Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen - Issadissas blogg

Vad hände med lösgommarna, käpparna och hemmarockarna? #blogg100 dag 34

PICT0923 — Längst till höger sitter min farmor. Hon var 64 år när det här kortet togs. 1966.

I huset där jag bor finns det en hel del pensionärer. Av den där nya sorten som rör sig som om de vore förvärvsarbetande fortfarande. I vintras mötte jag en av dem. Jag skulle till jobbet och han kom joggande uppför trappan med hockeyrören i handen. Han hade alltså redan varit iväg och sportat. Klockan 8 på morgonen.

I fredags mötte jag honom återigen. Det var när jag skulle ställa in cykeln i förrådet när jag kom hem. Han var på väg att placera sin cykel i sitt förråd. Vi hälsade. Och så berättade han ganska omgående att han nästan cyklat Lidingö runt. Nästan. Det blev 34 kilometer, sa han.

Men hallå!! Vad hände med det faktum att när pensionsåldern började närma sig för i tiden, då blev man med lösgommar, käpp och tjocka syntetklänningar i rockmodell (det sista enbart om man var kvinna, förstås). Det här verkar dagens pensionärer alls inte bry sig om. Numera är det de som ockuperar maskinerna på gymmet dagtid och ser till att skrämma rådjuren i skogarna när de eldar fram i sina Asics eller på sina MTB.

Förr blev man gammal. Man fick slappna av i att vara gammal. Antagligen var man hyfsat utsliten. Det kanske var skönt att låta tänderna ligga i ett glas vatten om natten, luta sig mot en käpp när blodtrycket/-sockret föll, täcka kroppen med den stadiga synteten.

Fast det är klart. När nu åren kvar till pension är avsevärt färre än de sedan jag blev student så är jag ju egentligen väldigt glad över min granne. För tänk om jag har så mycket energi när jag slutar jobba. Tänk vad jag ska uträtta då: skriva böcker, cykla, prata med kompisar hela nätterna (det var längesedan man gjorde sånt!), resa (om jag nu har någon pension som stöttar sådana planer), göra allt på en ”bucket list” som jag ganska omgående måste börja författa.

Skrattar du inte åt det här, då undrar jag vilken värld du lever i #blogg100 dag 33

…..eller hur blåögt du vill titta på den.

Vill du läsa något mer jag bloggat om?

Eller titta på den sida jag jobbar med på arbetstid?

Sveriges bästa försäkringsbolag

Hur mås det? #blogg100 dag 32

Om en månad är jag tillbaka på 100% arbete. Heltid. Tio månader efter hopklappningen.

Och hur känner jag mig?

Klokare.

Starkare.

Tacksam.

Stöttad.

Allt jämfört med i juli förra året. Då allt var på minus.

Vad är det viktigaste som har hänt?

Gryende insikter om hur kroppen och själen hänger ihop.

Att jag börjar lära känna mig själv. Jag var inte riktigt den person jag tidigare målat upp för mig.

Gryende insikter om värdet av kriser. De behövs ibland för att utveckling ska ske.

Jag har fått kontakt med många människor, både nya vänner och gamla vänner som har visat sig besitta omtanke, klokhet och kärlek. Vi har kunnat dela erfarenheter, en del av oss, som har givit både stöd och aha-upplevelser.

Hur känns det inför framtiden?

Jag hoppas kunna hålla mig till det jag lärt mig. Att inte dras in i en massa måsten igen. Särskilt måsten som inte har med mig att göra. Fortsätta lära mig lyssna på vad kroppen säger mig. Att se varningstecknen i tid. Det måste jag skriva en gång till, för det är nog det viktigaste: att se varningstecknen i tid.

