Ja. Idag ska det alltså handla om Sherlock och andra knasbollar. Mest om de andra, faktiskt. Sherlock är Sherlock och han är ju trots allt en snäll typ. Utom mot de som är fullständigt imbecilla och utan fantasi. OK. Sherlock får stå för citatet men sedan handlar resten av dagens inlägg om de riktigt onda som vi ändå faller handlöst för. De där som är helt utan vanlig moral men som regissörer och andra berättare får oss att svälja med hull, hår, horn och svans.
Alice Morgan.
Luthers side-kick i ”Luther”. Hon mördade sina föräldrar i första avsnittet, fortsätter att döda litet här och där, dyker upp på oväntade ställen och hjälper Luther att lösa de mest komplexa fallen. Alice Morgan är definitivt den av de här tre som är roligast. Någon gång ska jag titta igenom alla avsnitt av ”Luther” igen och med anteckningsblocket i högsta hugg få ner alla underbara citat på papper.
Red Reddington.
Raymond Reddington, mästerskurk utan några som helst lojaliteter i ”Blacklist”. Säljer sig till högstbjudande till vilka stater, företag och organisationer som helst. Smak för det goda i livet. Briljant, såklart. Underbart briljant. Elizabeth Keens side-kick. Eller om hon är hans ganska bleka side-kick. För det är ju han som lyser, som sätter färg och must och spänning. Intressant att han spelas av James Spader som under tidigt 90-tal var den unga, söta pojkmannen.
Hannibal.
Var Hannibal Lecter i ”När lammen tystnar” den första i raden av dessa förförande skurkar? Som alltid är briljanta. Alltid livsnjutare. Alltid amoraliska. Men som i slutänden alltid är på den prövade hjältens/hjältinnans sida. Vilket också visar sig vara deras enda svaghet, deras enda tecken på mänsklighet.
Ja, hur kommer det sig att vi älskar de här amoraliska figurerna? Vi sväljer att de mördar människor och äter deras inre organ, vi går med på att de säljer ut sitt fosterland till höger och vänster, vi förlåter dem våldsamheter, grymheter och förräderi bara för att de…. Ja, vadå? Är det friheten de har tagit sig som vi också traktar efter? Att inte titta till vänster och höger innan man vågar lägga ett förslag i idélådan på jobbet, att inte behöva fråga på Facebook om man får dricka en GT en lördagseftermiddag före klockan 18, att applicera rött läppstift en måndagsmorgon utan att fråga Magdalena Ribbing om lov. De bara gör. De vet att de har rätten för de har givit sig själva den. (Och några ”casualties” får man alltid räkna med, eller hur?!)
