analys - Issadissas blogg

Förtroende är den nya tidens kapital #blogg100

De senaste månaderna har jag fått besök. Människor från Ukraina, Bretagne i Frankrike och Alicante i Spanien. Människor jag inte alls känner som sover i min lägenhet, äter frukost i mitt kök och som använder mitt wifi. Jag vågar släppa in dem för de har profiler på Airb´n´b som länkar till profiler på Facebook. Jag vet att de finns, att de heter det de heter, jag vet ungefär var de bor och jag kan läsa mig till i recensionerna att de är snälla människor som uppför sig som folk ska.

Jag är ju varannan-veckas-förälder och varannan vecka är det bara jag som huserar på de 80 kvadrat där vi bor. Istället för att operera in ett chip som vissa i social media-svängen gjort för att visa att de inte bara snackar utan att de faktiskt också agerar, så visar jag att jag menar allvar med att tro på den kollaborativa konsumtionen genom att finnas på Airb’n’b. Både som värd och som gäst.

MEN. Jag vågar alltså släppa in dem för jag fått förtroende för dem. De vågar bo hos mig för att de har fått förtroende för mig. Via det som finns i sociala nätverk om dem och mig och via recensioner/rekommendationer av dem och mig.

Väldigt få av oss bor längre i mindre orter där ”alla känner alla”. Men vi längtar ändå efter att känna förtroende för människor, fast ofta vågar vi inte det. Därför försöker vi hitta sammanhang i städerna där de flesta av oss bor. Sammanhang där vi känner oss hemma; i klubbar, föreningar, arbetsplatser, stamställen. Men nu har möjligheten att hitta sin by blivit verklighet igen utan att du behöver flytta ut på landet. För byn finns på nätet. Där går det att hitta sin gemenskap där ”alla känner alla”. Och vi kan låta vår önskan att lita på människor blomma upp igen, för nu är det möjligt att ha förtroende, för det har kommit en ny sorts social kontroll. Låt mig i den här bloggposten få fortsätta ropa halleluja så får jag återkomma till baksidan litet senare.

Jag tror att jag stannar här för idag och återkommer om några veckor. Jag avslutar med en kedja av ord som jag tror innehåller kärnan när det gäller att förstå samtiden och hur den starkaste påverkan sker:

Förtroende – trovärdighet – autenticitet – rekommendationer – nätverk

Behöver ni någon med extrem trovärdighet, om jag inte lyckats med mitt uppsåt att övertyga, så lyssna på Rachel Botsman som är en TED-talare.

[ted id=1572]

Tillbaka

blandat20102011 105 — Stirrat in i evigheten.

Att inte delta i sociala medier är som att sluta prata, sluta umgås med människor. Men det är också som en retreat, en möjlighet att hitta sitt inre samtal, de där tunna rösterna som har svårt att höras annars. Så min ”vita tid” utan sociala medier kommer jag att skriva mer om. Men idag blir det en lista för att göra det enkelt.

Saker jag insett när jag avstått från sociala medier:

Jag måste inte producera nya blogginlägg hela tiden för att ”tillfredsställa publiken” – jag har en jämn tillströmning av läsare.
MEN de inlägg som drar mycket publik är recepten. Sic! Jag som vill gå till historien för mina berättelser och insikter.
Murakamis triologi ”1q84” är helt makalös.
Det är kul att träffa folk på riktigt.
”The invention of lying” är en riktigt, riktigt intressant film, mer som ett tankeexperiment än som en filmisk berättelse.
”Aliens” slår det mesta. ”WWERD” kan vara bra att ständigt ha i tankarna. Närhelst en möter obehagliga typer eller situationer. (What Would Ellen Ripley Do, alltså).Det betyder inte att alla situationer och typer ska mötas med eldkastare, det kan betyda både omtanke (flickan Newt och katten Jonesy) och list (robotlastaren vs Alien).
Podcasts. Vilken guldgruva. Men det krävs guider för att hitta rätt. Det finns ganska mycket flamsigt trams och flåsigt innehåll utan substans, men också djup kunskap och hisnande infall.

