Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: resor (sida 3 av 3)

Avsiktsförklaring del 2. #blogg100

Dag 7

Jag tänkte att jag skulle skriva en lista över ämnen jag vet att kommer att beröra under de här 93 dagarna som återstår av #blogg100-satsningen. Sagt och gjort:

  1. kärleken till Internet
  2. de magiska orden
  3. böckerna, utan vilka livet skulle vara så mycket fattigare
  4. genusfrågor
  5. scouting
  6. sociala medier
  7. barn och ungdomar och sociala medier
  8. bildkommunikation
  9. fotografi
  10. alla människors rätt att hitta sitt uttryckssätt (därmed inte sagt att man har rätt att säga vad som helst)
  11. önskan att göra världen litet bättre
  12. mitt ambivalenta förhållande till nationalekonomi
  13. mat, recept och matupplevelser
  14. resor
  15. smultronställen i närområdet och längre bort
  16. arbetsplatser som arena
  17. storytelling
  18. ….och så kommer jag nog att klaga en del på usel och tjatig reklam, det är så svårt att hålla sig ifrån det

Verkar något alldeles urtråkigt?
Är det något jag glömt bort?

Salsiccia och annat gott – en enkel pastagratäng med snobbfaktor

Ricottan är viktig! Och glöm inte fänkålen.

Hämtat från Bill Grangers kokbok ”Bills’ Basics”, men jag har ändrat proportionerna och ingredienserna en smula.

8 salsiccia, råa (finns det med fänkål i – ta dem om du gillar smaken)
Olivolja
1 rödlök, skivad
3 vitlöksklyftor, skivade
1 tsk hel fänkål
1/2 tsk chili flakes
200 gr färsk spenat (gärna litet grövre blad)
500 gr pasta som gör sig bra i gratäng och att äta med sked
1 burk ricotta (250 gr)
En rejäl hög riven parmesan (100-150 gr)

Häll en skvätt olivolja i en stekgryta.
Lägg i rödlöken och vitlöken och en nypa havssalt och låt alltihop fräsa utan att ta färg i cirka 5 minuter.
Under tiden tar du ut korvköttet ur skinnen och delar det i mindre bitar – kladdigt och ganska kul.
Häll ner korvköttet i grytan samtidigt som du också har i fänkålen och chilin.
Låt allting steka tills korvköttet är genomstekt och har släppt en del fett.
Koka pastan samtidigt. Låt spenaten blanchera den sista minuten av pastakoket.
Häll av vattnet.
Blanda ihop pastan/spenaten och korvblandningen (om du är litet rädd för fett, ta upp korvblandningen med hålslev).
Klicka över ricottan i små, fina högar.
Strö på ordentligt med grovriven parmesan.
Låt stå i ugnen på 220 grader i 10-15 minuter. Tills det hela ser snyggt och prydligt ut.

Jag vill dela med mig av en plats

Den enkla men raffinerade buffén som besökarna på Insel Hombroich bjuds på. Gratis.

Utanför ingången till Insel Hombroich.

En sal på Raketenstation. Ett område med konstnärsateljéer och gallerier där, för inte så länge sedan, topphemliga och superfarliga raketer fanns. Riktade åt öster.

Jag återkommer med text, men nöjer mig med bilder och länkar idag. Delandet var det viktiga.

Och dessa tysta platser ligger i Ruhr-området, omgivet av Tysklands stora industristäder, ett spindelnät av autobahn-delar och, märkligt nog en hel del grönt.

Insel Hombroich

Raketenstation

Världens bästa hamburgare (så här långt i alla fall)

Dessertmenyn på White Trash i Berlin. Stilsäkert!
(personen på bilden har ingenting med artikeln att göra)

Här gäller det att hålla sina löften.

Jag har redan givit ett finfint recept på en hamburgerdressing som piffar upp vilken köttbit som helst. Och så utlovade jag även ett recept på världens godaste hamburgare. För även om hamburgarna är finfina på Pubologi i Stockholm, på P J Clarke’s i New York, på White Trash Fast Food i Berlin, på Byron i London och på Sporvejen i Köpenhamn så är de hemlagade som är gjorda efter följande recept absolut smaskigast.

