Hur en överlever livet. Issadissa delar med sig av sin visdom.

Kategori: feminism (sida 4 av 5)

Zlatan, svenska soldater dansar och mera fittstim – veckan i vinklat sammandrag

Är det jag eller sociala medievärlden som varit mindre energisk den här veckan? Zlatan och Volvo drog ju igång veckan på ett hyggligt intressant sätt. Men filmen var ju ett sådant hiskligt testosteronstint pekoral så den gick ju inte att ta på allvar. Vilken tur för Volvo och reklambyrån att de betalat Zlatan enorma pengar och att någon läckte om det så att energinivån kunde hållas uppe. Hyfsat. Men det var ju litet lamt att diskussionerna sedan kom att handla om var kronhjorten var filmad och om Zlatan badat isvak på riktigt. Rasism- och anti-rasism-pajkastandet blev det inte mycket med heller.

Då var ju de svenska pojkarna i Afghanistan mycket roligare.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=cbLwmUdee64&w=560&h=315]

Håhåjaja. Och Belinda Olsson fortsatte sin korkade rundvandring i samtiden. Jag behöver inte försöka uttrycka mig bättre än så, för som tur är finns det andra som tänkt och formulerat sig bättre. Läs krönikan ”Belinda Olsson, du har blivit en gubbe” från ETC.

För den som vill bli upplyft och känna sig stridbar kan jag rekommendera sajten feministapparel.com och särskilt deras kondomförpackning. En smart, snygg, självklar lösning.

gotconsent

Läs det finstilta

Veckan i hårt vinklat sammandrag

Om du inte hunnit vara aktiv i sociala medier den här veckan kan jag här ge ett sammandrag. Det är i högsta grad vinklat. Det utgår helt från vad jag fått i mitt flöde på Facebook och på LinkedIn. Och, ja, jag är feminist och extremt intresserad av sociala medier.

Belinda

Belinda Olssons framträdande i ”Fittstim – min kamp” har genererat en massa inlägg och en del krönikor (bland annat en väldigt bra av Maria Sveland). Jag satt och tittade /lyssnade på eländet (alltså första delen) på bussen, tunnelbanan och under promenaden till kontoret i onsdags. Jag bara undrar: vem är egentligen intresserad av Belindas egna funderingar kring feminismen? Det känns som om hon satte på sig en etikett i slutet av 90-talet och sedan har hon gått omkring som en annan syltburk med etiketten som börjat blekna och en dag vaknade hon och klistret hade nästan givit upp. DÅ började hon titta omkring sig och allt hon såg var mediafenomen. Och så satte hon snabbt likhetstecken mellan ”hen-dagis”, Femen-aktivism och nutida feminism.  DÄR började hon jobba.

Hennes utgångspunkt i första programmet var: ”om ”hen-dagis”, Femen-aktivism och vägran att avslöja ett barns kön är 2014 års feminism, då gillar jag inte längre feminism och då måste jag berätta om det”. För att backa upp sin egen inställning pratar hon med Ebba Witt-Brattström som också är trött i största allmänhet och med Martin Ingvar som gärna vill vara med i TV och berätta om hjärnan och så klipper hon in vad de säger som stöttar hennes besvikelse. Medan Gudrun Schyman som fortfarande är pigg, arg, retoriskt begåvad och tränad samt aktiv får begränsat med utrymme (hennes tal på Medborgarhusets trappa förra lördagen är retoriskt stiligt).

Så – hallå, hur intressant är Belinda Olssons ytliga betraktelse?

Tommy

Nästa inlägg är djupt feministiskt och skrivet av en man. Ett blogginlägg på en blogg som har funnits i ganska många år där en reklamman pratar om vardagen och tankar om nutiden. Och här i veckan fick han till det! Så pass att han hamnade i Expressen.

tommy_tempelman

Tryck på bilden så kommer du till blogginlägget

Jag kan inte annat än applådera. Jag var en av dem som delade inlägget och förde det vidare. Det är välskrivet, smart och dramaturgiskt snyggt. En inspiration för oss andra som vill nå ut och nå fram.