Helt klart så har jag samlat på mig massor med inspiration för kommande inlägg. Stanna kvar för nu är jag tillbaka.

Spaning och julklapptips. Nedräkning.

Några nutida fenomen och deras utvecklingskurvor

Två dagar till julafton. Tre dagar till radioskugga. Jag tänkte invänta mina födelsedagshälsningar på Facebook (jag delar födelsedag med Jesus och Annie Lennox, sa jag förr i tiden) och sedan börjar den vita månaden.

Men. Julhetsen är väl som värst nu. ”Har jag köpt rätt julklappar?” ”Kommer granen att barra redan innan jag tar in den från balkongen?” ”Glömde jag kanelen i pepparkakorna?” ”Har jag saltat köttbullarna för hårt?” ”Borde jag inte använt sill från tunna istället för 5-minuters-sillen?” ”Kommer Michael Kors-väskan att vara passé redan i sommar?”

Den enda fråga jag kan svara på är den sista. Nej, den kommer inte att vara passé, men å andra sidan kommer den inte att kännas särskilt het eller edgy heller. Kolla mina spaningar om Michael Kors och andra varumärken.

Vilket osökt för in mig på hur vi bygger våra liv, våra existenser och identiteter med varumärken. Att det är en väldigt stor skillnad från bara tjugo år tillbaka i tiden.

– Är du också Filippa K-tjej? sa en av våra konsulter till mig eftersom vi hade likadana jeans.

Är jag det? Jag köper en del kläder därifrån, men betyder det att jag är en Filippa K-tjej? Vad är en Filippa K-tjej? Vad kännetecknar en Filippa K-tjej? Jag har mina aningar, men de lämnar vi därhän. Det intressanta är språkbruket och hur ett varumärke används för att definiera oss.

(Fast det är klart – redan för 35 år sedan kallades en tjej i min bästis klass för Gucci. Hon var verkligen före. Eller de omkring henne som gav henne namnet.)

Nu måste jag knyta ihop den här säcken som är fylld till bredden med spretiga julklappar. Och det gör jag genom två rekommendationer:

1. Spela Logo Quiz i helgen och förundra och förfära dig över hur mycket skräp du har i hjärnan som har med varumärken och dess symboler att göra. Vill du bli än mer förfärad – låt dina barn och barnbarn spela spelet.

2. Strunta i att köpa den sista julklappen som ändå bara skulle köpas på rutin och utan inspiration eller känsla. Lägg pengarna i några EU-migranters sladdriga pappersmuggar istället, köp en termos och gå med i Termosprenumerationen eller skänk pengarna till Stockholms Stadsmission, Läkare utan Gränser eller annan välskött organisation. (Vågar man skänka till Röda Korset nu? Jag är fortfarande skeptisk.)

Ps. Å. Någon som frågar efter kurvorna i bilden högst upp. Javisst. Shabby chic är lika med svennigt nu. Surdeg har införlivats med mellanmjölken och javisst, det var ju mustaschkampen i november men annars fortsätter skägget sitt intåg i svenska folkhemmet i lugn takt.

Frågelådan är öppen!

Stiftelsen .se ger varje år ut årets roligaste bok: Svenskarna och Internet. Jag älskar Internet och jag älskar statistik – bingo! För några år sedan började de skriva om bloggandet och att det var just bland tjejer i skolåldern som det var ett stort fenomen. Jag började titta in på en del bloggar som skrevs av 12-15-åriga tjejer. Som sociologisk studie var det intressant. Självklart plockade jag upp en del inspiration där. Vissa format för inlägg är smått geniala. Jag tänker inte på poster av typen ”dagens outfit” eller ”jag myser med min hund” eller ”BFF” utan på det här med frågelådor.

En dag skriver bloggaren om att ”det har kommit in frågor till mig, har ni några fler, så mejla eller skriv i kommentarerna” och några dagar senare är det dags för svaren. Gärna i ett videoinlägg.

Närvaro. Trovärdighet. Äkthet. Autenticitet. Kontakt nästan på riktigt. Nästan nakenhet.

