Det fanns en tid, mellan 1977 och 1980, då ingen visste att Darth Vader var Luke Skywalkers pappa. Tänk dig det! INGEN utom George Lucas visste att Darth Vader var Lukes fader. Dessutom fick vi vänta i TRE år på att få veta fortsättningen. Och ingen visste om det skulle bli en uppföljare eller om det var slut efter att Dödsstjärnan exploderat.
Den här bloggposten ska INTE handla om att vi på den tiden köpte smågodis i små påsar och kiosktanten eller -farbrorn plockade en bit i taget. Nejnej, den ska handla om metakomunikation.
Jag vill framföra tesen att våra barn och barnbarn (Generation Z och framåt) kommer att ha metakommunikation som ett andra förstaspråk. I min generation var vi hänvisade till filmvetargubbar med skägg och förnäma kulturskribenter som kunde uttala Claude Lévi-Strauss på proper franska för att få tolkningar av kulturella och populärkulturella fenomen. Då kunde vi få veta att det faktum att Darth Vader är Lukes far kan man utläsa av hans namn – tänk Dark Father.
Medan nu är memes och Easter eggs självklara delar av de yngre generationernas tillvaro. Det är självklart att det i varje film de ser finns massor av referenser till andra filmer, böcker, berättelser och nutida händelser. Att tillochmed Barack Obama refererar till Mad Max-filmerna när han pratar om klimatkrisen är bara vanligt och självklart.
Hur ska jag nu binda ihop det här?
Jo, vad jag är ute efter är frågan vad det gör med människor som växer upp med att alltid leta efter undermeningen i det som sägs? Om samtidigt de äldre generationerna fortfarande är bokstavstrogna? Vad händer när de unga kommer in på arbetsplatser och ut i den politiska sfären där politiska slagord, affärsidéer, varumärkeslöftena och värdeorden framhålls som sanningar medan mycket tyder på något annat? Ganska snabbt kommer de unga att avläsa sanningen genom att lyssna på det som sägs mellan raderna, iaktta det som faktiskt görs och avkoda hela verksamheten som lögnaktig. De gör sin egen kulturanalys, de är sina egna strukturalister. De behöver inga experter som berättar det här, de har det med sig från uppväxten.
Jag återkommer till memes, Easter eggs och källkritik. Allt det här, skulle jag vilja hävda, som de yngre är avsevärt bättre på än äldre (mer bokstavstrogna) generationer.
Jerry Silfwer säger:
Intressant. Själv funderar jag mycket kring meta-inlärning:
För yngre kommer det att kännas märkligt att behöva lära sig att den franska revolutionen inträffade 1789. Om de någon gång befinner sig i en situation där sådan kunskap blir nödvändig, då är ju kunskapen tillgänglig direkt med bara en sökning på mobilen.
Däremot blir det intressantare att lära sig hur man bäst och effektivast lär sig saker – och skaffar nya kunskaper. Detta, kan man argumentera, ger ju också upphov till ett ökat meta-tänkande, i likhet med det tänkande du beskriver i posten.
Det är helt klart intressant att fundera över hur nya sätt att tänka kommer att påverka både samtiden och framtiden!
januari 5, 2016 — 9:40 f m
Issadissa, webbtanten a.k.a. Eva Adeen säger:
Meta-inlärning – jätteintressant. För javisst, för barnen som går i skolan idag är det ju helt onödigt att komma ihåg enskilda fakta eftersom, som du skriver, de finns ett par knapptryck bort. Medan strukturerna och verktygen blir det som de verkligen kan ta med sig från skolan och ut i livet. Tyvärr är det väldigt mycket av gamla skolan kvar i den nutida skolan. Men förändring pågår, det är hoppfullt.
När jag läste din kommentar så kom jag och tänka på vad en av mina Airb’n’b-gäster berättade om att göra reklam i samtida Kina. Gästen var i trettioårsåldern, uppvuxen i Hong-Kong men boende i Australien. Hon jobbade som projektledare på reklambyrå med Asien som sina marknader. Hon sa att det fortfarande var lätt att göra reklam i Kina eftersom människorna där fortfarande tror på vad man säger. Helt annorlunda mot i Syd-Korea exempelvis och i västvärlden.
januari 5, 2016 — 10:32 f m