Det behövs fler Nike, Jonas och Susanna #blogg100

Dag 83 och inlägg 85

Det hade varit en fattigare vår utan ”Bästa Beatrice Ask” och utan Nike Markelius berättelse inifrån utförsäkringen.

Att vara nio och bestämma sig för att bli klassens plugghäst, världens bästa ögontjänare. Allt går enligt planerna och det är bara när vi har vikarie som någon automatiskt utgår från att vi är klassens bråkstake.

Att vara tolv och åka in till Mega Skivakademin för att provlyssna cd:s och varje gång vi kommer dit så börjar väktarna cirkulera som hajar, de pratar i walkie-talkies, de förföljer på bara några meters avstånd. Och vi försöker spela normala, vi anstränger oss för att använda ett maximalt okriminellt kroppsspråk. Gå normalt, Beatrice.

Två citat från Jonas Hassen Khemiris text som gav rasismen gestalt.

Hon vred sin dator så jag kunde se skärmen, där de staplade meningarna visade sig. Nu blev hon med ens blaserad och oengagerad, pekade på det som stod och kommenterade det mekaniskt. Dina dagar är slut. Du är utförsäkrad. Du uppfyller inte ett nytt villkor. Du är i ett nytt program nu. Vi kräver yrkesbreddning. Hon skrollar och öppnar rutan med min handlingsplan. Fnyser genom näsan.

– Du har ju inga meriter. Du blir nu kallad till ”kompletterande aktör”. Där ska du delta aktivt på heltid. Du kommer sedan att bli placerad i sysselsättning. Också det på heltid. Inom annat område än kultur.

Kraften, värdigheten, människo­varandet rann ur mig.

Och detta var ett utsnitt från Nike Markelius historia om att vara i stadiet innan Fas 3 och om att hamna i ”åtgärder”.

Hade inte Jonas och Nike arbetat med att hitta sitt språk hade de aldrig kunnat åstadkomma det de gjorde med sina texter. Nu gav de ny energi till debatter som borde föras vid fikaborden men som kidnappats till tv-debatter och politiska arenor. För både rasism och utförsäkring kom närmare i och med deras gestaltning.

Eftersom jag just nu lyssnar på Susanna Alakoskis ”Håpas du trifs bra i fengelset” måste jag bara få med henne också. Det hon skriver om gör hon angeläget. Jag kommer att skriva mer om boken, den är värd många ord. Kom på att jag också måste lyssna om igen på hennes sommarprat från 2007. Det är angeläget, argt, välformulerat, renons på publikfrieri och lättköpta poänger, uppfriskande och tillnyktrande som ett bad i en iskall insjö.

Sälj en grej med en tjej, del 1 #blogg100

Dag 78 och inlägg 80

Trodde att jag skulle behöva pliktblogga idag.
Trodde att jag skulle få bloggpanik idag.

Men världen runtomkring i sin godhet förser mig med inspiration.

Se bara:

strandvagen1red
En ny restaurang på fashionabel adress skapade ”storm” i sociala medier. Och jag är inte sen att hänga på.

 

aeroflot
En balettflicka hänger ju självklart ihop med ett flygbolag.

 

Suzuki
Är det bättre med en man som klär ut sig till en töntig tant än en tjusig kvinna?

Reklamen kostar mer än vården #blogg100

Dag 76 och inlägg 78

Nu lekte jag kvällstidningsrubriksättare – ville få till en klatschig ögonfångare.

Läste förnuftiga Råd och Rön, nr 4/2013, som innehöll en bilaga om konsumenträtt. Ett avsnitt handlade om reklam och påverkan. I en faktaruta stod det:

66 miljarder spenderas årligen i Sverige på marknadsföring, reklam, mässor, sponsring med mera. Det är mer än statens kostnader för hälsa, sjukvård och social omsorg: 62 miljarder.

Jag kackar i eget bo och slänger stora stenar i glashuset när jag blir upprörd eftersom mitt arbete handlar om att kränga och påverka. Men låt mig hållas ett tag till.