Och att våga be om hjälp tidigt. Inte sträva på duktigt. Våga be om hjälp när det gäller allt, så fort det känns övermäktigt. Det är bättre att känna sig som Wonder Woman på cykeln till jobbet än att låtsas vara Stålmannen när man jonglerar dead-lines på jobbet, föräldraplikter, dotterplikter och pengatrassel. Den jonglerande Stålmannen lyckas ibland ta alla fallande bollar men då är det i sista sekunden och tillfredsställelsen är lika med noll. Och när bollarna kaotiskt studsar runt fötterna, då handlar känslorna bara om förlust, utsatthet och noll-kontroll.

Nu när jag har energi igen då har jag glömt att jag behöver meditera. Vad lätt det var att tappa bort det. I och med att jag skriver detta så ger jag mig ett löfte om att det är dags att ta upp meditationen igen. Jag får börja i liten skala, kanske varannan dag. Tjugo minuter om dagen. Titta in i väggen och andas. Så enkelt.

En sak jag inte fixar att skriva om #blogg100 dag 31

Fast det kanske vore bra om jag gjorde.

klimakteriet

Fy hundan. Sådant vi viskar om när vi lunchar och kommit litet närmare varandra. Vi kvinnor runt 50. Eller när vi fått i oss ett glas vin eller två och börjar prata allvar. Man vill inte vara först in i det. Och vad betyder det egentligen? Är det slutet eller en början?

Just nu har jag en väskryckar-prenumeration på Tara (egentligen vill jag bara åt premierna: godsaker från Bodyshop) och där är det påfallande många annonser för sexleksaker. Som om det är något den ”mogna” kvinnan behöver. Eller vill ha. Får fråga mina jämnåriga kompisar om det. Om det ena hänger ihop med det andra.

Slutet. Början. Eller bara vardagligt mittemellan med konstiga inre värme-tsunamis och märklig sömn.

Påskmustkyckling – lättlagad höjdare #blogg100 dag 30

Som Aktivisten sa:

– Det här smakar ju som kåldolmar!

Det har hon rätt i. Honungen och kålen sätter tonen tillsammans med den ingefärsdoftande, mustiga kycklinggrytan. Och glöm inte de rårörda lingonen! Receptet kommer ursprungligen från Linas matkasse. Jag har gjort några små justeringar och serverar helst potatis till. Passar bättre än ris när man väl kommit in på kåldolmespåret.

1 kg kycklingfilé

3 dl påskmust

1 1/2 tsk ingefära

1 msk soya

1 1/2 kycklingbuljongtärning

1 1/2 dl crème fraiche

Skär kycklingfiléerna i två eller tre bitar på längden. Bryn dem i smör eller olja, krydda lätt med salt och svartpeppar. Lägg över de brynta, men inte genomstekta kycklingbitarna i en gryta. Häll på påskmust, ingefära, soya, buljongtärningar och crème fraiche. Låt koka lugnt och fint i en kvart ungefär.

Koka potatis.

Rör 1 paket frysta lingon som du låtit tina med 3/4 dl socker så att sockret löser sig och lingonen vätskar sig (du vet hur det brukar se ut på finrestaurang när man får rårörda lingon – så ska resultatet bli)

Strimla kål, helst salladskål eller savoykål (kring 500 gram). Bryn i olja eller smör. Rör ordentligt hela tiden – det går fort. När kålen mjuknat och blivit litet brynt häller du på 1 msk honung och rör om. Salta och peppra.

Servera kycklinggrytan med potatis, brynt kål och rårörda lingon.

(Det här receptet mättar 4-6 personer beroende på hungrighetsgrad och hur mycket potatis man kokar)

(Självklart kan påskmusten bytas på julmust!)

För alla nytillkomna tittare! #blogg100 dag 29

Jag tycker om att skriva. Men jag har inte vetat om jag lyckas kommunicera. Dessutom får jag gärna skrivkramp och idétorka när jag tänker att jag ska skriva något mer berättande. Så jag gick en skrivarkurs. Det var förlösande att få uppgifter. Då blev det alldeles lätt att skriva och berätta.

En av mina bästa texter handlade om Filippa Reinfeldt. Inifrån Filippa Reinfeldt. Den har jag publicerat tidigare.

