Dags att erkänna, både för mig själv och för er, kära läsare.
Jag har mycket svårt för att demonstrera.
Jag är helt enkelt aktivisten som hatar att demonstrera. Det är med största motvilja jag går med. Jag gör det för att jag vet att min kropp räknas. Jag blir en till som visar på viljan att förändra, viljan att protestera. Jag går med för att jag räknas.
Efter en demonstration är jag trött i flera dagar, jag har gått utanför min bekvämlighetszon så dramatiskt att jag behöver återhämta mig rejält. Och detta trots att jag hade massor av meningsfulla samtal, med människor från ACT Svenska kyrkan och Svenska Kyrkans Unga, med flera av forskarna från Forskare för framtiden och så fick jag berätta för Lorna Gold att hon är en av mina idoler.
Ett tag nu har jag vetat att jag inte kommer att använda min person, min tid och min energi på mest optimala sätt genom att demonstrera eller delta i blockader eller andra aktivistgrejer. Men jag inser att jag verkligen kan göra nytta genom att använda mina kommunikationsfärdigheter. För en sak är säker – det är jättesvårt att leta sig fram till samlad information, det är krångligt och väldigt tidsödande att få överblick över de olika organisationerna och förstå hur jag som individ kan vara med och påverka. DÄR kan jag verkligen göra en insats. Även om Greta Thunberg är en superkommunikatör så är resten av rörelsen inte det.
Följ med mig – det kommer att bli åka av på en ganska guppig resa.
Och under tiden vill jag veta – vad är det just DU vill veta för att kunna engagera dig? Hur kommer just DU förbi klimatångesten (om du ha sådan)? Vilken typ av kunskap söker just DU?
