Issadissas blogg

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg idag för att jag själv ska kunna packa in den här dagen och öppna vid ett senare tillfälle. En dag när det regnar även om solen skiner.

För idag tycker jag att livet är så vackert. Nejnej. Jag har inte shoppat mig några nya skor eller blivit bjuden på champagne eller fått ett dyrbart smycke. Jag har heller inte sprungit en halvmara eller fått löneförhöjning eller fått komplimanger för mitt utseende. Jag sitter inte med en paraplydrink vid ett turkost hav eller har inte heller åkt sportbil genom Paris med den varma vinden i håret.

Vad har jag då gjort?

Jag har traskat runt Skeppsholmen och Kastellholmen i lätt duggregn och ägnat mig åt fågelbetraktning (skarvar, strandskator, måsar av diverse slag, gäss av diverse slag, svanar och änder), båtspaning, Gröna Lund-iakttagelser (högsta skriken verkar berg-och-dalbanan Jetline generera. Jag antar att Fritt Fall tar andan ur folk så de inte ens kan pipa.), turistskådande (precis lagom många ute på holmarna) och tankar på att det finns många tecken på godhet i världen.

Tänk att den senaste Airb’n’b-gästen, den polske busschauffören som lämnade huset klockan fem imorse, bytte packningen i min dusch så att den nu för första gången på många, många månader varken tjuter eller läcker. Han gjorde det för att han kunde och för att han tyckte att det borde göras. (Nu vet jag alltså vad ”Tack” heter på polska – ”dziekuje”.)

Min orkidé som jag fick i 50-årspresent från jobbet blommade en gång för tre år sedan. Och efter det har månader blivit till år. Jag har låtit den vila. Jag har flyttat den mellan olika förhållanden kring min kontorsplats. Den har inte velat blomma. Förrän nu. När jag kom tillbaka från semestern hade den sju svällande knoppar. Dagen efter hade den första blomman slagit ut. Idag var det dags för nästa.

Och så har jag fått prata med två engagerade kollegor som har ägnat en del av sin semester åt att cykla för att samla pengar till ett mycket gott syfte. De cyklar långt och länge. De betalar för att göra det. Allt för att inspirera sponsorer och privatpersoner att bidra till Barncancerfonden. Den ena sa ungefär att alla kan göra någonting för att göra världen litet bättre.

Aktivisten (som kanske bör döpas om till Valkyrian eftersom hon är ståtligt lång och numera har Furiosa-snagg) är i Japan med 1900 andra svenska scouter och snart ska de träffa mer än 30 000 scouter från alla länder i världen utom Nord-Korea, Burma och ett land till som jag glömt. Ja, i sig är svensk scouting nuförtiden en vacker historia med Regnbågsscouter som stående inslag i de svenska Pride-tågen och ”Värsta fördomen”-program som handlar om att diskutera, diskutera, diskutera. Bland annat. Men det var inte det som var så vackert idag. Det är att det bloggas – jag kan få vara med på ett hörn på resan. Och får vara delaktig i äventyret.

Och så firade jag denna, inom mig vackra dag, med mandelkubb från Konsum.