livsstil - Issadissas blogg

Varumärke, stolthet och arkitektur #blogg100

Inlägg 73

Imorgon är sista chansen att se avsnitt nummer två av tv-serien ”Rummen formar dig” på SVTPlay. Det programmet handlar om arkitekturen och arbetslivet. Ägna 45 minuter åt tankar på din arbetsplats imorgon, även om det är lördag.

Programledaren, underbart entusiastisk på ett sådant där typiskt brittiskt David Attenborough-sätt, utsatte sig själv för en typisk kvart i ett öppet kontorslandskap samtidigt som hans hjärnaktivitet mättes. Det var inte mycket koncentration där inte.

Ett inslag var från BMWs anläggning i Leipzig, ritat av en brittisk arkitekt som heter Zaha Hadid. Det var bland det absolut häftigaste i tankeväg jag sett. Produktionslinjen gick igenom kontorsdelen! Varje controller, varje löneadministratör och varje HR-specialist kan varje dag se bil efter bil rulla fram på linjen. Varumärkesfrågorna borde inte vara så svåra att diskutera där, eller hur? Det borde inte vara svårt att känna stolthet över produkten heller.

BMW_36 — Anläggningens mening och stolthet, bilarna intar en central position

Nästa arbetsplats som fick programledaren att bli alldeles förtjust var det holländska försäkringsbolaget Interpolis kontor. Varje morgon får den anställde tänka efter: ”Vad ska jag göra idag? Ha möten, behöva koncentrera mig, bli inspirerad, komma framåt i projektgruppen? Och hur mår jag idag? Behöver jag mjukt ljus och tystnad, behöver jag bli stimulerad?” Så placerar man sig i den miljö som bäst passar dagens uppgifter och dagens form. De som kom till tals var mycket stolta över sin arbetsplats.

Jag hälsade på en kompis som jobbar på Vasakronan. Hon sitter i deras nya kontor på Mäster Samuelsgatan. Det var inrett med samma tankar som Interpolis kontor. Dessutom med miljötänk. Kaffekopparna var köpta på Myrorna och Stadsmissionen, stolarna på den stora gemensamma ”piazzan” var begagnade trästolar från skiftande bakgrunder som målats i några få olika nyanser. Jag blev alldeles upprymd av mitt besök där. Här kommer en film som berättar om kontoret. Tyvärr inte med samma entusiasm som i ”Rummet formar dig”.

[vimeo http://www.vimeo.com/62335521 w=400&h=300]

Tjuvlyssnat om förstadejter #blogg100

Dag 64

Den där högerspalten på Facebook pågår ju hela tiden, meddelanden strömmar om att någon lyssnar på det på Spotify (O, huga, har han så usel musiksmak!), om att någon tittar på detta på Netflix (Men, hallå, är det inte kontorstid nu?!?), om att någon annan har tryckt på ”Gilla”-knappen för en bild – ja, ni vet, ett ständigt flöde som man ser men ändå inte noterar. Och så var det något i en kommentar som gjorde att jag måste titta in på hela tråden. Det var ett gäng herrar, inte alls av någon yngre sort, som skämtsamt skrev om förstadejtentest. Det handlade helt enkelt om saker att göra, att kläder att ha på sig, att presenter att ta med som testar personen på förstadejten. Går hon/han med på att ses en gång till efter denna prövofyllda förstadejt, då är intresset på riktigt. Lyssna och lär:

Cykel med pakethållare

Alladinask

Ed Hardy-t-shirt

Sunkrestaurang

Träningsoverall

Dela notan

Ta med din mamma

Prata om din depression

Vid eventuell hemgång – se till att ha ”Guns & Ammo” samt ”Slitz” framme och sätt på mysmusik av typen Rammstein och Prodigy

Och idag spreds denna roliga video på samma tema. Men från en kvinnlig synpunkt:

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152738410625570&set=vb.634645569&type=2&theater

PS. Osökt kommer jag att tänka på sådant vi diskuterade på den tiden när jag var på banan. Vilka killar man skulle vara något skeptisk till. Bland annat var det sådana som hade hela sin skivsamling i strikt alfabetisk ordning. Hade de sedan Flora i kylskåpet så var idé att genast lägga benen på ryggen. DS.

Cortana eller Elizabeth – vem pratar i vardagsrummet? #blogg100

Dag 62

bioshock — Bioshock, recenserat och spelat

De här kvinnliga rösterna som pratar välmodulerad amerikansk engelska och som säger saker som:

– Ta upp vapnet!

– Gå dit!

– Hitta mer ammunition!

Det är den mänskliga datorn Cortana i ”Halo 4” som leder Master Chief och flickan Elizabeth i ”Bioshock Infinite” som hjälper Booker. Jag känner att när jag själv säger ”dataspel” så tänker jag på Space Invaders eller Pacman. Möjligen på Lego Star Wars eller Lego Batman. Men de här spelen som egentligen är som interaktiva långfilmer, de får jag inte in i min begreppsvärld. Dessutom recenseras spelen på morgontidningens kulturavdelning. Det är hisnande.