Det var också då jag förstod att läsekretsen när de gällde många av de här bloggarna var ganska snäv eftersom en del av frågorna var av typen:
– vilka killar i 7C tycker du är snygga?

Oj. Jag gjorde visst en typisk Issadissa – en lång inåkning. För att egentligen säga att NU, nu är det dags för frågelådan här. Jag väntar mig inte en störtflod av frågor, så jag kan börja med några själv:

– vilket är ditt bästa vegetariska recept?

– tre saker du skäms för.

– snyggaste killen på jobbet?

– pryl du inte kan vara utan?

– måsten på julbordet?

– dold talang?

– bästa plagget i garderoben?

– tre saker vi kommer att höra mer om 2015.

– kommer du att bli frisk?

Som sagt: frågor i kommentarerna eller till min mejl issadissaissadissa@gmail.com

Hela hemmet består av "calls to action" #blogg24

Om någon inte har förstått det hittills så jobbar jag till vardags med digital kommunikation, det vill säga hemsidor och liknande. Och för oss som jobbar med sådant finns det magiska ordet optimering. Det betyder att våra digitala ansträngningar ska utmynna i att besökarna på våra hemsidor gör som vi tänkt, det vill säga trycker på rätt knapp, skickar in sina kontaktuppgifter eller köper mer än de tänkt från början. En knapp som det står ”köp” eller ”jag vill ha nyhetsbrev” på är en så kallad ”call to action”.

Imorse när jag vimsade runt i lägenheten i jakt på energin såg jag helt plötsligt vårt hem i det digitala ljuset – överallt lyste det knappar som det stod ”handling” på. Men istället för ”köp” står det ”plocka undan”, ”damma”, ”vik ihop”, ”gå igenom”, ”sortera”, ”hacka”, ”koka”, ”baka”, ”släta ut”, ”pynta”, ”rengör”. Hemmet är värre än en riktigt dåligt gjord hemsida, helt enkelt. Det lyser och blippar och rör sig överallt! Det ropas som vore jag på marknad i Fjärran Östern. ”Här!”, ”titta på mig!”, ”kolla, kolla!”. Egentligen med versaler och hundra utropstecken. Allt sådant vi hatar i den digitala verkligheten. Men i köttvärlden är det vardag.

Inte konstigt att jag måste åka till det hyrda huset på landet för att vila. Min enda ”call to action” där är: ”få upp värmen och håll den uppe”.

Så genom att jag har ett hyrt hus att fly till kan jag då och då optimera tillvaron. Men hur i helskotta ska jag fixa till den eländiga vardagen så att hemmet blir optimerat med tydliga ”calls to action”? Finns det några särskilda konsulter för optimering i hemmet som tänker som en SEO-konsult? HJÄLP!!!!

Målgruppen alla vill åt

sensommar_och_vässarö 036 - Kopia — Hellre dö än ses i dessa pajaskostymer.*

Strunt samma om de är curlade och omöjliga att ha på en arbetsplats – vi vill åt dem! De simmar runt i konsumtionssamhället med digitalismen i blodet, de navigerar mellan varumärkena och pratar redan i tonåren om sig själva i termer av ”branding”. De har inflytande över (styr?) sina föräldrars konsumtion, de har egna pengar, de uttalar sig med tvärsäkerhet både på bussar, caféer och i sociala medier. Generation G. (Födda på 90- och 00-talen).

Vad måste vi veta för att kunna påverka dem eller sälja till dem?

– de tänker och läser inte, de tittar och känner

– våra invanda mediebegrepp är obsoleta – de saknar helt relevans. Vi måste hitta nya, bättre, relevanta begrepp

– allt handlar om trovärdighet

Vad betyder det här då?

Begreppet ”sociala medier” (så som vi hittills använt det) är inte användbart. Alla medier är sociala i Generation G:s värld. Eller så är inga medier sociala. Alla medier är lika. Att titta på vanlig tablå-TV med familjen kan vara avsevärt mer socialt än att leta spelklipp på Youtube, kan en från Generation G tycka. Så varför prata om ”sociala och osociala medier”, ”nya och gamla medier”, ”digitala och analoga medier” – begreppen saknar innehåll, saknar användbarhet. Vi som jobbar i kräng- och påverkanssfärerna måste ta oss loss från de gamla begreppen eftersom de är obsoleta och kommer att få oss att tänka fel. Och därför ta felaktiga beslut och ge dåliga råd. (Jag har skrivit om min skepsis när det gäller mediebyråernas begrepp och analyser för några år sedan.)