Jag försökte sätta igång ett upprop om bättre bilder i reklam för ett tag sedan. Jag ville sätta igång det för jag tyckte inte jag såg några bra bilder i reklamen omkring mig, bara slentrianmässigt valda, ointressanta utfyllnader. Uppropet har inte blivit till någon stormvåg, precis. Men tanken på uppropet fick mig också att börja titta på själva reklamen litet närmare. Det blev en riktigt tråkig historia. Det känns som om vi är tillbaka i 60- och 70-talens masskommunikationsyra. ”Köp, köp, köp”. Produktbilder och priser. Hemelektronik, sportkläder, bilar, resmål och vin. Det är det jag ser i tryckt media. TV-reklamen är inte så mycket bättre.

Det märkliga är att detta sker samtidigt som ”alla” pratar om att bygga varumärken och arbeta med storytelling. Jag får inte ihop det hela.

Om reklamen är ful, trist och störande – är det OK att den kostar mer än vård och omsorg?

 

 

Ytterligare ett feministiskt inlägg #blogg100

Dag 73 och inlägg 75

 [youtube http://www.youtube.com/watch?v=d6xZRaITLgk&w=560&h=315]

Hon är rolig att lyssna på, Sheryl. Hon kan många retoriska knep. Se till att titta/lyssna när tredje minuten går över till fjärde, då levererar hon något riktigt roligt. Och extremt tänkvärt.

Pojkar, pojkar och böcker, böcker #blogg100

Dag 73 och inlägg 74

Många pojkar läser en hel del. Gärna böcker om historia. Helst om andra världskriget. De läser också fantasy och science fiction. De är ofta bättre läsare än sina lärare då det gäller läsförståelsen av texter i videomanualer och dataprogram.

Så skriver Gunilla Molloy, docent i svenska vid Stockholms Universitet i en artikel i DN på kvinnodagen, den 8 mars. Det hon skriver är verkligen läsvärt, men det är ganska docerande och akademiskt, så här ger jag en snabbversion i min tappning:

  • Att vara pojke betyder bland annat att absolut inte vara flicka.
  • Att läsa skönlitteratur och att prata om skönlitteratur tillhör flicksfären.
  • Det betyder att det inte går att vara pojke och läsa och prata om skönlitteratur.
  • Att läsa skönlitteratur ger övning  i att sätta sig in i andra människors tankar, känslor och liv. Människor som lever under andra omständigheter än man själv.
  • Förmågan att leva sig in i andra människor är en viktig byggsten i en demokrati.

Gunilla Molloy avslutar:

I ett land som hävdar demokratiska värderingar måste dess medlemmar kunna lyfta sig ur invanda mönster och föreställningar. I ett sådant samhälle skulle läsning av skönlitteratur inte behöva skilja könen åt, utan i stället förena dem i samtal om hur andra människor tänker, känner och lever.

Kort sagt, pojkar, killar och män – sätt er och läs en bok så att era kompisar och barn fattar att även den manliga hälften av mänskligheten gör sådant. Prata om böcker ni gillar och ogillar. Nu vet ni ju att förutom att ha roligt gör ni en insats för demokratin och mänskligheten.

Fånge i mitt eget nät #blogg100

Dag 69

Fan ta mig för att jag antog utmaningen om att blogga i hundra dagar. Och fan ta mig för att jag är en duktig flicka. Och fan ta mig för alla dessa skuldkänslor som kommer att jaga mig om jag inte bloggar i hundra dagar. Och fan ta den där elaka smådjäveln på axeln som bara väntar på att jag ger upp en dag och som då ska skrocka rakt in i örat:

– Ja, det visste jag väl att du inte skulle kunna fullfölja ett sådant projekt.

Vem bryr sig?
Som de små liven säger nuförtiden.

 

Vissa dagar behövs Hanna H litet extra #blogg100

Dag 67

Det har inte varit någon supervecka för jämställdheten.

Ta det här med att modellagenturer har raggat nya modeller utanför en anorexiklinik.

