Issadissa säger: ”Det var ett intressant år”.
Here’s an excerpt:
The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 52,000 times in 2014. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 19 sold-out performances for that many people to see it.
Finn fem likheter.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=ABG3VpWqhws&w=560&h=315]
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=3KquHpO2VWI&w=560&h=315]
Den där känslan av fulländning som inträder när man sakta kommer till sig efter att ha sovit elva timmar. Som knappt kan toppas med en rejäl kaffedosis och två dagstidningar och ett glatt barn som håller på att tillfriskna efter förkylning, men som ändå gör det. Att sedan ett av Sudokuna trilskas och det hyfsat nyopererade ögat rinner och gör mig mer skumögd än vanligt lyckas inte alls ta ner känslan av allmänt helgjubel.
Gå ut?
Varför det? Snön är så vacker att titta på från ett varmt hem.
Jag håller på att ladda inför årets Blogg100-utmaning. Jag vet att jag kan blogga i hundra dagar, det är inte det svåra i utmaningen. Det svåra för min del är att inte bli för upptagen av bloggandet. Så nu har jag tagit min blåa sida till hjälp (läs om det här med personligheter här) och skapat ett excel-dokument där jag planerar de hundra dagarna, lägger in teman och skriver in frön till inlägg. Som de två som jag klippt ur dagens DN: Hanna Fahls krönika om tjänsten ”Invisible Boyfriend” och den lilla notisen om att två fotoskolor tappar bidrag eftersom de utbildar till arbetslöshet.
Så funderar jag, väldigt inspirerad av diverse podcasts samt Frank (Francesco) Scavullos böcker att börja intervjua kvinnor i min egen ålder om vad livet lärt dem, om åldrande som fenomen, om deras bästa plagg, läppstift samt köksredskap och om vad de skulle säga till sig själva som 15-åring och som 30-åring. Och annat som de vill säga.
En sak till jag kommer att utbreda mig om är Mad Max. Tillsammans med Pojken såg jag tvåan igår. Jag såg till att han blev än mer utbildad i populärkultur genom att ge honom trilogin i julklapp. Det var längesedan jag såg filmerna, men de ligger lätt tillgängliga i huvudet. Att utbreda sig om: musiken som är så mycket som filmmusik alltid lät under 50-60-70-80-talen. Där ”Midnight Express”, ”American Gigolo”, ”Blade Runner”, ”Apocalypse Now” och ”Triumfens ögonblick” banade vägen för filmljuden nuförtiden. (Vangelis och Giorgio Moroder kan jag alltså orda om.) Förutom musiken som tidsmarkör så är frånvaron av nakenhet också en. Det är bara Humungus (den svenske bodybuildern Kjell Nilsson) som är ganska avklädd. De få kvinnor som är med är påklädda. Intressant.
Så. Jag förhåller mig ganska oproduktiv ett tag i bloggen för att samla material till de hundra dagarna. Vi hörs!
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=8XFBUM8dMqw?rel=0&w=560&h=315]
eller
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=nfWlot6h_JM?rel=0&w=560&h=315]
Och frågor jag ställer mig:
– varför finns det ett social media-geni hos polismyndigheten i Dover, Delaware?
– finns det någon som formulerat ett kommunikativt syfte för polismyndigheten i Dover, Delaware?
Och här finns Dover, Delaware för er (oss) som inte är helt hemma på amerikansk geografi på mikronivå:
[googlemaps https://www.google.com/maps/embed?pb=!1m18!1m12!1m3!1d99001.7610216365!2d-75.51341995!3d39.1564159!2m3!1f0!2f0!3f0!3m2!1i1024!2i768!4f13.1!3m3!1m2!1s0x89c7633375685ead%3A0xa9e2e447fb006cf0!2sDover%2C+Delaware%2C+USA!5e0!3m2!1ssv!2sse!4v1421516017442&w=600&h=450]
Ibland när det är tomt i gymmet i källaren på jobbet så dansar jag till reklamradion när jag väl stretchat klart. Undrar om någon spelar in? Måste kolla efter kameror nästa gång.