Generation G är en generation som tycker att det mesta ska vara underhållande. Det betyder inte alls att allting måste vara roligt eller skrattretande, utan snarare att det Generation G intresserar sig för, stannar vid och tar in måste ha emotionell relevans. Vi tar det en gång till, nu med versaler: EMOTIONELL RELEVANS. Det som tas in, konsumeras måste alltså vara angeläget och det på ett känslomässigt plan.

Bilder och film vinner över text. (Ajaj, det gör ont att skriva det.) ”Varför ska jag läsa när det går att titta?”

Vem som säger vad spelar en enorm roll. Att bygga trovärdighet är att skaffa sig ett kassavalv fyllt med social valuta. Ju längre bort ett företag/organisation befinner sig desto svårare är det att få Generation G:s förtroende. Högst trovärdighet har vi mammor. Trots allt. För vi är närmast.

(Det här var min mycket personliga sammanfattning av Katarina Graffmans extremt spännande dragning på Internetdagarna. Se henne prata kort om Generation G i det här klippet.)

* Bilden är drygt tre år gammal. Jag har tittat litet extra på Onepiece-märkets uppgång och fall (mest fall) tidigare.

Jag slänger in handduken. Imorgon.

generationG — Vad generation G kännetecknas av.

Var på dag två av Internetdagarna igår. Följde spåret ”Den digitala folkligheten”. Fick så många insikter och nya begrepp att beskriva det som händer omkring oss så att jag (särskilt Issadissa, förstås) gick i spinn. Så idag är jag trött. Och samtidigt är det ju dags att börja dra igång julenergin för några glöggmingel och julklappsinköp, sillinläggning och stjärnupphängning. Ja, ni hör ju vart det här barkar.

Dags att lägga band på Issadissa som ju helst vill blogga dagligen. Hon stirrar hätskt på ”den andra” som säger att ”det är bäst att vi skriver att det blir högst ett inlägg i veckan ett tag framåt”. Och så väser hon, Issadissa alltså, med sammanbitna käkar:

– Under tiden springer världen iväg och våra insikter bli vardagsmat och vi blir bortglömda och ingen vill någonsin mer läsa bloggen.

Jaja. Det är bara att inse att idag har jag inte samlat tankarna ordentligt, så insikterna och begreppen får anstå några dagar (en vecka!). Och med det lovar jag att ta det lugnt och att efter första advent återkomma med ett blogginlägg om Generation G – de som aldrig levt utan Internet. De som inte läser och tänker utan tittar och KÄNNER.

Kan lyckan bo i ett hus?

Hur kan det komma sig att lukterna stannar kvar i ett hus? Femton år efter att jag lämnat huset kommer jag tillbaka och lukterna för med sig minnen som jag inte visste jag hade. I femton år har andra människor bott och levt i huset. De har byggt om en del, de har bytt fönster, de har målat en del, de har diskat, tvättat och rengjort, de har bränt rökelse och eldat brasor. De har sovit och lagat mat och hängt sina kläder i garderoberna.

Ändå. Under diskbänken luktar det som förut. I städskåpet är lukten densamma. När jag låser upp huset och öppnar dörren välkomnas jag av huset med samma doft som då. Jag går in i verkstaden där duschen finns och förs tillbaka till augustimorgnarna 1996. Jag brukade gå upp tidigt för att dricka en kopp te och ta en dusch innan vi åkte in till sta’n för att jobba. Det var vackra morgnar, med sol och P1 i bilradion.

Jag har ju länge misstänkt att det här huset har en själ, att huset ÄR. Vi som har bott, har hyrt, har ägt, har egentligen bara fått tillåtelse av henne, Huset. Det är hon som bestämmer. Och lukterna är hennes. De har ingenting med den tillfälliga ägaren, hyresgästen att göra.