Och att Lena Nyman kämpade hela livet med de ätstörningar som Vilgot Sjöman så fint hjälpte på traven och de manliga filmkritikerna eldade på. Läs i dagens DN, kan inte se att den artikeln är utlagd på nätet. Om du inte hinner köpa DN idag, så titta i fikarummet imorgon eller släng ut frågan på Facebook om någon kan scanna artikeln och mejla. Väl värt besväret. Förvänta dig att bli arg.

Tur ändå att Hanna Hellquist finns och att hon ledde mig till Instagram-kontot ”Kvinnohat”. Den som äger kontot är en väldigt balanserad människa (antagligen kvinna) som visar på förtinglingandet av kvinnokroppen och det hat som riktas emot oss som kollektiv. Vad jag tyckte var en väldigt roligt begrepp för meningslöst användande av kvinna i reklam: ”sälj-en-grej-med-en-tjej”. Säger allt, eller hur?

Gör något åt din Klout #blogg100

Dag 65

klout
Mina ”moments” med det som engagerade mest i mitten

Ett av mina mindre problem i tillvaron är min Kloutscore. Fast ibland tänker jag på Klout och undrar vad Klout ska vara bra för. Så dyker det upp någon artikel eller tweet som handlar om att Kloutscoren kommer att bli värdefull i rekryteringssammanhang i framtiden. Fast de artiklarna och tweetsen brukar få rejält mothugg. (läs vidare här och här och här och här)

Fast så skrev jag något på Facebook här i veckan som fick så många fler gilla än vad mina vanliga postningar brukar få och det påverkade min Kloutscore. Vad var annorlunda med den då?.Och nu vet jag:

den innehöll kärlek och positiva känslor!

Sådant ska hädanefter bli min melodi. Vad tror ni, kära läsare om att slänga in några smileys och animerade hjärtan också? Nej, förlåt, nu var jag ironisk. Min kärlek till världen var äkta och det var härligt att få en massa gilla tillbaka.

Men då väcks frågan – varför kallas knappen för ”gilla”? Kan vi inte döpa om den till ”sympati” så att den kan användas när man behöver den som mest, när man postar om sin olycka?

Tjuvlyssnat om förstadejter #blogg100

Dag 64

Den där högerspalten på Facebook pågår ju hela tiden, meddelanden strömmar om att någon lyssnar på det på Spotify (O, huga, har han så usel musiksmak!), om att någon tittar på detta på Netflix (Men, hallå, är det inte kontorstid nu?!?), om att någon annan har tryckt på ”Gilla”-knappen för en bild – ja, ni vet, ett ständigt flöde som man ser men ändå inte noterar. Och så var det något i en kommentar som gjorde att jag måste titta in på hela tråden. Det var ett gäng herrar, inte alls av någon yngre sort, som skämtsamt skrev om förstadejtentest. Det handlade helt enkelt om saker att göra, att kläder att ha på sig, att presenter att ta med som testar personen på förstadejten. Går hon/han med på att ses en gång till efter denna prövofyllda förstadejt, då är intresset på riktigt. Lyssna och lär:

Cykel med pakethållare

Alladinask

Ed Hardy-t-shirt

Sunkrestaurang

Träningsoverall

Dela notan

Ta med din mamma

Prata om din depression

Vid eventuell hemgång – se till att ha ”Guns & Ammo” samt ”Slitz” framme och sätt på mysmusik av typen Rammstein och Prodigy

Och idag spreds denna roliga video på samma tema. Men från en kvinnlig synpunkt:

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152738410625570&set=vb.634645569&type=2&theater

PS. Osökt kommer jag att tänka på sådant vi diskuterade på den tiden när jag var på banan. Vilka killar man skulle vara något skeptisk till. Bland annat var det sådana som hade hela sin skivsamling i strikt alfabetisk ordning. Hade de sedan Flora i kylskåpet så var idé att genast lägga benen på ryggen. DS.

Verifierad av MonsterInsights