Att inte delta i sociala medier är som att sluta prata, sluta umgås med människor. Men det är också som en retreat, en möjlighet att hitta sitt inre samtal, de där tunna rösterna som har svårt att höras annars. Så min ”vita tid” utan sociala medier kommer jag att skriva mer om. Men idag blir det en lista för att göra det enkelt.
Saker jag insett när jag avstått från sociala medier:
Helt klart så har jag samlat på mig massor med inspiration för kommande inlägg. Stanna kvar för nu är jag tillbaka.
Och nu tar jag paus. Återkommer med reflektioner kring att avstå sociala medier om en månad.
God Jul och Gott Nytt År!
Att dela med sig.
Jag fick ett läsarbrev via Facebook. Från en främling som jag berört. Att läsa hennes ord som hon tagit sig tid att skriva till mig, det var en storslagen julklapp. Hon beskrev hur hon kommit till bloggen via Elmer Diktonius dikt ”Maskinsång” (orlodoffa doschkoff). Hon avslutade med: ”Jag kommer att följa dig i FB och i bloggen. Du skriver så det går rakt in i hjärtat. Tack och kram”
Det fick mig att vilja vara snäll. Eftersom jag ska handla och packa några paket och – ja, det är ju jul imorgon, så avslutar jag för idag med tips på tre väldigt snälla serier på Netflix:
”New Tricks” om tre gamla poliser som återanvänds tillsammans med blond, sträng och kvinnlig kommissarie. Mycket omtanke, många koppar te, många besök på puben och en hel del gula och sneda tänder. Så där som folk såg ut för bara tio år sedan i verkligheten.
”Call the Midwife” (Barnmorskan i East End) om en ung barnmorska i Londons fattigkvarter på 50-talet. Sant är det visst, Fullt av medmänsklighet, en massa te (såklart – det blir man snäll av!), kärlek, vänskap, födslar och ibland död.
”Derek”. Alltid ”Derek”. Ricky Gervais snällhetsepos om det goda i människan. Om svagheterna och hoppet som aldrig dör, om vänskap, om lojalitet, om medmänsklighet, om att se det som är bra hos varje människa. Samtidigt som det är så roligt.
Två dagar till julafton. Tre dagar till radioskugga. Jag tänkte invänta mina födelsedagshälsningar på Facebook (jag delar födelsedag med Jesus och Annie Lennox, sa jag förr i tiden) och sedan börjar den vita månaden.
Men. Julhetsen är väl som värst nu. ”Har jag köpt rätt julklappar?” ”Kommer granen att barra redan innan jag tar in den från balkongen?” ”Glömde jag kanelen i pepparkakorna?” ”Har jag saltat köttbullarna för hårt?” ”Borde jag inte använt sill från tunna istället för 5-minuters-sillen?” ”Kommer Michael Kors-väskan att vara passé redan i sommar?”
Den enda fråga jag kan svara på är den sista. Nej, den kommer inte att vara passé, men å andra sidan kommer den inte att kännas särskilt het eller edgy heller. Kolla mina spaningar om Michael Kors och andra varumärken.
Vilket osökt för in mig på hur vi bygger våra liv, våra existenser och identiteter med varumärken. Att det är en väldigt stor skillnad från bara tjugo år tillbaka i tiden.
– Är du också Filippa K-tjej? sa en av våra konsulter till mig eftersom vi hade likadana jeans.
Är jag det? Jag köper en del kläder därifrån, men betyder det att jag är en Filippa K-tjej? Vad är en Filippa K-tjej? Vad kännetecknar en Filippa K-tjej? Jag har mina aningar, men de lämnar vi därhän. Det intressanta är språkbruket och hur ett varumärke används för att definiera oss.
(Fast det är klart – redan för 35 år sedan kallades en tjej i min bästis klass för Gucci. Hon var verkligen före. Eller de omkring henne som gav henne namnet.)