Vi som har fått hennes tillåtelse att vara där glömmer henne inte. Första dagen som hyresgäst i somras kom Pojken och sa att vi hade besök. Det var en man med son. De var på besök på skärgårdsön för att där skulle ett stort bröllop gå av stapeln och mannen och sonen skulle närvara. Men innan det var dags för balunsen behövde mannen ta sig till norra delen av ön och Huset. Han hade vuxit upp där. Han behövde visa Huset för sin son. Han kände igen henne. Även om olika ägare har målat litet, bytt ut något här och något där, så ser hon ut som hon alltid gjort. Och mannen med sonen gick därifrån glad, han hade fått träffa henne igen och han hade känt igen henne.

“Bad architecture is in the end as much a failure of psychology as of design. It is an example expressed through materials of the same tendencies which in other domains will lead us to marry the wrong people, choose inappropriate jobs and book unsuccessful holidays: the tendency not to understand who we are and what will satisfy us.” Alain de Botton, The Architecture of Happiness

Mjölklobbyn och kvargknarkandet

Det finns en PR-firma som länge berättade med stolthet att det var de som låg bakom lattetrenden. Det var de som snokat upp den i USA och som sedan kickade igång den här i Sverige med hjälp av barista-tävlingar och annat. Uppdragsgivare Svensk Mjölk. Mjölklobbyn alltså.

Men nu räcker tydligen inte vårt lattesörplande. Jag undrar om det är samma PR-byrå som ligger bakom kvargknarkandet som sker i parti och minut i varenda vrå av det svenska folkhemmet. Allt i proteinets tecken. För Protein Är Bra. På samma sätt som Kolhydrater Är Dåligt. (Att det sedan är massor med socker (Kolhydrater!) i de smaksatta kvargarna verkar vara helt underordnat.)

Det här hänger naturligtvis ihop med musklerna som ju är så intressanta just nu. Som jag ju påpekat i ett inlägg. Om ni nu inte vetat om det.

Och om ni inte visste att mjölklobbyn är en sjukt stark påtryckare så kan ni kolla in bilderna ovan som handlar om Oatly (uppfinnare av havremjölken) och hur det företaget hamnat i fejd med…… Svensk Mjölk (Mjölklobbyn).

Att muskler är intressant har naturligtvis plockats upp av ett trendanalysföretag som också vet att muskler byggs av Protein. Och att det är svårt att få avsättning för all mjölk som produceras och vad man kan göra av mjölken…… Ja, ni förstår. KVARG är naturligtvis svaret på allt.

Men hur kan de behålla det läskigt fula ordet? KVARG. Och nu finns det tillochmed DrickKVARG. Jag ryser.

(Om jag själv har ätit smaksatt kvarg? Självklart. Jag är ju också lätt att påverka. Och vill bygga muskler.)

Julklappsspaning

I god tid. Hör hör.

Vi kör väl igång med en graf från Google Trends.

Jag ska inte gnugga er i ansiktet med Onepiece. Jag har lagt till grafen över sökningarna på Onepiece (den gula kurvan) och den långsamma vandringen mot döden, med en kort återupplivning förra julen, som referens. Så ser det alltså ut för ett varumärke som är ”inne” en period bara för att sedan pratas om med skämskudden nära till hands. För, kära läsare, visst är det så att något som är riktigt hett i den ängsliga medelklassen alltid blir riktigt pinsamt tillslut.

Så. Glöm Hollister (den röda kurvan) i år. Om ni köper något från Hollister till jul lär ni behöva lägga plagget till Emmaus redan till midsommar. Senast. Antagligen redan till påsk.

Och Michael Kors (den blå kurvan). Det kommer säkert en puckel till julen. För nu är det klockorna som ökar, medan väsksökningarna dalar. Men rent allmänt när det gäller varumärket – se upp! Ett varumärke som pratar lyx men som beter sig som bling. Känns inte bra. Jag bäddar in ett klipp från Wall Street Journals sändningar:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=BwZb3WHiSZQ&w=560&h=315]