Kategori: om ordens magi (sida 4 av 6)

april 27, 2013 / Inga kommentarer

Pojkar, pojkar och böcker, böcker #blogg100

Dag 73 och inlägg 74

Många pojkar läser en hel del. Gärna böcker om historia. Helst om andra världskriget. De läser också fantasy och science fiction. De är ofta bättre läsare än sina lärare då det gäller läsförståelsen av texter i videomanualer och dataprogram.

Så skriver Gunilla Molloy, docent i svenska vid Stockholms Universitet i en artikel i DN på kvinnodagen, den 8 mars. Det hon skriver är verkligen läsvärt, men det är ganska docerande och akademiskt, så här ger jag en snabbversion i min tappning:

Att vara pojke betyder bland annat att absolut inte vara flicka.
Att läsa skönlitteratur och att prata om skönlitteratur tillhör flicksfären.
Det betyder att det inte går att vara pojke och läsa och prata om skönlitteratur.
Att läsa skönlitteratur ger övning i att sätta sig in i andra människors tankar, känslor och liv. Människor som lever under andra omständigheter än man själv.
Förmågan att leva sig in i andra människor är en viktig byggsten i en demokrati.

Gunilla Molloy avslutar:

I ett land som hävdar demokratiska värderingar måste dess medlemmar kunna lyfta sig ur invanda mönster och föreställningar. I ett sådant samhälle skulle läsning av skönlitteratur inte behöva skilja könen åt, utan i stället förena dem i samtal om hur andra människor tänker, känner och lever.

Kort sagt, pojkar, killar och män – sätt er och läs en bok så att era kompisar och barn fattar att även den manliga hälften av mänskligheten gör sådant. Prata om böcker ni gillar och ogillar. Nu vet ni ju att förutom att ha roligt gör ni en insats för demokratin och mänskligheten.

april 9, 2013 / 1 kommentar

Vem ska jag rädda? #blogg100

Dag 55

Idag blir det kort men kärnfullt: jag behöver hjälp. Till nästa torsdag ska jag ha räddat en kändis. Mot vem ska jag rikta mina hjälpinsatser?

På den skrivarkurs som jag går handlar hemuppgift nummer 6 om just detta. ”Som mediakonsument kan det kännas tryggt att karaktärerna är så schablonartat tecknade. Det ger oss en bild av en värld som är stabil trots att den innehåller så mycket konflikter och dramatik. En romanförfattare däremot borde bli oroad över medias trolösa förhållande till sina huvudkaraktärer. Rädda därför en kändis, ta ner karaktären på jorden så att vi får veta något nytt som media aldrig kan förmedla.”

OK. Sagt och gjort. Men vem ska jag rädda? Hjälp mig.

april 8, 2013 / 1 kommentar

Om en samtida hjältinna, Lotta Olsson #blogg100

Dag 54

Det går långsamt i huvudet idag. Därför får jag ta och lyfta fram en kvinna som måste läsa fortare än vi andra….. ja, just det, ta något som du gör riktigt snabbt. Inte ens en uschel metafor kunde jag få ur mig idag.

Naturligtvis pratar jag om Lotta Olsson som varje lördag i Dagens Nyheter har en hel sida till sitt förfogande, där hon helt får bestämma tema och presentera 8 läsvärda böcker. Nu senast var temat ”Familjen”. Annars har det varit deckare, skräck, science fiction, den nya sortens genre som vänder sig både till ungdomar och vuxna och en hel del annat. Varje tema, varje genre tas om hand med respekt, hur illa andra än tittar på genren eller temat. Ja, just det, en gång ägnades hela sidan åt de förkättrade Harlequin-böckerna. Som jag i min snobbism inte ens tittar åt när jag ser bokstället på Willys.

Det intressanta med Lotta Olsson är hennes respektfulla behandling av genrer som vanligtvis inte ens berörs i dagstidningarnas kulturdelar och att hon också närmar sig ”finlitteratur” med samma uppskattning och angreppssätt. Hon visar respekt samtidigt som hon kräver att böcker ska vara läsvärda och här visar hon ingen mannamån, lika för alla är det som gäller.

Vi verkar dela ett flertal läsupplevelser: Pella-böckerna, ”Väggen” av Marlen Haushofer, Övärlden-sviten av Ursula K LeGuin (med särskild vikt vid de två sista; ”Tehanu” och ”The Other Wind”) för att nämna några. Ej att förglömma den korta, korta science fiction-novell som hon refererade till för någon månad sedan – just den gav mig en ”sense of wonder”, den känsla varje hängiven science fiction-författare är ute efter att skapa hos sina läsare.