Dags att sätta sig bredvid barnen och ge sig själv några timmar för att komma in i världarna. Det faktum att det är kvinnor som leder i båda spelen är intressant i sig. Brukar det vara så i spel?

Får avsluta med en tweet från idag:

Detta när barn ska komma med förklaringar i tv o så skrattar vuxna. Jag ska låta medelålders förklara Minecraft. Oj, va vi ska skratta! (Markus Granseth)

Hur gör du för att vara effektiv på arbetet? #blogg100

Dag 61

Satt idag på jobbet och stirrade på ”att-göra-listan” som hade alldeles för många punkter. Några av dem var små irriterande saker som jag borde göra bäst i att snabbt åtgärda. Samtidigt visste jag att den mentala energin jag har på morgonen bäst används till de tyngre problemlösande punkterna. För det har jag ju läst mig till.

När dagen sedan närmade sig sitt slut hade jag kapat listan med några punkter, men naturligtvis hade det ju också tillkommit lika många punkter.

Och den där stora insatsen – ska jag egentligen inte hugga upp den i flera, mer hanterbara bitar? Enligt Scrum. Enligt uttrycket som har blivit modernt om att elefanten bara kan ätas en bit i taget (typ så).

På cykeln hem fortsatte jag fundera över hur jag bli mer effektiv. Jag hade avslutat dagen med att skriva och då lyssnade jag på Beethovens samlade symfonier i mitt halvdåliga headset som tillhör telefonen. Hörde om lurar med aktiv brusreducering – det är nog svaret på alla mysterier! Om jag bara hade ett par sådana lurar skulle min koncentrationsförmåga och därmed min effektivitet skjuta i höjden. Jag lutar mig mot denna undersökning.

Vad är stil? #blogg100

Dag 57

Igår kastade jag en del stenar i glashus. Typ. Jag ställde mig på samma sida som Diana Vreeland och några andra stilikoner och var lätt hånfull över ett populärt samtida varumärke som gillar sin logotyp.

Det är dags att göra en pudel. Att komma ut ur garderoben och erkänna:
– Jag är total väskanalfabet.

Jag kan inte se på en väska om den är dyr eller billig, mer än på skinnkvaliteten. De väskor jag har haft har jag använt som just – väskor, på kollektiva transportmedel, på längre resor, på pakethållaren. Jag har använt väskorna att ha grejer i, för att jag har behövt att frakta dessa saker från A till B. Jag läser mycket så ofta ligger det en bok i väskan. Kort sagt, mina väskor slits. Jag förnyar inte väskgarderoben förrän det är absolut nödvändigt.

Ibland önskar jag att jag förstod litet mer om väskor. Det verkar viktigt. Men det går inte. Jag är nog inte väskanalfabet bara, jag är väskdyslektiker. Om jag vore en riktig kvinna med stil skulle jag få fladder i mellangärdet av följande bild:

kelly — Kellyväskan flankerad av Grace Kelly och furst Rainier av Monaco.

Men icke.

Å andra sidan verkar det som om de som säger sig vara väskexperter har en släng av väskanalfabetism ibland. Jag hörde att på någon auktion på Bukowskis där det såldes Chanel-väskor kunde riktiga experter se att någon av väskorna var en påtaglig kopia, vilket de unga ”experterna” på Bukowskis absolut förnekade. Och en som ville se litet bättre ut med hjälp av en Chanel-väska hade inte egen kunskap att sålla det äkta från det falska utan köpte kejsarens nya väska.

Är Hollister ett fotbollslag? #blogg100

Dag 56

Nej. Det kan man väl omedelbart konstatera. Diana Vreeland, Grace Kelly och Audrey Hepburn skulle hellre dött än tagit på sig ett plagg där en enorm logotyp var det enda som syntes.

Skulle man visa ett kort på vilken högstadieklass som helst från 2013 för en person från 60-talet skulle den nog fråga sig vilken sport denna grupp ungdomar ägnar sig åt. För uppenbarligen tillhör de ju ett lag som heter ”Hollister”.

Att stora, blaffiga logotyper har gått från att vara ytterligt vulgärt till att vara var mans statussymbol är intressant.

Det får räcka för idag. Jag avslutar med ett kort på ett kusinbarn som hade rätt sorts kropp för att förkroppsliga Hollister.

Om en samtida hjältinna, Lotta Olsson #blogg100

Dag 54

Det går långsamt i huvudet idag. Därför får jag ta och lyfta fram en kvinna som måste läsa fortare än vi andra….. ja, just det, ta något som du gör riktigt snabbt. Inte ens en uschel metafor kunde jag få ur mig idag.

