Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: varumärken (sida 2 av 5)

Julklappsspaning

I god tid. Hör hör.

Vi kör väl igång med en graf från Google Trends.

julklappsspaning

Jag ska inte gnugga er i ansiktet med Onepiece. Jag har lagt till grafen över sökningarna på Onepiece (den gula kurvan) och den långsamma vandringen mot döden, med en kort återupplivning förra julen, som referens. Så ser det alltså ut för ett varumärke som är ”inne” en period bara för att sedan pratas om med skämskudden nära till hands. För, kära läsare, visst är det så att något som är riktigt hett i den ängsliga medelklassen alltid blir riktigt pinsamt tillslut.

Så. Glöm Hollister (den röda kurvan) i år. Om ni köper något från Hollister till jul lär ni behöva lägga plagget till Emmaus redan till midsommar. Senast. Antagligen redan till påsk.

Och Michael Kors (den blå kurvan). Det kommer säkert en puckel till julen. För nu är det klockorna som ökar, medan väsksökningarna dalar. Men rent allmänt när det gäller varumärket – se upp! Ett varumärke som pratar lyx men som beter sig som bling. Känns inte bra. Jag bäddar in ett klipp från Wall Street Journals sändningar:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=BwZb3WHiSZQ&w=560&h=315]

Matspaning #blogg100 dag 77

pulledpork

Den blå grafen visar intresset för Pulled Pork.

 

OK. Samma som med Michael Kors-väskorna – vill du simma i mittenfåran fortsätter du att bära din väska och bjuda på Pulled Pork. Fast bara ett tag till. Åtminstone när det gäller Pulled Pork. Trenden är nedåtgående, liknande fritt fall.

Det vore ju roligt om jag istället för att peka ut vad du INTE ska bära, köpa eller bjuda på kunde peka ut vad du SKA bära, köpa eller bjuda på. Men kör på tacopaj, alltid svennigt, alltid uppskattat och vem vet –  kanske är den så svennig att den snart gått varvet runt och fått hipp-faktor. Som smörgåstårtan fått. (Fast det syns ju inte i diagrammet.)

Varumärken och personer #blogg100 dag 75

storytelling

Texassonen?!

Texas Longhorn har ju blivit ett stort varumärke de senaste åren. Revbensspjällen och barbequesåsen finns på Ica numera. Och restaurangerna har placerats litet överallt i hela landet. Historien berättas bakpå revbensförpackningarna: om Texassonen som 1994 tänder grillarna på S:t Paulsgatan i Stockholm för att han vill ge oss svenskar en smak av texanskt grillat kött med tillbehör. Stora köttstycken. Grillade. Sötrökiga såser.

I och med historien blir varumärket knutet till en människa som vill något gott. Det är fint, det är modernt, det är kanske förledande.

Vi ser samma sak i Linas Matkasse, som jag ju hyllar urskiljningslöst. Lina Gebäck har blivit synonym med någon som mirakulöst löst livpusslet. (Min enorma glädje när hon nu har adderat möjligheten att köpa mjölkbrödäggfrukt når inga gränser. Lina Gebäck for president or at least Nobel Prize!)

Och i veckan hittade jag en ny sorts disktrasa där upphovskvinnan återfinns på förpackningen. Flower Scrub. Påhittad och marknadsförd av Malin Lilliesköld. Typiskt för vår tid. Väldigt oväntat att se det just bland rengöringsprodukterna i affären. Intressant.

Måste ge mig ut på litet mer spaningar. Eller titta inåt? För vad handlar jag? Vill jag ha en person bakom det jag konsumerar? Om det så är livsmedel, vin, kläder, frisör- eller träningstjänster? Att det ska finnas EN person att lita på där bakom allt, snarare än ett stort töcknigt varumärke.

Köp inte en Michael Kors-väska! #blogg100 dag 53

……om du vill vara i framkanten. Den tiden är förbi. Men tycker du om att simma i bakvattnet, flyta med strömmen och ha samma saker som ”alla andra” har, då är det fortfarande OK att köpa en väska med MK-märket.

Jag roade mig att titta på sökningarna på Google. Och för Michael Kors är de på väg ner. Tydligt tecken på att de som leder modet redan har hittat ett nytt väskmärke och att de snabba följarna redan lagt sina Michael Kors i Emmaus-lådan, på eBay eller Blocket. Medan ja-ni-vet-vilka stoltserar med sina väskor ett tag till för att sedan gömma dem längst in i garderoben.

väskor_trend

Upp som en sol och ner som en….?