Naturligtvis blir jag betänksam över att det ska vara en man till att skriva detta. Jag undrar, lätt självkritiskt om det är så att jag med lättare knapptryckningar delade hans inlägg just för att han är man. Och då verkar jag ju inte så mycket rabiat feminist som om jag delat ett inlägg av Maria Sveland eller så. Det blir helt enkelt litet mer rumsrent och jag kanske inte stöter mig med kollegor och andra bekanta som tycker att det är trevligast om livet helt enkelt är litet trevligt. Parentes.

Kraftwerk

Och så Kraftwerk såklart. Många selfies med 3-D-glasögon i flödet. Vuxna människor som stoltserar med att de lyckades få biljetter. Märkvärdigt få som berättar om upplevelsen.

Veckans favorit

Det var en tråd, väldigt privat som började med en uppmaning att dela med sig av doftminnen. Den blev inte så lång tråden, men den var full av längtan och hopp och gemensamma upplevelser. Och den fick mig att tänka med näsan. Blommande hägg, regn på solvarm asfalt, kokkaffe utomhus på morgonen, pepparkaksbak, vitsippsbacke, blöta löv i svampskog.

Vilka bilder! #blogg100

Dag 93 och inlägg 95

Den här veckan kan man utnämna till en riktig skitvecka när det jämställdhet i reklam. Eller kanske en höjdarvecka beroende på hur man ser det. Skitvecka för att man fått se så ohyggligt många exempel på att sexismen lever och verkar må väl. Höjdarvecka för att så många människor ändå reagerar.

americanapparelamericanapparelman

 

 

 

 

 

 

 

Så här kan det se ut på American Apparels hemsida när de vill visa ”Unisex”-kläder. Läs den mycket roliga och likafullt sorgfulla krönikan på bloggen ”En blommig kopp te”. Det var den texten som satte igång det hela. Och igår läste jag Nanna Johanssons krönika i Nöjesguiden som ytterligare körde in kniven i American Apparels unkenhet.

Och idag fick jag länken till en intressant sida som bara visar reklambilder där kvinnor visas som döda. Oftast som snygga lik.

Jag inleder således helgen med en djup suck.

Sälj en grej med en tjej, del 1 #blogg100

Dag 78 och inlägg 80

Trodde att jag skulle behöva pliktblogga idag.
Trodde att jag skulle få bloggpanik idag.

Men världen runtomkring i sin godhet förser mig med inspiration.

Se bara:

strandvagen1red

En ny restaurang på fashionabel adress skapade ”storm” i sociala medier. Och jag är inte sen att hänga på.

 

aeroflot

En balettflicka hänger ju självklart ihop med ett flygbolag.

 

Suzuki

Är det bättre med en man som klär ut sig till en töntig tant än en tjusig kvinna?

Pojkar, pojkar och böcker, böcker #blogg100

Dag 73 och inlägg 74

Många pojkar läser en hel del. Gärna böcker om historia. Helst om andra världskriget. De läser också fantasy och science fiction. De är ofta bättre läsare än sina lärare då det gäller läsförståelsen av texter i videomanualer och dataprogram.

Så skriver Gunilla Molloy, docent i svenska vid Stockholms Universitet i en artikel i DN på kvinnodagen, den 8 mars. Det hon skriver är verkligen läsvärt, men det är ganska docerande och akademiskt, så här ger jag en snabbversion i min tappning:

  • Att vara pojke betyder bland annat att absolut inte vara flicka.
  • Att läsa skönlitteratur och att prata om skönlitteratur tillhör flicksfären.
  • Det betyder att det inte går att vara pojke och läsa och prata om skönlitteratur.
  • Att läsa skönlitteratur ger övning  i att sätta sig in i andra människors tankar, känslor och liv. Människor som lever under andra omständigheter än man själv.
  • Förmågan att leva sig in i andra människor är en viktig byggsten i en demokrati.

Gunilla Molloy avslutar:

I ett land som hävdar demokratiska värderingar måste dess medlemmar kunna lyfta sig ur invanda mönster och föreställningar. I ett sådant samhälle skulle läsning av skönlitteratur inte behöva skilja könen åt, utan i stället förena dem i samtal om hur andra människor tänker, känner och lever.