Jag tror att populärkulturen ofta har viktiga saker att berätta om oss och om vår samtid. Bara man orkar lyssna och plöja. Då är det bra att man fortfarande är i slukaråldern fastän man fyllt femtio. Som Lotta Olsson och jag.

mars 30, 2013 / 5 kommentarer

Wordfeud och kontakter man inte vill ha #blogg100

Dag 45

Att spela Wordfeud är jättekul, tycker jag. Jag spelar ofta med min kusin Tantspridd. Så chattar vi litet då och då. Det är trevligt. Ibland på tunnelbanan hem upptäcker jag att hon inte hunnit göra sitt drag under dagen. Då försöker jag hitta någon annan motspelare. Hösten 2011 hade jag väl bara behövt ställa mig i tunnelbanevagnen och ropa:

– Jag söker en motspelare i Wordfeud. Vem är på?

så hade jag fått ett gäng nya motspelare.

Men nu är det 2013. Så jag kör på ”Find random player”. För det mesta hittar den flitiga lilla gubben i molnet andra korsordslösande tanter i min ålder. Vi kan våra zenit, assegaj och aztek. Vi tackar varandra för god match och gratulerar till snygga drag.

Så dök det upp ett riktigt troll. Han lade bara ord som anal, fitta och knulla. Det var riktigt, riktigt obehagligt. Jag tryckte på ”pass” och slutade spela Wordfeud i några månader. Varför ge sig in i fredade zoner som Wordfeud? Hade inte match.com funkat? Hans äckliga fingrar krafsade nästan på ytterdörren. Fy tusan. Håll er på er planhalva, troll!

Numera trycker jag sällan på ”Find random player”. Bara om jag är riktigt uttråkad på väg hem.

mars 18, 2013 / Inga kommentarer

Apropå #bästaBeatrice #blogg100

Dag 33

Jodå, klart jag delade den makalösa texten som Jonas Hassen Khemiri skrivit. Vi var ganska många som gjorde det i onsdags. Jag delade den faktiskt vid två tillfällen och den andra gången var det tillsammans med Dagens Retoriktips (finns på Facebook) som mycket träffande samma dag citerade Jonas Gardell:

Den som inte äger ett språk, har inte en chans mot dem som har makten.

Ibland känner jag mig alldeles uråldrig. Just idag är en sådan dag. Och då vill jag vara den kloka gumman som ger visa råd. Mitt råd till alla, unga som gamla:

Skaffa dig ett språk. Slipa på ditt eget språk. Försök hitta det som uttrycker just det du vill säga. Det behöver inte vara det skrivna språket, inte heller det talade språket, det kan vara bild, det kan vara musik. Men skaffa dig ett språk.

Detta får räcka för idag. Bara en sista grej: Skaffa dig ett språk. Kom ihåg det. Skaffa dig ett språk.

mars 5, 2013 / Inga kommentarer

Varför blogga varje dag? Andra inlägget. #blogg100

Dag 22.

Naturligtvis handlar det dagliga bloggandet om DELANDE. Att jag får dela med mig av saker jag har hittat, om det så är roliga filmklipp, tänkvärda krönikor, ljud som har hela våren i sig, fenomen som är märkliga, avskyvärdheter, egna eller andras idéer.

Delande. Skriver jag gärna om.

Kraften i ett bra begrepp. Skriver jag också gärna om.

Här är delandet och ett bra begrepp sammanförda:

Collaborative consumption. Kan uttolkas som tillgång till istället för ägande.

Vad betyder det då?

Tänk bilpooler. Air b’n’b. Lånegarderoben.

Men också Myrorna. Refurn. Emmaus.

Det är en ganska revolutionär tanke att vi inte måste äga för att ha tillgång till något. Från det allra enkla, vardagliga och kända som att låna ett sommarhus av en kompis, att låna böcker på närmaste bibliotek eller den självklara gemensamma tvättstugan i ett flerfamiljshus till det litet nyare i samma genre; att upplåta sin misskötta trädgård till en stadsbo med gröna fingrar eller att hyra ut en soffa till en backpacker som vill se just din stad.

IKEA, H&M, Diane von Furstenberg, Salomon, Volvo eller Fjällräven behöver inte producera i denna makalösa takt för att vi ska kunna klä, transportera eller möblera oss. Det finns andra sätt att göra det på. Om tingen vi har omkring oss är av tillräckligt god kvalitet kan de skifta ägare många gånger under sin livstid. Eller, om vi vänder på tanken, många människor kan ha tillgång till detta ting under dess livstid.

Jag kommer att återkomma till tanken på tillgång framför ägande många gånger. Läs under tiden bloggen Köpdigfri som handlar om kvalitet, hållbar och rättvis utveckling och om vår konsumtion, så som vi tar den för given idag. Susanne Helgeson och Ingrid Sommar är entusiastiska, arga, stringenta, handlingskraftiga, optimistiska och ger oss råd.

mars 3, 2013 / Inga kommentarer

Varför blogga varje dag? #blogg100

Dag 20.

Börjar du tröttna? Synd. Jag har inte tröttnat. Jag fortsätter i 80 dagar till.

Mundiarré. Det var någon där långt, långt tillbaka i tiden som använde uttrycket och jag lade det på minnet. Det är inget vackert ord, det ger en bild i huvudet som är riktigt äcklig. Men nu undrar ju jag om det är orddiarré jag är drabbad av?