500 g köttfärs
2 msk Worchestershiresås
2 msk Dijonsenap
1 pressad vitlöksklyfta
2 msk hackad koriander (är inte helt nödvändigt)

Arbeta ihop ingredienserna ordentligt till en smidig färs. Forma hamburgare. Stek eller grilla till tycke och smak. Servera med de tillbehör du tycker passar på din hamburgare.

Och som sagt – receptet är hämtat från Donna Hays kokbok ”New Entertaining.

En strategisk katastrof

Det är lika bra att inse faktum: jag kan inte blogga strategiskt. För vad är det de säger, de där bloggexperterna?

”Håll dig till ett eller ett par ämnen”

Hur skulle jag kunna det, när verkligheten ständigt bjuder på överraskningar och tankeverksamheten sätts igång av de mest skilda företeelser? Dessutom är ju sociala medier ständigt roligt, liksom mat och populärkultur och kläder är hur kul som helst ibland precis som scouting. Musik går ju inte att leva utan, inte heller böcker eller bra idéer.

”Uppdatera ofta”

Jojo, det vore ju finfint om man kunde ha en to-do-lista för livet som livet kunde hålla sig till. Men tröttheten slår till ibland, makalösa upplevelser exploderar, problem och utmaningar uppstår utan att man bjudit in dem till det, livet uppför sig inte som önskat, helt enkelt. Ibland finns massor av idéer och alltför litet tid, ibland finns varken tid eller idéer och, o, det finns ljuvliga stunder då det både finns tid, energi och hugskott som är förtjänta att utvecklas.

”Använd bilder”

Och just det gjorde jag inte här.

Tillslut hittade jag London

Den typiska utsikten från en typiskt Londonhotell inrymt i fyra sammanbyggda viktorianska hus.

Såhär i retrospekt känns det som om jag är uppvuxen i London. Eftersom jag ständigt längtade dit. Utom de veckor jag var där. Eftersom jag hela tiden jämförde livet jag levde i Örebro och Stockholm med semesterveckornas lyckorus i London.

Så gick åren och jag återvände inte. Jag reste till andra platser. Jag längtade efter andra saker. Men så kom jag tillbaka. Nästan trettio år senare. Husen står kvar. Gatorna böljar sig fram som förut. Jag hittar fortfarande i tunnelbanesystemet. Men det var något som var helt annorlunda. Staden såg ut som förut, tunnelbanan luktade som förut, men jag kände inte igen mig.

Förrän sista dagen när jag gick in på Marks & Spencer på Oxford Street. Då kände jag igen mig. Jag var hemma igen, i den där vänliga, nylonrosa, tedoftande, tegelklädda vardagligheten. Litet hade förändrats, jag blev kallad ”madam” istället för ”love” av de moderliga kvinnorna i olika åldrar bakom diskarna men det hade ju bara med mitt åldrande att göra.

Jag drack en ganska äcklig sojalatte och åt en härligt drypande varm toast med ost och champinjoner. Naturligtvis skulle jag ha valt te, det borde den snälla kvinnan bakom disken sagt mig, men jag hade inte riktigt landat i att jag faktiskt hittat fram till London. Efter att ha sprungit runt i en mondän kosmopolitisk stad på jakt efter den själ jag en gång fäst mig vid och som jag tillslut återfann.

Om några månader är det sommar men innan dess kommer orden

Röda Converse och Wanås. Bokskog. Jenny Holzers truismer. Gungorna. Marianne Lindberg-De Geers ljudinstallation.

En vanlig tysk hotellfrukost för fyra personer (varav en veteallergiker).

 

Jag börjar längta till sommaren. Men innan dess har jag mycket att skriva om. Vad är mest angeläget:

1. om mediebyråernas mumbojumbo-begrepp som räckvidd och tittare och ”du når…..”. Hur länge till kommer de att kunna föra oss mediaköpare bakom ljuset? Eller vill vi tro på dem?

2. att sälja sina saker på Blocket är en social verksamhet.

3. om det oavlönade men mycket tillfredsställande frivilligarbetet.

4. att ha en checklista för livet – är det möjligt?

5. fortsättning på följetongen om Kony2012.

6. om vardagen i största allmänhet.

Verifierad av MonsterInsights