Kort sagt, pojkar, killar och män – sätt er och läs en bok så att era kompisar och barn fattar att även den manliga hälften av mänskligheten gör sådant. Prata om böcker ni gillar och ogillar. Nu vet ni ju att förutom att ha roligt gör ni en insats för demokratin och mänskligheten.

Vissa dagar behövs Hanna H litet extra #blogg100

Dag 67

Det har inte varit någon supervecka för jämställdheten.

Ta det här med att modellagenturer har raggat nya modeller utanför en anorexiklinik.

Och att Lena Nyman kämpade hela livet med de ätstörningar som Vilgot Sjöman så fint hjälpte på traven och de manliga filmkritikerna eldade på. Läs i dagens DN, kan inte se att den artikeln är utlagd på nätet. Om du inte hinner köpa DN idag, så titta i fikarummet imorgon eller släng ut frågan på Facebook om någon kan scanna artikeln och mejla. Väl värt besväret. Förvänta dig att bli arg.

Tur ändå att Hanna Hellquist finns och att hon ledde mig till Instagram-kontot ”Kvinnohat”. Den som äger kontot är en väldigt balanserad människa (antagligen kvinna) som visar på förtinglingandet av kvinnokroppen och det hat som riktas emot oss som kollektiv. Vad jag tyckte var en väldigt roligt begrepp för meningslöst användande av kvinna i reklam: ”sälj-en-grej-med-en-tjej”. Säger allt, eller hur?

Tjuvlyssnat om förstadejter #blogg100

Dag 64

Den där högerspalten på Facebook pågår ju hela tiden, meddelanden strömmar om att någon lyssnar på det på Spotify (O, huga, har han så usel musiksmak!), om att någon tittar på detta på Netflix (Men, hallå, är det inte kontorstid nu?!?), om att någon annan har tryckt på ”Gilla”-knappen för en bild – ja, ni vet, ett ständigt flöde som man ser men ändå inte noterar. Och så var det något i en kommentar som gjorde att jag måste titta in på hela tråden. Det var ett gäng herrar, inte alls av någon yngre sort, som skämtsamt skrev om förstadejtentest. Det handlade helt enkelt om saker att göra, att kläder att ha på sig, att presenter att ta med som testar personen på förstadejten. Går hon/han med på att ses en gång till efter denna prövofyllda förstadejt, då är intresset på riktigt. Lyssna och lär:

Cykel med pakethållare

Alladinask

Ed Hardy-t-shirt

Sunkrestaurang

Träningsoverall

Dela notan

Ta med din mamma

Prata om din depression

Vid eventuell hemgång – se till att ha ”Guns & Ammo” samt ”Slitz” framme och sätt på mysmusik av typen Rammstein och Prodigy

Och idag spreds denna roliga video på samma tema. Men från en kvinnlig synpunkt:

https://www.facebook.com/photo.php?v=10152738410625570&set=vb.634645569&type=2&theater

PS. Osökt kommer jag att tänka på sådant vi diskuterade på den tiden när jag var på banan. Vilka killar man skulle vara något skeptisk till. Bland annat var det sådana som hade hela sin skivsamling i strikt alfabetisk ordning. Hade de sedan Flora i kylskåpet så var idé att genast lägga benen på ryggen. DS.

Den manlige arbetaren är lika ovanlig som den kvinnliga vd:n #blogg100

Dag 52

Industrin leder lönerna. Typ så stod det här i veckan i tidningen. Facket och arbetsgivarna inom industrin har kommit fram till hur löneutvecklingen ska se ut de tre närmaste åren.

Hur var artikeln illustrerad? Jo. Med män i overall. Från verkstadsgolvet. Där Sveriges välstånd skapas. ”Sega strukturer” pratar man om inom historieforskningen, det är föreställningar som är så djupt rotade att de inte förändras förrän långt, långt efter att man först insett att de kan förändras.