Det var intressant att se vilka regioner i Sverige som trendat starkast under vissa perioder. Storstadslänen dominerar. Uppsala län kom smygande i höstas och tillslut kom Närke. Litet efter. Och då kom jag ihåg att det berättades  när jag var mindre att företag ofta provade sina produkter i Närke. För om närkingarna, gnällbältets gnälligaste gnällare gillade produkten, då kunde företagen räkna med att den gick hem överallt. Så vad säger det om Michael Kors-väskorna att närkingarna nu tillslut har fattat trenden?

Den röda kurvan visar det stabila intresset för Louis Vuitton. Med en viss tillväxt.

Ps. Eftersom jag till viss del kan räkna mig som örebroare får jag skriva spydigheter om närkingar. Ds.

Kommer ni ihåg forskningsinstitutet i Schweiz? #blogg100 dag 25

Jag skickades till affären med ordern:

–          Köp schampot som Arwen gör reklam för!

Liv Tyler gör reklam för Panténe Pro-V fick jag då veta. Jag handlade sagda hårvårdsprodukt och ställde flaskan på badkarskanten. Några dagar senare när jag själv skulle använda schampot fick jag en oförklarlig känsla av att jag inte borde.

Just det!

Kommer ni ihåg ”stormen” för några decennier sedan om Panténe Pro-v. Det gjordes reklam där det pratades om pro-vitaminer och om något forskningsinstitut i Schweiz. Och det började pratas om det fantastiska schampot i bekantskapskretsen. Håret blev glansigare och såg friskare ut. Alla var glada.

Tills en dag när håren började gegga ihop sig som tuggummi. Särskilt de som hade blonderat hår råkade ut för detta. Frisörer beskärmade sig och började varna sina kunder. De fick klippa mycket mer än vad de och kunderna ville för att det ibland inte gick att reda ut tuggummitrasslet.

Så togs schampot upp i ”Plus”. Sverker var mer terrierlik än vanligt men den finlandssvenska kvinnan med den osannolikt blanka pagen från det multinationella företaget var extremt mediatränad och hon stod hela matchen.

Men. Folk slutade köpa schampot. Nu, 15 eller 20 år senare dyker det upp på min badkarskant igen. Med hjälp av Arwens svarta, blanka hår. Blir det tuggummi igen eller har schampot produktutvecklats?

Doften av Nivea och ljudet av en HD #blogg100 dag 20

 

nivea

Hur var det nu? Lyckades Harley Davidson varumärkesskydda motorljudet eller…?

De senaste månaderna har jag köpt två Nivea-produkter – en deodorant och en ansiktskräm. Och båda luktar Nivea. Å, vad de luktar NIVEA. I mitt inre exploderar trevliga associationer och minnen – sportlov, soliga snöiga vidder, skalad apelsin, varm choklad i termos, trygghet, blöta Lovikka-vantar, kökslampans varma sken genom fönstret. Barndom. Utomhus. Vinter.

Klart jag kommer att fortsätta köpa alla möjliga Nivea-produkter. Funkar de? Tja. Varken bättre eller sämre än andra i samma prisklass och som är tillgängliga på samma sätt.

Men jag har för mig att det fanns en period när Nivea parfymerade sina ansiktskrämer, bodylotions och duschprodukter på alla möjliga sätt. I tron att det var varumärket som namn som var det viktiga. Men varumärket Nivea utan Nivea-doften är för de flesta i min generation helt meningslöst. Nivea ÄR Nivea-doften. Och nu har även Nivea själva förstått det.

Har Nivea skyddat doften? Som det pratades om att Harley Davidson skulle eller lyckades göra med sitt distinkta motorljud.

Att välja, en bloggpost för oss som är intresserad av köpbeteende

mogensen

Fåtöljen som jag ska ha tills jag dör. Köpt på nätet, såklart.

Nej. Jag gillar inte att shoppa. Jag ser inte shopping som terapi (ni har väl hört uttrycket ”retail therapy”?). Men ibland behöver jag saker. Till hemmet, till kroppen, till barnen, till att ha på mig så att jag antingen kan utföra det jag vill göra (träna eller så) eller se ut som jag bör i ett sammanhang (kontoret, möte, fest) eller bara var bekväm i. Men nej, jag orkar inte gå på sta’n och titta på allt jag INTE vill ha för att kanske, kanske hitta det jag vill ha. Jag vill minimera tiden det tar att välja.

Så, hur gör jag egentligen nu för tiden? För visst, mitt beteende har förändrats rejält. På grund av Internet.

