig från tanken att prestera märkbart. Mätbart.

Men tydligen kan jag inte avhålla mig från att tävla med mig själv i sömn och vilopuls. Eller?

Skriv för livet! #blogg100

Jag tror att jag i någon av listorna kring utmattningssyndrom skrev Skriv! Och så har jag inte återkommit till den punkten igen. Sådana där lösa trådar som Monte Fjanton omedelbart skulle slå ner på om min blogg varit en film. Sådana utfästelser som jag själv hatar att jag låter vara oinfriade.

Men så plötsligt händer det. Just idag. Boom!!!!

Jag börjar med att skriva det igen: Skriv! Skriv! Skriv för dig själv. Blogga inte. Lägg inte ut på Facebook. Skriv för dig själv. Så klart att om du har ett stort behov av att uttrycka dig, av att få bekräftelse och att samtala ska du Facebooka och blogga, men du ska också skriva för dig själv. För det är bara då du för samtalet med dig själv framåt. Och när du har gått in i väggen är det i de flesta fall ett tydligt tecken på att det liv du har levt fram tills dess inte är långsiktigt hållbart och du måste få syn på vad du kan förändra. Du måste, hur jobbigt det än är, ifrågasätta ALLT. Inte på en gång, det går inte, det orkar du inte, men allt eftersom.

Så skriv. Hur löjligt det än känns. Skriv om hur du ser på dåtiden och framtiden och nuet. Skriv om hur det känns just idag. Skriv om hur det känns att inte orka. Skriv om varför du känner dig ledsen (om du gör det). Skriv om vad och vem som upprör dig. Skriv om när du känner dig väl behandlad och om när du känner dig orättvist eller dåligt bemött. Skriv om varför du är besviken på dig, dina närmaste eller på livet. Skriv om vad som får dig att må bra. Skriv om vad som som får din kropp att reagera med stress.

Just när du skriver kanske det känns som att du skriker i rymden (där ingen kan höra dig). Men jag lovar, redan någon vecka senare kommer du att kunna läsa det du skrev och du kommer att se något, förstå något som hjälper dig att komma vidare. En månad senare kommer du att förstå ännu litet till. Så fortsätt. Fortsätt.

När det gäller mig själv så har jag skrivit dagbok sedan jag var nio-tio år gammal. Och det är klart, det finns perioder när jag ljugit mig själv full av lögner samtidigt som det funnits mer klarsynta tider. I alla fall vet jag att om jag skrivit ”tio saker jag är tacksam för” varje dag istället för dagbok, så hade jag inte lärt mig mycket om mig själv. Med det vill jag ha sagt att självkänslo-KBT-varianter kan kanske hjälpa en bit, men tillslut måste du ändå ner i dig själv. Och ifrågasätta dina föreställningar om livet.

Hur jag vet att det är fredag? #blogg100

Jag spelar den här:

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=i7_edU9T2Ho]

Och andra gillar det här.

Fem ljuvligheter i köket #blogg100

Listor är underbara. De handlar om mönster. Och det är mönster/berättelser och genom flera sinnen vi lär oss. Det lärde jag mig när jag lyssnade på ännu en finfint tänkvärd podcast från IFL på Handelshögskolan. Den här gången var det Thomas de Ming som pratade. Fullproppat med insikter och frön till egna tankar. (Och blogginlägg, såklart).

Så nu är det dags att dela med mig av ännu en lista över underbara entiteter. Tillbaka till köket. Men nu är det saker som kan hamna i munnen.

1. Färdiggjord pizzadeg. Färdigkavlad. Lagd på bakplåtspapper. Hur underbart är det inte? Toppa med Muttis passerade tomater om du har extra bråttom eller egengjord tomatsås om du vill piffa och sedan drös på med allt som just du tycker gör en toppenpizza. Gör som de gör på pizzeriorna – lägg osten direkt på tomatsåsen, INTE över alltihop på slutet.

2. Texas Longhorns Steak Sauce. Ett måste i min enkla pulled pork och i min (?) no-bean chili. Gör vilken burgare som helst (vego eller kött) litet snajsigare.

3. Tjock yoghurt. I Linas matkasse ingår det tjock yoghurt i två av fem middagar en vanlig vecka. Allt blir krämigt utan att kännas fettigt. Dessutom har vi i familjen insett att det går att göra vilken trist anrättning som helst rolig genom en god yoghurtsås. Med vitlök bara. Med rivet citronskal. Med ajvar. Med senap och honung. Med gurka, såklart. Med riven ingefära.

4 och 5. Några klassiker. Digestive-kex (McVitie’s) och PG Tips (tepåsar). Tea and biscuits, helt enkelt. Med ett paket av varje klarar jag det mesta. Dessutom går kexen att smula över den tjocka yoghurten (se punkt 3) till en smaklig, enkel och hyfsat nyttig dessert. Bottnar fint i det godaste av bakverk – cheesecake också.

Varför simmar kvinnor? #blogg100

När kvinnliga huvudpersoner (gärna i deckare) ska skaka av sig stress och samla tankarna, då simmar de gärna i tomma simhallar. Sara i Arne Dahl. Gillian Anderssons karaktär, Stella Gibson i ”The Fall”. Malin Fors i Mons Kallentofts deckare. Och så flickan/kvinnan Leena i ”Svinalängorna”.

Dessutom står det nästan alltid någon som väntar på att säga något i ena änden av bassängen. Något som kommer att vända historien. Eftersom kvinnorna är i princip blinda och döva när de simmar fram i det ljumma, tysta så blir de omskakade när koncentrationen bryts.

I bjärt kontrast står de flåsande, joggande männen i filmer och TV-serier. Där löpningen oftast verkar vara ett sätt att straffa sig, att rena sig, att pressa sig, göra sig illa. Låta det onda med ont fördrivas.