Jag är en tvillinglös tvilling #blogg100 dag 48

PICT0162
Från vänster till höger: jag, docka 1, docka 2, min tvilling

Egentligen är det här inlägget bara en påa. Vissa saker måste man närma sig med försiktighet. Som det faktum att jag förlorade min tvilling för 8208 dagar sedan. Att den jag var innan den 27 oktober 1991 blev en helt annan sedan. För min identitet var bland annat byggd på det faktum att jag var född och uppvuxen som en tvilling, jag var en del av en helhet. Efter den 27 oktober 1991 var jag en tvilling utan min tvilling.

Och som med mycket annat så kommer det kära Internetet in här också. För några månader sedan fick jag veta att det finns en sluten Facebook-grupp för tvillinglösa tvillingar. Jag berättade min historia i korthet och fick komma med. Nu kommer det berättelser varje dag i mitt Facebook-flöde som bekräftar mina upplevelser och som får mig att känna mig normal i mina reaktioner och känslor. I gruppen är vi närmare 1000 personer, spridda över hela världen.

Om bilden? Vi hade bett våra föräldrar om att ta en bild på oss när vi sov. Vi ville verkligen veta hur vi såg ut som sovande. Jag har för mig att vi blev litet besvikna. Vi såg alltför mycket ut som vanligt. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad vi hade väntat oss.

Rädd att flyga #blogg100 dag 47

lilla stjärna

Jag flög hem från Paris i söndags. Under vissa perioder av mitt liv har jag verkligen hatat att flyga. Så jag har undvikit att göra det. Det är ju ingenting som handikappar en människa, att undvika flygresor, alltså. Även om det känns så i den ängsliga medelklassen. Man bör resa så långt bort att man måste flyga. Så enkelt är det. För att behålla sin position.

Nåja. Nu reste jag. Flög. Och kände av min gamla flygoro. Eftersom jag åkte reguljärt kunde jag inte bara beställa in ”Stora semestermenyn” som jag har förstått att Fritidsresor har på sina flygningar: en rejäl aperitif av den spritstinna sorten, öl-eller-vin och så en ordentlig avec på det. Litet mat är visst också inkluderat. Jag tog det litet försiktigare och begravde mig i ”Lilla stjärna” av John Ajvide Lindqvist.

De dryga två timmarna i kabinen bekom mig inte. Jag var i Sverige, med Theres och Teresa. I utanförskap och gemenskap. John Ajvide Lindqvist är en makalös gestaltare av barn och tonåringar i känslomässigt utanförskap. Jag tycker att det är ett genidrag att lägga till den orealistiska, magiska dimensionen. För den som är fast i känslan av cementerat utanförskap finns bara ritualerna, magin, det rättmätiga våldet som tänkta utvägar. Eller den gudomliga interventionen.

Nu är det dymmelonsdag och jag känner en konstig förkylning vandra runt i utkanterna. Som ett rovdjur som väntar på en svaghetstecken. Bäst att lägga sig och vila, alltså. Jag har skrivit om känslan av utanförskap förut men inte något just om flygrädsla.

 

 

Måste jag verkligen blogga idag också? #blogg100 dag 46

IMG_0176
Vår på Skansen

Påsklov. Grus i ögonen. Kall och varm om vartannat. Efter en dag på Skansen med barnen och inlånat barn. Strålande sol om men kallare än Paris. Spanade efter vargarna men såg inga. Lodjuren fick stora stycken kött medan vi tittade. Vildsvinsbarnen var förtjusande. En stund satt jag och lyssnade på en berätterska inne i Back-Mats stuga. Hon berättade om Bjäran och om smörlycka. Elden sprakade.

Vi avslutade med sockervadd och tunnelbanestopp. Kom hem trötta och ännu värre är det nu. Sjukdom på väg? Alltså, VANLIG sjuka.

Att vara en förebild #blogg100 dag 43

Det tänker jag på ibland. Men för det mesta inte. Fast just nu när jag känner att jag varit på väg att bli litet sjukare igen istället för som jag planerat, att bli frisk, då har tanken krupit in i medvetandet.

Helt enkelt därför att jag vet att jag borde ha skärmförbud ibland och att jag MÅSTE meditera och yoga. För att inte gå i spinn och snurra rakt in i utbrändhetsfällan.

Och egentligen slår jag två flugor i en smäll genom att sätta mig och titta i väggen och/eller lägga mig på mattan och sluta ögonen. Jag hittar botten och lugnet i mig, där jag kan vila och jag visar barnen att jag mår bra av att stänga av. Av att koppla bort mig. Av att ha litet småtråkigt. Av att inte alltid ha roligt. Av att inte alltid omedelbart leta fram svaret på frågan som poppade upp i huvudet.

Duktiga flickor och passionen #blogg100 dag 42

krysskultur

Vilken tur att jag läste förra lördagens kulturdel lite närmare. Att jag inte bara löste korsordet och slöbläddrade, menar jag. Denna pärla till citat fick jag som present när jag nästan läst klart hela Sanna Björlings intervju med Claire Messud (håll i er, för nu kommer något bra):

Att vara en duktig flicka innebär bland annat att ingen hyser starka känslor för dig.

Det här satte igång tankarna och det har fortsatt hela veckan. Men jag är ännu inte framme vid några skarpsinniga slutsatser. Eller intressanta, självutlämnande reflektioner.  Jag lovar att de kommer. Kodorden är duktig, passion, utbränd.

Spinnet i huvudet har närmat sig #blogg100 dag 40

DSC_0060
Så här skulle det alltid kännas inombords. Vackert.

Det blev litet mycket ett tag där förra veckan och veckorna innan dess. Intensivt läger i Idre med skidåkning och astma- och allergiskola. Barnen hemma hos mig två veckor i rad efter det med PRAO-trassel och en del vabbande. Bloggen blev viral och jag fick kontakt med nya intressanta människor. Det packades på med en del andra stressfaktorer av både privat och jobbrelaterad typ.

Det blev helg. Sov knackigt. Solen sken så vackert och varmt. Barnen var glada. Men tröttheten inombords var helt förlamande. Det svirrade varmt på insidan av huvudsvålen – ett säkert tecken på ohälsa hos mig.

Jag satte mig framför datorn för att göra några korta bloggposter som jag kunde förpublicera. Aktivisten tog fram plattången för att frisera mig snygg medan jag knattrade på tangentbordet.

Absurditeternas absurditet! När jag kände att ett återfall var på väg satte jag blogg100-utmaningen nästan överst på listan. Inte bra! Men jag insåg det som tur var ganska omgående.  Och barnen då? Hur tänkte jag där? Jo, kylskåpet var fullt och två nya säsonger av ”Doctor Who” hade precis kommit ut på Netflix. Då klarar vi oss. God mat och helig gemenskap i soffan med Doktorn, Amy, Rory och River Song.

En driva av böcker #blogg100 dag 39

Jag har hyllat och skrivit ner en hel del böcker. Någonslags lista kommer här:

Viktiga böcker för unga kvinnor (och män)

Några deckare som utspelar sig på Gotland

Doktor Proktor och andra högläsningsböcker

En bok om att åldras och välja hästar framför män

Blodsmagi (så hette boken)

Sågningen av ”Hypnotisören” – en bloggpost som står sig

Jonathan Strouds nya magi-trilogi, första delen

Om ungdomsböcker nu för tiden. Varför så mycket om död och sjukdom?

 

 

Verifierad av MonsterInsights