En annan favorit är hämtad från arbetslivet. Postade jag också förra året.

Saker som händer på Youtube #blogg 100 dag 28

….om man skriver rätt saker i söket

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=36do7WJM1-g]

Om du inte orkar kolla på hela klippet: gå till Youtube och skriv ”beam me upp Scotty” eller ”use the force Luke” och se vad som händer. Och nu vet du också vad ett Easter egg är. Hoppas jag.

Med hjälp av mina barn får jag tillgång till en parallellvärld. Med egna legender, egen rangordning, egna interna skämt och egna hjältar. PewDiePie, TomSka, glitch, Easter egg, Smoosh, Annoying Orange, BatDad, Curtis Lepore. De här människorna, företeelserna, begreppen är en del av den värld nästa generation växer upp i. Att Youtube förändras beroende på vad man skriver in i sökfältet är bara ett litet bevis på att vissa legender har blivit del av den ”verkliga” världen så att utvecklare får klartecken att göra underbara tokigheter även där storpengarna och affärsallvaret finns.

Den manliga blicken? #blogg100 dag 27

Det var tidig morgon. Stan började vakna. Solen kröp långsamt upp och målade vissa delar. Av stan och dess figurer.

Bloggångest #blogg100 dag 26

En fjärdedel av tiden har jag lyckats leverera någonting varje dag. I denna utmaning Blogg100. Drygt 70 dagar och lika många inlägg kvar. Eftersom jag visste att jag skulle ha bråda veckor i början av denna hundradagarsperiod så förpublicerade jag en massa inlägg. Och tur var väl det – förra veckans astma- och allergi-lägerskola i Idre tog all tid och all energi. Det var som ett scoutläger med tentaplugg på toppen. Samt med schemalagda träningstillfällen. Två gånger om dagen.

Nu återstår det knappt 70. Vad ska jag skriva om? Eller vad vill du, ni, andra läsa om? För att få en indikation så tittade jag i statistiken. Att kategorin #blogg100 toppar är inte så märkligt, men sedan är det ju påtagligt vad som lästs mest. Det är inläggen som handlar om utmattningssyndrom, stress, arbetslivet och återhämtningen. Samt målet – välbefinnande.

Finns det mer att skriva? Kan jag göra det intressant? Kan jag tillföra något?

Kommentera gärna!

Kommer ni ihåg forskningsinstitutet i Schweiz? #blogg100 dag 25

Jag skickades till affären med ordern:

– Köp schampot som Arwen gör reklam för!

Liv Tyler gör reklam för Panténe Pro-V fick jag då veta. Jag handlade sagda hårvårdsprodukt och ställde flaskan på badkarskanten. Några dagar senare när jag själv skulle använda schampot fick jag en oförklarlig känsla av att jag inte borde.

Just det!

Kommer ni ihåg ”stormen” för några decennier sedan om Panténe Pro-v. Det gjordes reklam där det pratades om pro-vitaminer och om något forskningsinstitut i Schweiz. Och det började pratas om det fantastiska schampot i bekantskapskretsen. Håret blev glansigare och såg friskare ut. Alla var glada.

Tills en dag när håren började gegga ihop sig som tuggummi. Särskilt de som hade blonderat hår råkade ut för detta. Frisörer beskärmade sig och började varna sina kunder. De fick klippa mycket mer än vad de och kunderna ville för att det ibland inte gick att reda ut tuggummitrasslet.

Så togs schampot upp i ”Plus”. Sverker var mer terrierlik än vanligt men den finlandssvenska kvinnan med den osannolikt blanka pagen från det multinationella företaget var extremt mediatränad och hon stod hela matchen.

Men. Folk slutade köpa schampot. Nu, 15 eller 20 år senare dyker det upp på min badkarskant igen. Med hjälp av Arwens svarta, blanka hår. Blir det tuggummi igen eller har schampot produktutvecklats?