Varför verkar idén om verkstadsgolvet som en del av en seg struktur? Även om tillverkningsindustrin är den sektor som sysselsätter flest män så verkar det som om de flesta män som jobbar där är någon typ av försäljare. Om man nu lusläser SCB:s ”Medelsvensson”. De jobbar på en ny typ av verkstadsgolv – framför en skärm, talandes i telefon. Men vänta, vad det inte det en sekreterare gjorde för tjugo-trettio år sedan, satt vid en skärm, talade i telefon?! Är det därför vi vill behålla tanken på ”verkstadsgolvet”? För att skärmen och telefonen fortfarande luktar kvinna?

Ja. Inte vet jag. En dag får jag nog ihop det här litet bättre.

Tillsvidare vill jag bara göra en teaser om vad som komma skall på denna blogg:

– Det är tillåtet enligt svenska domstolar att köra på barn på övergångsställen
– Kapitel två av deckaren med Erik och Anna i huvudrollerna
– Lotta Olsson är den mest läsvärda på DN:s kulturredaktion
– Om ”Doctor Who” och andra förlustelser
– Recept på en snitsig kycklingwok

Läsningen är på upphällningen, hoppas jag #blogg100

Dag 28

Jag hoppas att de snart sopar undan allt grus från cykelbanorna så att jag kan ta mig ur tunnelbanevagnarna och upp på cykeln. Jag slipper stresspåslaget när spårvagnen åker iväg framför näsan på mig, jag får lukta och smaka på morgonen varje dag. Men jag kommer också att läsa mycket, mycket mindre.

Så i dessa sista skälvande veckor av kollektivtrafiksläsande så lånade jag två böcker på 10-dagarslån på biblan. Det är en utmaning att låna böcker på så kort tid. Dessutom med de hårda regler som hör till: varje övertidsdag debiteras med 10 kronor.

Just nu läser jag Rosa Liksoms ”Kupé nr. 6”. Om en  resa under många dygn på Transsibiriska järnvägen. En finsk, ung kvinna delar kupé med en byggnadsarbetare. Hon lyssnar, beskriver, reagerar. Vodka, oändliga glas med te, saltgurka, Sibirien utanför. Mannen pratar, styr och ställer, domderar, tjuvröker, dricker vodka, betalar böter för tjuvrökandet, skrävlar om kvinnorna och ber om ursäkt för det. Sovjet utanför. Mannens prat och glimtar från kvinnans eget liv väver berättelsen om Sovjet.
Som tur är kommer jag att sitta mina 40 minuter på tunnelbana och spårvagn imorgon så att jag kan läsa ut boken. Gruset på cykelbanorna ligger kvar åtminstone några veckor till.

Jag har precis lämnat tillbaka ”Hästar, män och andra djur” av Nina Lekander. Ojoj, så den mänskan pratar. Prateliprat. Hitochdit. Om hästar och män och litet hästar igen. Och om att vara kvinna och huxflux vara över 50 år. Definitivt over the hill. I vissa avseenden. Nina Lekander är rolig. Illusionslös. Boken skakar av rågarv. Inte ett enda ”ti-hi” hör jag. Men litet, litet får jag samma känsla inför den här boken som inför ”Stjärnor utan svindel” där Louise Boije af Gennäs vaknar upp från sin adliga tillvaro där hon gärna slår diamantringen mot kristallglaset när hon ska utbringa skålar och nu upptäcker världen utanför i rasande takt och dessutom blir lesbisk taleskvinna. Nina Lekander vaknar upp i sitt liv som 50+ och är utan beundrare för första gången på över trettio år. Och kommer till slutsatsen att hon ingen behöver.

Vad menar jag med att jag får samma känsla inför de här två böckerna? Ja, det är något som är litet unket och obekvämt med dem. Det privata blir helt plötsligt en del av ett större sammanhang och ska sedan pådyvlas resten av mänskligheten. Det de båda vaknat till ska användas för att frälsa resten av världen. Nu drar jag stora växlar på en liten skavande känsla. Kanske är det egentligen min tandvärk allt handlar om.

Verifierad av MonsterInsights