Varför skriva när man kan prata?

Sammanhanget kanske inte passar. Nu har vi ganska bra blandning på samtalsämnena kring fikabordet, men alla är inte lika intresserade som jag av fantasy, sopsortering, IKEAs märkliga storhet, sociala medier, böcker, reklam, bilder och fågelsång.

Någonting händer med tankarna när man skriver. Punkt. Så är det bara.

Jag vill ”prata” vid en tidpunkt när andra inte är vakna eller håller på med annat. Själva idén med det skrivna – det finns kvar, det binder ihop oss och ger oss en historia. Det skrivna är utanför tiden.

Jag kan skriva något som är viktigt för mig och som någon annan som jag inte känner hittar. Då kan oväntade saker hända.

Och så är det så enormt roligt.
Dessutom är det en utmaning jag antagit. Vem är jag att lägga ner vapnet då?

februari 28, 2013 / Inga kommentarer

Dags för en lista #blogg100

Dag 17.

Idag blir det en lista från mina tonår. Jag och min förlorade tvilling brukade lista tjocka och mycket läsvärda böcker. Det var viktigt att de var tjocka för det innebar en förlängd njutning.

1. ”Bara en mor” av Ivar Lo-Johansson

2. ”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf

3. ”Scruples” av Judith Krantz

4. ”Mästaren och Margarita” av Michail A. Bulgakov

5. ”Kvinnorummet” av Margaret French

”Å, forna tider kvinnor!”. Parat med riktigt präktigt tantsnusk om den rundhyllta Wilhelmina Winthrop som blir den slanka tjusiga Billy Ikehorn som får ligga. Bredvid Rya-Rya vars inåtpekande tår hade gjort sig bättre på en spröd överklassdam men som nu badade naken och därmed beseglade sitt öde för all framtid. Medan Mira lever Mad Men-fruliv och gör uppror mot det. Och över Moskva och resten av världen svävar trickstern djävulen. Är det inte han som skipar rättvisa?

Obs! Listan är ingen topplista. Se böckerna som sinsemellan likvärdiga. I vår tonåriga värld var de det.

februari 24, 2013 / Inga kommentarer

Begreppsförskjutning och tolkningsföreträde, två intressanta företeelser. Del 1. #blogg100

Dag 13.

Jag tar itu med begreppsförskjutningen först och tar ett väldigt vardagligt exempel för att beskriva vad som händer med begreppen ibland. Ett lutande plan. Uppåt eller nedåt?

Ta begreppet ”sallad.” När jag växte upp betydde det salladsblad, gurkskivor och tomatklyftor. Salladsbladen var mjuka, gurkskivorna halvknapriga och tomaterna hårda och ljusröda (smaklösa, alltså). Väl inblandad i salladen var dressingen; Maille-vinäger och Matolja (vidare definition onödig på den tiden), salt och vitpeppar. Alltid vitpeppar på den tiden.

Femton år senare hade begreppet ”sallad” utvecklats till att betyda en bädd av isbergssallad på vilken det tronade; tomat-, gurk- och paprikabitar. Och några majskorn. På toppen låg ost-och-skinka, räkor eller tonfisk-och-ägg. Min kompis som sommarjobbade på ett litet försäkringsbolag vid Berzelii Park brukade äta lunch på Smuggler. Då kunde man sitta ute på Östermalmstorg och knapra isbergssallad. Som ju var huvudingrediensen.

Nu när människor säger ”Jag åt bara en sallad till lunch” så innebär det ofta en portion pasta, en portion bulgur, ett lass kokta bönor, ett halvt fetaost-paket, ett halvt kokt ägg, en stekt kycklingfilé i strimlor och en knapp deciliter dressing av majonnästyp. Och just det – några ärtskott också.

”Where’s the beef?” var en slogan som användes av en amerikansk hamburgerkedja för många år sedan och som sedan blev ett talesätt. Kanske dags att mynta begreppet ”och var är tomaten?”?

Och här är reklamfilmen från Wendy’s när Clara Peller för första gången skrek ”Where’s the beef?”

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=R6_eWWfNB54&w=420&h=315]

februari 22, 2013 / Inga kommentarer

Att skriva är att tänka. #blogg100

Dag 11.

Utan de människor jag lärt känna genom kärleken till nätet skulle jag inte få den inspiration och de nya tankarna som jag har blivit beroende av. Här är en brutal uppmaning att skriva. Den är laddad med tunga argument. Utan Inger R hade jag inte fått länken hit som Nicklas Lundblad hade i sin sammanfattning av Ben Hammersleys intressanta föreläsning om vad dagens arbetsliv gör med oss.

Kanske kom denna bloggpost mer att handla om nätkärlek än om skrivande? Rättning i ledet!

Skriv för att tänka. Så enkelt är det. Varför inte börja med Julia Camerons ”Morning pages”?