Naturligtvis pratar jag om Lotta Olsson som varje lördag i Dagens Nyheter har en hel sida till sitt förfogande, där hon helt får bestämma tema och presentera 8 läsvärda böcker. Nu senast var temat ”Familjen”. Annars har det varit deckare, skräck, science fiction, den nya sortens genre som vänder sig både till ungdomar och vuxna och en hel del annat. Varje tema, varje genre tas om hand med respekt, hur illa andra än tittar på genren eller temat. Ja, just det, en gång ägnades hela sidan åt de förkättrade Harlequin-böckerna. Som jag i min snobbism inte ens tittar åt när jag ser bokstället på Willys.

Det intressanta med Lotta Olsson är hennes respektfulla behandling av genrer som vanligtvis inte ens berörs i dagstidningarnas kulturdelar och att hon också närmar sig ”finlitteratur” med samma uppskattning och angreppssätt. Hon visar respekt samtidigt som hon kräver att böcker ska vara läsvärda och här visar hon ingen mannamån, lika för alla är det som gäller.

Vi verkar dela ett flertal läsupplevelser: Pella-böckerna, ”Väggen” av Marlen Haushofer, Övärlden-sviten av Ursula K LeGuin (med särskild vikt vid de två sista; ”Tehanu” och ”The Other Wind”) för att nämna några. Ej att förglömma den korta, korta science fiction-novell som hon refererade till för någon månad sedan – just den gav mig en ”sense of wonder”, den känsla varje hängiven science fiction-författare är ute efter att skapa hos sina läsare.

Jag tror att populärkulturen ofta har viktiga saker att berätta om oss och om vår samtid. Bara man orkar lyssna och plöja. Då är det bra att man fortfarande är i slukaråldern fastän man fyllt femtio. Som Lotta Olsson och jag.

Tidsresor är möjliga #blogg100

Dag 51

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=muMcWMKPEWQ?list=PLDE1A20C5F68E132D&w=560&h=315]

Nu behöver jag inte längre önska att jag kunnat se det där avsnittet av Top of the Pops när David Bowie och Mick Ronson sjöng ”Starman”. Jag behöver inte gräma mig över att jag var några år för ung och att jag föddes i fel land. Nu kan jag se avsnittet. Om och om igen. På Youtube.

Science fiction. Double feature.

Mer om hållbar konsumtion. Kanske. #blogg100

Dag 44

Jag har använt mig av ordet ”kanske” i rubriken här på bloggen några gånger. Det är inte så lyckat. En rubrik ska väl vara full av självförtroende och klatschigt basunera ut det man sedan skriver om. Men jag tycker jag kan kosta mig på ett och annat felsteg. Kanske (!) de där misstagen som leder mig framåt.

Jag har tidigare i bloggen uppmärksammat att IKEA har gått med på att konsumenterna som kollektiv inte tror att att jorden kommer att överleva om vi fortsätter med slit-och-släng-attityden och -beteendet. IKEA har lierat sig med Blocket och skapat en andrahandsmarknad för IKEA-möbler.

Och nu har vår andra stora exportör H&M börjat agera. Än så länge har de bara skickat ut pressmeddelanden, låtit butikspersonalen sätta på sig gröna t-shirts med tryck och ställt upp återvinningslådor i en del butiker. Jag har inte sett några annonser. Läs mer här. I all korthet handlar det om att du som konsument kan lägga påsar med använda kläder i kartonger som finns utplacerade i en del butiker. Kläderna återbrukas, återvinns eller används som bränsle. Du får lägga vilka kläder som helst i påsarna (funkar bra med Lindex och mormors skräddarsydda dräktkavajer om några sådana finns i släkten). Du får begränsa dig till två påsar dagligen och i gengäld, förutom litet lättare samvete, får du rabattcheckar att använda på H&M.

Jag vågar inte riktigt applådera, jag väntar på att få veta att återvinningsföretaget de anlitar använder barn som sorteringsarbetare eller att de stoppar alla kläder de får in i värmeverkens ugnar. Men, so far, so good.

Travel often #blogg100

the_holstee_manifesto — The Holstee manifesto

Dag 33

Var på några seminarier på en mässa om Online marketing och e-handel i Kista. Deeped Niclas Strand och Sarah Larsson Bernhardt sa åt oss att våga. Utan kreativitet kommer ingen att lyssna. Utan kreativitet kommer ingen att komma ihåg oss eller våra budskap.

Det som är på bilden är the Holstee Manifesto. Litet carpe diem-varning men ändå – jag blir upplivad och vill köpa deras halvrosa (ingen färg jag tror att jag passar i) t-shirt bara för att det står litet snyggt ”Always ask why” och för att det är Holstee som har gjort den. Och jag ska nog slå mig lös på den svarta lilla plånboken också. Den är gjord av återanvända plastpåsar. Tillverkad i Indien.

Travel often. Getting lost will help you find yourself.