Min bärbara dator, min mans-TV (så kallas den av en god vän eftersom den är stor), min mixer (blender), min stavmixer. De fyra sakerna är köpta på nätet. Efter att jag har gjort research på nätet. Jag påverkades av:

1. Testresultat som jag sett sammanfattade på Bäst-i-test och test.se.

2. Själva testerna som jag läst för att komma till källan.

3. Kommentarer till testerna av konsumenter.

4. Kundrecensioner.

Som jag skrev ner under ett intressant seminarium: ”Produktrecensioner ger mätbart värde. Även dåliga recensioner.” (Vem som sa det? Ingen aning. Jag har varit på så många bra och inspirerande seminarier och skrivit ner så kärnfulla citat som jag blir glad av att hitta. Men har jag skrivit datum och vem som pratade? Inte så ofta.)

Är jag nöjd då?

Ja och nej. Datorn är finemang förutom att det är Windows 8 i den. Urk! Men annars är den snabb och bra, trevligt tangentbord, ordentligt med minne. Den har en kamera som antagligen filmar allt jag gör och skickar det vidare till någon som övervakar alla, menmen hittills har jag inte sysslat med olaglig verksamhet. Mixern (blendern) är jag tillochmed imponerad av. Den gör helt fantastiska smoothies. Stavmixern var väldigt billig och har hittills inte visat sig vara bra. Jag kan nog lära mig att stå ut med dess tillkortakommanden och använda den till det den faktiskt funkar för. TV:n är makalös. Eftersom jag jämför med en B&O tjock-TV utan minsta uppkoppling så hade jag väl blivit glad för vad som än visade bild från trådlösa nätverket.

Helt klart. Jag kommer att fortsätta shoppa så här. Jag väljer hellre när jag sitter vid köksbordet än ute på sta’n och hämtar hellre på Sabis än köar till en kassa på varuhuset.

Hur handlar du jämfört med för fem år sedan?

Ps. Jag köpte mina köksstolar på Bukowskis Market. På nätet. Brödrosten och elvispen på nätet. Alla böcker senaste året på nätet – adlibris, Bokus och Barnens bokklubb. Soffbordet och min älskade fåtölj på Lauritz. På nätet. Ds.

Fortsätt köpa Uggs men fetglöm Onepiece – julklappsspaning

trend_uggs_hunter

Uggs är ju, trots sitt ursprung helt klart förknippade med vinter här i Sverige

Uggs är fortfarande stort och växer. Hunter har stagnerat.

Men om ni har tänkt på myskläder – glöm Onepiece. Onepiece är i fritt fall. Barnen kanske blir glada någon minut eller så, men de kommer aldrig bära Mumintrollsdräkten så att någon ser dem.

trend_onepiece_one_piece

Särskrivningarna firar triumfer i sökningarna på Google.

Tofsmössorna är på väg ut. Helt klart. Men tyvärr finns det inget varumärke som är så förknippat med dem att det går att göra någon bra sökning. Ni får helt enkelt tro mig.

Förra årets spaningar hittar ni härhär och här.

Det här med Finland – nära och långt borta

finland

Vacker solnedgång, granar och vatten.

Jag har varit i Monika Fagerholm-land. Typ. I finska skärgården utanför Helsingfors. Nu tror jag att hennes böcker utspelar sig på västra sidan av Helsingfors-skärgården och jag var på östra. Men jag föreställer mig att omgivningarna påminner om varandra.

För. Hela upplägget var ju påtagligt likt Sverige. Björkar, granar, tallar, lingonris, blåbärsris och vattenspeglar. Blå himmel, färgstarka septemberlöv och vita moln. Grusvägar som vindlar in i skogen. Som ”hemma”, var nu det är.

Men. Så skulle vi handla mat. Och då insåg jag att vi lika gärna hade kunnat vara i Istanbul eller Ulan Bator. Jag fattade ingenting. Varumärkena var helt okända och språket gav inte en enda ledtråd. I de flesta europeiska länder har jag ledsyn, jag kan gissa mig till innehåll genom litet kunskaper i spanska, franska, tyska och engelska. Men finska – inga ledtrådar! Jag fick gå på utseende. Vilket också visade sig svårt eftersom varumärkena var helt nya. Och förpackningsdesignestetiken kändes annorlunda.

Vilken tur att jag tillslut hamnade framför godishyllan. Fazer, Haribo och Malaco. Tutti Frutti, Gott & Blandat, Piratos. Hemma!

Jag återkommer till Finland eftersom jag sedan läste en roman av Kjell Westö som heter ”Lang”. Den fanns i bostadsrättsföreningens gemensamma bibliotek och verkade som menad för mig när jag kom från Finlandsfärjan med en kasse full med godis, en Mumin-mugg och en Marimekko-mugg.

En dialog

–         Å, vilka fina tapeter! utropade Angelica.

Det tyckte hon inte alls, det hörde Petra på hennes ton som skorrade. Så där lät hon alltid när hon skulle vara tillags och ställa sig in.

–         Äsch, de har ju suttit där länge. Var det längesen du var här?