Nu måste jag knyta ihop den här säcken som är fylld till bredden med spretiga julklappar. Och det gör jag genom två rekommendationer:
1. Spela Logo Quiz i helgen och förundra och förfära dig över hur mycket skräp du har i hjärnan som har med varumärken och dess symboler att göra. Vill du bli än mer förfärad – låt dina barn och barnbarn spela spelet.
2. Strunta i att köpa den sista julklappen som ändå bara skulle köpas på rutin och utan inspiration eller känsla. Lägg pengarna i några EU-migranters sladdriga pappersmuggar istället, köp en termos och gå med i Termosprenumerationen eller skänk pengarna till Stockholms Stadsmission, Läkare utan Gränser eller annan välskött organisation. (Vågar man skänka till Röda Korset nu? Jag är fortfarande skeptisk.)
Ps. Å. Någon som frågar efter kurvorna i bilden högst upp. Javisst. Shabby chic är lika med svennigt nu. Surdeg har införlivats med mellanmjölken och javisst, det var ju mustaschkampen i november men annars fortsätter skägget sitt intåg i svenska folkhemmet i lugn takt.
Funderar på idén att avstå sociala medier i en månad. Inte blogga, inte kolla Facebook, Twitter eller Instagram. Inte publicera något alls. Strunta i LinkedIn. Avsluta alla dueller på Wordfeud och inte ta upp några nya.
Är det möjligt?
Vad tror jag att jag uppnår med en vit månad?
– koncentration
– närvaro
– lugn
Har någon av er testat?
Pulled Pork är verkligen gott. I Linas Matkasse har det två gånger skickats med fläskkarré (svensk) som jag tycker är en riktigt otrevlig bit kött. Båda gångerna har jag INTE använt fläskkarrén till det Lina tyckte att jag skulle göra utan jag har gjort Pulled Pork istället.
Några gånger har jag stått där på hojparty och gnagt på en bit gurka, en grillad majskolv, en bit baguette och en skiva grillad fläskkarré. Bara då kan en skiva karré ha någon som helst charm, tillsammans med halvljummen öl ur flaska och prat om storsidor, S&S-förgasare och motivlack. Nej, jag ser fläskkarrén som en trist bit kött som innebär alldeles för mycket pillande för mig som inte klarar av oklara konsistenser (fett och brosk och senor).
Men, då finns ju den underbara uppfinningen Pulled Pork som innebär att jag kan äta fläskkarrén, njuta av den och absolut inte behöva slänga den.
En bra Pulled Pork bygger på fem saker:
– lång tid i ugnen på låg värme
– lök i formen
– väl ingnidna kryddor i riklig mängd
– tillräckligt mycket vätska
– Texas Longhorns Steak Sauce
1. Minst fem timmar, gärna sex på 125 graders värme
2. En gul lök (minst) i klyftor samt 5-6 vitlöksklyftor som gärna placeras under köttet i formen
3. 1 msk malen spiskummin, 1 msk malen koriander och chiliflakes upp till en matsked samt 2 tsk salt. Gnid in köttet med blandningen.
4. Räkna med 3 dl vätska allt som allt: ta den ketchup och den chilisås av tomatkaraktär som du har hemma (sötman är viktig!) och se till att blanda med en halv deciliter Texas Longhorns Steak Sauce – den är rökig, kryddig och stark och är svår att byta ut. Blanda alltihop och häll över köttet som ligger i en ugnsfast form eller i en gryta som funkar i ugnen. Täck med lock eller ugnsfolie.
5. Ja, såsen har jag redan ordat om. Som sagt – den är viktig.
När alla långsamma timmar har gått ska köttet kunna dras isär med gafflar. Blanda köttet med den goda såsen och den mjuka löken. Servera i hamburgerbröd eller tortillabröd med någon god yoghurtdressing (hackat äpple och senap eller limesaft och -skal), mera Texas Longhorn Steak Sauce, skivad rödlök, tomatskivor och salladsblad av någon knaprig typ.
Receptet gäller en köttklump på 800-1000 gr. Och det ska vara svensk gris, kom ihåg det! Gärna ekologisk, såklart.