Petra kunde inte hålla sig. Angelica hade ju själv bjudit in till elakheten. Varför måste hon vara så mesig och korkad? Varför kunde hon inte skyla över sin fjäskighet med litet polityr?

–         Ska vi ta kaffet på terrassen?

De gick in i köket, det alldeles nyrenoverade köket med marmorbänkar, köksö och rostfria ytor. På en av de stora bänkarna tronade en italiensk kaffemaskin, en riktig barristamodell. Angelica fnissade nervöst.

–         En correto? frågade Petra.

–         Eh…va? Ja, visst, det blir bra.

Å, hon vet alltså inte vad en caffé correto är för någonting. Nu kände sig Petra elak, som om hon tagit det hela för långt.

–         Ja, ursäkta. Jag bara skojade. En caffé correto är en kaffekask på italienska. Men du ammar väl fortfarande, så det kanske inte är någon vidare bra idé?

–         Nej, du har rätt. Bara en vanlig kaffe, tack.

Angelica tittade på sin iPhone som om hon fått ett viktigt sms. Hon mumlade något och fumlade i handväskan.

–         Förlåt, vad sa du?

–         Toaletten, har ni fortfarande en i hallen?

–         Ja. Alldeles till höger efter byrån.

Varför blev det alltid så här? Angelica svor inombords över både sig själv och Petra. Hon tittade sig runt i hallen och kunde för sitt liv inte komma ihåg vilken av dörrarna som gömde gästtoaletten. Kinderna hettade och det klibbade under armarna.

–         Till höger om byrån, ropade Petra inifrån köket. Ropet studsade mot de blanka ytorna och upp mot rummets dubbla takhöjd.

–         Jag hittar! klingade Angelica tillbaka.

Vad är vänster, vad är höger? Höger-handskfack, höger-hälsa med. Ok, det borde vara den här dörren. Nej, det var en garderob. Å, vad pinsamt. Angelica stängde dörren så tyst det bara var möjligt och öppnade istället dörren på andra sidan byrån. Hon skramlade litet extra med handtaget för att visa att hon hittat rätt.

Vad gjorde hon här egentligen? Varför hade hon tackat ja till ”husesyn” som Petra hade föreslagit? Varför skulle hon titta på den nyrika prakten som Petra så gärna visade upp? Hon skulle mycket hellre bara vara ute och gå med barnvagnen eller sitta för sig själv med kaffetermosen.

–         Har du fastnat därinne?

–         Litet mjölkstockning, bara!

Skönt att kunna skylla på amningen. Egentligen satt hon på toaletten och hade kissat färdigt för längesedan, men det var skönt att för en liten, liten stund bara vara alldeles ifred. Hon gjorde sig iordning och gick ut i köket igen.

–         Har Amanda börjat gå ännu?

–         Inte riktigt, men igår trampade hon runt båda Thomas Sandell-pallarna medan hon höll i sig i dem.

Å, det kändes skönt att få in ett designer-namn. Och att få berätta om Amandas framsteg. Petras son, Theodor var litet sen, han hade precis börjat krypa ordentligt. Det var det enda mörka molnet på Petras välputsade himmel. Petra hade nog hoppats på att hon, Angelica som var så mycket osäkrare än hon också skulle ha ett barn som var litet sen i utvecklingen. Allting mättes i Petras värld. Pengar, storlek på hus och bil, antalet gäster på bröllop och dop, längden på sommarsemestrarna, avståndet till de exotiska resmålen.

–         Vad ska ni göra på semestern då?

–         Vi har inga planer ännu.

–         Men det är ju i mitten av maj! sa Petra, nästan upprört.

Angelica svarade inte. Hon frågade heller inte vad Petra och hennes familj skulle göra. Fast hon visste att det var precis det som Petra förväntade sig, så att hon kunde berätta om sina detaljerade planer som innehöll en varm och stor familj och långa, lata dagar i något charmigt hus på en mysig ort. Angelica frågade ingenting utan tog bara kaffekoppen som Petra höll fram och gick ut på terrassen.

–         Vi funderar på att flytta, sa Angelica utan att riktigt veta varför.

–         Nej! Vad spännande! Vart då? Till ett större hus här i närheten?

–         Vi skulle kunna överta min morbrors fyrarummare i Kärrtorp.

Petra blev tyst. Var det ett gott eller dåligt tecken? Hade Angelicas man fått sparken eller blivit befordrad? Var Kärrtorp ett område på uppgång? Hon misstänkte att Angelica som bott i sta’n hade bättre koll på sådant. Skulle hon gratulera eller beklaga?

–         Kärrtorp, vad trevligt!

 

Verifierad av MonsterInsights